fredag 6 augusti 2010

Första dagen på en lång Felixperiod. Vi har varit i badhuset i tre timmar idag. Därefter uträttade vi lite ärenden.
Jag skaffade ingredienser till årets inläggning av surgurka. Recept på surgurka hittade jag av en ren tillfällighet på Internet. Jag var inne på Dag Vags site och bland länkarna där fanns receptet. Originalreceptet finns dock inte kvar där. Jag har provat det två gånger hittills och det blir helt fantastiska gurkor. De smakar som en variant av saltgurka med lite styrka. Styrkan kommer från pepparrot och dessutom finns en aning av vitlök i upplevelsen. Jag ska visa hur det går till att göra sin egen surgurka. Det tog sammanlagt ca 2 timmar av mitt liv att få till en laddning surgurka som jag och mina kapellgäster kommer att få glädje av i framtiden. Surgurkan avnjuts gärna precis som den är utan tilltugg. Normalt använder man ju gurka som tilltugg till olika maträtter men jag tycker surgurkan är för god och lyxig för att inte få stå ensam mellan tunga och gom.

Detta behövs:

ca en halv plastkasse svartvinbärsblad
3 kg västeråsgurka
5 liter vatten
2 dl grovsalt
ca 75 gr pepperrot
1,5-2 vitlökar
ett knippe krondill

Jag började med att plocka ca en halv plastkasse med svartvinbärsblad hos min före detta hustru. Det är tydligen från dessa blad mjölksyrebakterierna kommer. Sedan handlade jag övriga ingredienser på Coop och Maxi. Tänk att det alltid blir så när man tänkt handla på Coop. Man måste åka vidare till Maxi för att komplettera då vissa varor saknas på Coop. Idag var det pepparrot som fattades.
Som alltid vid matlagning och livsmedelshantering gäller förstås god personlig handhygien. Lite sportdryck också förstås...

OK, jag började med att koka upp vatten med salt. Det gjorde jag för att det skulle hinna svalna tills dess att saltlagen skulle tillsättas gurkan och övriga delar av inläggningen. Sedan sköljde jag svartvinbärsbladen och krondillen. Det är för att de största insekterna typ sniglar, larver, fjärilar och igelkottar ska fly från bladen. Stjälkarna på krondillen tog jag bort och använde bara kronorna.
Jag krossar de skalade vitlöksklyftorna istället för att skiva dem. Det gör jag genom att lägga ett knivblad på klyftan och trycka till. Pepparroten skivar jag i ganska tunna skivor.

Jag börjar med ett lager av vinbärsblad i botten av en 10-litershink. Bladen sköljer jag var för sig under rinnande vatten innan jag lägger i dom. Sedan lägger jag dit 2-3 dillkronor, 4-5 skivor pepparrot och 4-5 krossade vitlöksklyftor. Sen är det dags för ett lager med gurkor så tätt det går. Gurkorna sköljer jag också var för sig ungefär som när man sköljer färskpotatis. Lite gnuggning på varje gurka. De är ofta lite sandiga har jag märkt. Det är många gurkor som ska ner i hinken så det gäller att lägga så tätt som möjligt. Gurkorna ska helst inte ligga emot varandra heller står det i grundreceptet. Det är svårt att få till det utan att de gör det men jag försöker i alla fall.
Sen är det bara att börja om med vinbärsblad igen o s v.
När alla gurkorna är i hinken fyller man på med resten av vinbärsbladen. Sedan ska lagen på. Min lag hade inte svalnat tillräckligt så jag fick ställa den i vattenbad innan jag hällde över den. Givetvis så hade jag gjort för lite lag (4 liter) så jag åkte på att koka upp en liter till och kyla i vattenbad. När tillräckligt med lag har tillförts ska det hela tyngas ner. Jag tog en djup tallrik med ett minne från göteborgskravallerna som tyngd (bara skojade). Om tyngden kommer i kontakt med lagen är det viktigt att den är helt ren, gärna kokad. Vi vill inte ha ner några andra bakterier i det hela än de mjölksyrebakterier som ska bildas i blandningen. Jag lade sedan min gatsten i en plastpåse för att slippa koka stenen när jag insåg att lagen var hotande nära. Det hela satte sig lite efter en stund. Om något blad sticker upp ovanför ytan på lagen, kommer det ovillkorligen bli mögel på det. Därför ser jag till att inget sticker upp ovanför ytan.

Nu är allt klart. Det ska stå i rumstemperatur eller lite högre i fjorton dagar innan det är ätklart. Då kan man bara sätta ett lock på hinken och flytta den till ett svalt utrymme. Ett alternativ är att plocka ur gurkorna och flytta dom till flera andra kärl för att få plats i kylskåp. Lagen ska förstås med i de andra kärlen då.

När man plockar upp en gurka ur hinken/burken är det också viktigt att man inte sticker fingrarna i lagen. Ta en gaffel eller en grilltång eller något. Vi vill inte ha ner konstiga bakterier i lagen som sagt.

Nu sitter jag och tar igen mig med lite sportdryck och Paul Butterfield bluesband, skivan East-West från 1966. Då var man två år alltså när denna underbara skiva spelades in. Jag läser en bok om gitarristen Michael Bloomfield just nu och han är särkilt tongivande på denna platta.

Tog just ut en jättebit mögelost ur kylen som ska få gå upp till rumstemperatur innan jag avslutar kvällen med denna.

4 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Det här var ju verkligen högintressant. Receptet påminner mycket om "Bertil Sundblads gurkor" som min morfar jämt gjorde, men tillvägagångssättet är annorlunda. Kanske är det den väldiga mängden vinbärsblad (tack för rengöringstipset förresten -- har alltid haft ett elände med att få dän igelkottarna från blad & dillkronor) som gör att detta blir surgurka och morfars variant helt vanlig saltgurka -- i och för sig den godaste man kan tänka sig, men ändå.

Jag hoppas verkligen att jag orkar testa det här en vacker dag för jag är hemskt förtjust i sånt som mjölksyrade grönsaker.

Eddie sa...

Du ska få ett smakprov, Miss Gillette! Jag lovar! En egen liten burk t o m.

Miss Gillette sa...

Då blir jag ju hur glad som helst. Men jag har skrivit ut receptet i alla fall, så jag har verkligen för avsikt att laga en sats själv.

Eddie sa...

Man mjölksyrar alldeles för lite egentligen.