Goda råd

Goda råd kan man ju få lite varstans. Hur goda råden är kan man ofta avgöra utan att ens prova dem. Handlar det om magnetarmband eller foliehattar på spinndrabbade hibiskusplantor blir jag direkt skeptisk. Eller om det finns någon speciell typ av ormolja man ska stryka på vid fullmåne o s v.

Häromdagen fick jag ett råd som jag direkt trodde på och som jag nu provar. Hon jag fick rådet av är kunnig när det gäller växter. Hon sa att man kan prova att lägga ut spinndrabbade växter på gräsmattan i något eller några dygn.

Om spinnkvalstren tycker gräset verkar mumsigare än den utarmade växten kan de flytta över till gräset istället. Jag föll direkt för det rådet och håller nu på att göra ett småskaligt försök.

Här är en av mina utarmade hibiskusar efter vinterns spinnangrepp. Den är ingen vacker syn.

Jag tog en hibiskusplanta som var svårt angripen av spinn. Nu har jag lagt den på gräsmattan och där ska den få ligga några dygn. Om jag vid en okulärbesiktning senare kan konstatera en skillnad ska jag lägga ut alla plantorna när det blivit lite varmare.

Men först ska jag klippa ner dem hårt. Jag tar inga sticklingar i år eftersom mitt bestånd varit så drabbat av ohyra i vinter. Jag orkar heller inte hålla på att skicka sticklingar åt alla håll till folk som vill köpa. Jag kastar allt jag klipper nu. Jag vill ju inte att någon får in spinn hos sig heller.

Ikväll genomför jag ett annat experiment. Jag ska försöka röka ihjäl spinnkvalstren.

I en stekpanna som gjort sitt har jag laddat upp med grillkol och briketter. Allteftersom påför jag fuktat rökspån som jag köpte på Jula när jag var där senast. Just med tanke på detta försök. 

För oss organismer som andas syre kan jag lova att miljön inne i växthuset inte var värst trevlig när denna bild togs.

De där kvalstren andas ju också syre och jag njuter i fulla drag när jag ser rökutvecklingen i växthuset. Jag har varit inne och grejat med stekpannan några gånger så jag vet att luften därinne inte lämpar sig för lungor i någon som helst form.

Olika livsformer har löst syreupptag på lite olika sätt. Att "djur" behöver syre står väl ganska klart. Vi däggdjur har löst syreupptaget med lungor.

Insekter har en speciell typ av lunga. De andas med bakkroppen med så kallade trakéer.
Spindeldjur andas med boklungor.

De där jävla små kvalsterasen har lungor!

Hur som helst är de lika beroende av syre som vi och den miljön som råder i växthuset när jag försöker röka ut dem är inte trevlig.

Växterna är ju inte beroende av syre. De producerar ju syre som en restprodukt när de andas koldioxid. Koldioxid (och även kolmonoxid) lär det finnas gott om i växthuset när jag försöker röka ut kvalstren.

En sista bild på utrökning (i motljus). Visst är det vackert?

En utvärdering av båda metoderna kommer förstås i kommande inlägg.