Humlor

Nu har jag påbörjat mina två böcker om humlor. 

Jag läser den skönlitterära boken "Galen i humlor" först. Den har börjat jättetrevligt och jag lär mig en massa nyttigheter om humlor. Den är faktaspäckad även om den är lättsamt skriven. Lite grann som "Ålevangeliet". Jag fick en idé som jag ska redogöra mer för nedan.

Även i detta inlägg kommer jag att återanvända en 25 år gammal text som varit publicerad i Nya Kristinehamnsposten. Texten står sig ännu.

Jag börjar med den.

Vårens flygande konfekt
De är väl inte djurvärldens graciösaste flygare men de tar sig i alla fall fram om än lite drumligt och klumpigt. Nu flyger de igen, humlorna som små håriga konfektbitar med motor i. Makligt kryssar de nära marken för att finna en lämplig yngelkammare. Just nu är det bara övervintrade drottningar som flyger. De är fulla av ägg och färdiga att starta ett nytt humlesamhälle. I en behållare som mynnar i äggledaren har de även spermier lagrade sen i höstas och först vid själva äggläggningen befruktas äggen.

Drottningarna flyger alltså nu och söker efter en lämplig håla att starta upp ett nytt samhälle i. Humlor är, som sina släktingar myror, bin och getingar, samhällsbyggande insekter. När humledrottningen hittar en lämplig håla, ofta ett mus- eller sorkbo, tilläggsisolerar hon detta med gräs och mossa och på den bädden placerar hon en massa av honung och frömjöl. All insamling av frömjöl och nektar sköter hon i detta skede ensam. Ovanpå denna massa bygger hon en vaxcell, i vilken hon lägger ett tiotal ägg. Cellen muras sedan igen. Ur denna cell kläcks den första kullen arbetare. Arbetshumlorna är sterila honor som nu tar över cellbyggande och samlande. 

Humledrottningen övergår mer och mer till att bli en äggläggningsmaskin som överhuvudtaget inte mera lämnar boet. Hon förlorar till och med flygförmågan. Arbetarna vårdar ynglen och sköter om drottningen. Under sensommaren når kolonin sitt maximum och drottningens spermieförråd börjar sina. Vissa storvuxna larver i boet åtnjuter extra vård och omsorg och kommer att utvecklas till nya drottningar. När spermierna är slut hos drottningen kommer hon ändå fortsätta lägga ägg ett tag till. Dessa ägg är obefruktade och ger upphov till säsongens första hanhumlor.

Drottningen har gjort sitt och hon dör i boet. De nykläckta hanhumlorna ger sig ut på friarstråt och flyger ofta en speciell rutt runt en öppen plats i terrängen där de avsätter doftmarkeringar på uppstickande föremål. De nya drottningarna känner doften och sätter sig att vänta på att hanen på nytt ska komma förbi under sin raggarrunda. När de funnit varann parar de sig och drottningen förbereder sin övervintring. Cirkeln är sluten och nästa vår får vi se dem igen. Det är endast befruktade drottningar som övervintrar, resten av humlorna dör under hösten.

Man kan ganska enkelt skaffa sin egen humlekoloni genom att under denna årstid bygga små humleholkar. Om man gräver ner en uppochnedvänd blomkruka med hål i bottnen i någon skogskant så blir det ett perfekt bo för en humledrottning. Ordna gärna någon form av tak också så att det inte regnar rakt in i hålet. Man kan dessutom lägga in ett gammalt musbo i krukan för att humlan ska upptäcka holken lättare. Humlor har ett väl utvecklat luktsinne och lukten av musbo verkar tilldragande på drottningen. Det råder stor konkurrens om bohålor på våren och här kan Du göra en god gärning. Vill man ytterligare hjälpa en drottning på traven så kan man ställa ett litet kärl med sockerlösning i närheten av holken. Hon är i stort behov av energi under sitt mödosamma arbete med boet.

I Sverige har vi ca 30 arter av humlor. Jordhumlan är den vanligaste, den som är svart, gul och vit. Stenhumlan ser man också ganska ofta, den är svart med orangeröd bakdel. Ett lite lustigt släkte är snylthumlorna. De bygger inte egna bon utan går in i andra kolonier där de sticker ihjäl drottningen. Sedan lägger de sig själva och lägger ägg på den gamla drottningens plats. Ofta är de så lika den riktiga drottningen så arbetarna inte ser någon skillnad och fortsätter gladeligen att ta hand om snylthumlans avkomma.

Humlor är inte alls lika aggressiva som getingar även om de kan utdela smärtsamma stick (de ”bränns” alltså inte som en del påstår). Här gäller samma sak som för getingar; ju större samhälle desto aggressivare är individerna runt boet.

Humlor är bara feta och trevliga och hjälper duktigt till med pollineringen av trädgårdens blommor.

Att humlor bränns är förstås skitsnack. De sticks förstås även om det känns som om de bränns. Eller gör det det? Jag tycker det känns som ett getingstick. Lika lite som brännässlor bränns. De sticks faktiskt också. De har väl inga värmeaggregat eller blåslampa som de illvilligt startar upp och försöker "bränna" oss med. 

Skitsnack nummer två. Det sägs också att humlor egentligen inte kan flyga. Vingarna klarar inte att bära den stora kroppen. Anledningen att de ändå flyger ska vara att de gör det för att de inte förstår att de inte kan flyga.  Det behöver väl egentligen inte förklaras närmare varför jag anser det vara skitsnack. Förklaringen är ju t o m ännu dummare än att de skulle brännas.

Nu har jag slagit ihjäl årets första geting i alla fall. Det är samma med getingar. De första som flyger om våren är äggstinna drottningar. Man tjänar mycket på att "plocka bort" dem innan de hinner få sin första kull.

Ta för vana att gå ett varv i trädgården då och då och håll lite koll på om några getingar flyger nu. Försök lista ut var de håller på och bygger och platta till deras bo när det blivit stort som en pingisboll. Det görs säkrast på kvällen när det mörknat lite. Då är drottningen därinne så då blir hon också platt. 

I boken "Galen i humlor" beskriver författaren hur han räddar humlor som blivit kalla och kravlar runt på marken. De behöver ju få upp en viss kroppstemp för att få igång flygapparaten och för det behöver de socker. Om en humla hamnar på marken och är så låg på bränsle kommer den aldrig att kunna flyga iväg och tanka nektar. Killen i boken blandade till honungsvatten på en sked och höll framför humlorna och då drack de gärna. Tyvärr blev en del så ivriga att de klättrade upp i skeden och blev klibbiga och fick ingen ordning på varken vingar eller päls efter det.

Det gav mig i alla fall en idé. Jag tog fram ett litet "Bumblebee rescue-kit".

Jag har gjort i ordning honungsvatten och en liten spruta så jag kan servera energidryck droppvis om jag hittar en humla med motorstopp.

Jag fick ytterligare en bok idag som jag ser fram emot.

"Handbok för introverta" jag har läst en bok av författaren tidigare som jag tyckte om.

Idag fick jag mail från Norwegian också. Min flight till Prag har blivit senarelagt. Den ska avgå kl 20 istället för kl 16. Dumt! Jag kommer att komma fram så sent till hotellet på kvällen. Jättedumt verkligen.

Precis när jag skulle publicera detta inlägg fick jag ett nytt mail från Norwegian. Nu har de ändrat avgången från Prag när jag ska hem också. Avgång 22:35. Det går ju inte. Jag får boka om till andra datum helt enkelt. Och kanske ett annat resmål. Nu har jag ju flygbiljetter till Prag för datumen ändå men då från Oslo. Gud vad krångligt.