Jag och Ulf Lundell

Med ett halvt öra hörde jag något om att Ulf Lundell har börjat ge ut böcker skrivna i dagboksform. Det borde varit på TV jag hörde det och en recensent tyckte att hans böcker innehöll en massa upprepningar. Jag förstod vad det handlade om. När jag bloggar märker jag att jag upprepar samma tankar jag beskrivit tidigare. Min blogg är ju en form av dagbok där jag inte längre i samma utsträckning beskriver mina byggprojekt utan istället beskriver mina tankar om saker och ting. Byggprojekten blir allt färre och jag har tid att tänka på annat.

Häromdagen när jag letade böcker på Adlibris och Bokus kom jag på att Ulf Lundells dagbok kanske skulle kunna vara något för mig att läsa. Jag har aldrig lyssnat på hans musik och endast läst några av hans böcker. Han har inte varit en person jag haft koll på och inte heller intresserat mig för. 

Jag tyckte om boken "Jack" och "Sömnen" men inte hans musik.

Jag behöver ju alltid ha ett bokförråd jag kan plocka ur när jag läst ut en. Det var det jag höll på med när jag kom och tänka på vad jag hört om Ulf Lundells senaste utgivning. Det kändes som om jag hade lite samma problem som honom med upprepningarna. Dessutom var det ju ett "dagboksprojekt" och det kände jag ju igen mig i. När jag kollade upp honom på Adlibris insåg jag att han skrivit en svit med dagböcker han valt att kalla "Vardagar". Jag beställde den första av de fem böckerna för att se om han och jag har samma sätt att skriva på. Tankar för dagen helt enkelt.

Boken har inte kommit ännu men jag kollade lite recensioner av hans boksvit och hittade en helt underbar recension av Aase Berg på DN. Recensionen var av de senaste delarna i sviten "Vardagar 4 och 5" men recensionen handlade ju om mig och mitt bloggande insåg jag. Om Aase Berg på DN prickat rätt när det gäller Lundell vet jag inte eftersom jag inte läst någon del av "Vardagar" än. Men (tyvärr) har hon ertappat mig med mitt sätt att skriva och lite hur jag betraktar mig själv när jag bloggar.

Efter att jag läst recensionen första gången var jag övertygad om att Aase Berg var en man. Vem skulle annars kunna sätta sig in i "Beautiful loser" och "Bortskämd outsiderman"?

När jag förstod att Aase uttalas Åse och är en kvinna läste jag recensionen igen och tyckte den passade ännu bättre in på mig själv.

Hon skriver t ex: "Att döma av dagböckerna blev Lundell hur som helst utslängd i rymden/gammal tidigare än han borde, åtminstone i vissa avseenden. Han har redan upplevt det som coronan nu gör med många människor: man blir alltmer asocial. Umgänget med människosläktet förlorar sin mening. När man någon gång ibland träffar en mänsklig varelse blir det enbart pyspunka i rymddräkten."

Underbart formulerat och det kändes som om det handlade om mig.

Hon fortsätter: "Det vore enkelt att avfärda honom som en lustig surgubbe. Men även om han inte är någon intellektuell spjutspets som kommer med komplexa spetsfundigheter, så är han beredd att byta inställning och ta till sig argument på ett sätt man önskar att även politikerna vore. Många människor tilltalas nog av hans grovhuggna, grumpiga ton. Han gör politisk nytta på marken."

Jag önskar att jag kunde formulera mig som Aase här. Hon och hennes intellekt tycks mig vasst däremot.

Mera Aase: "Lundell har i och för sig rätt i att det finns frivilliga hemmafruar, som sen kommer i efterhand och klagar. Men det är bara en konsekvens av att vissa kvinnor, genom manliga möjliggörare som just Lundell, ges chansen att smita från dubbelarbete. Och de flesta sådana kvinnor ångrar sig i efterhand, eftersom hjärnan blev infantil av att enbart ta hand om barnen, man utvecklades noll, och det man själv slapp tjäna pengar till gav visserligen lättnad i stunden (gratis dammsugare), men efter familjens upplösning måste man plötsligt betala dammsugaren själv.
Såhär argumenterar jag hela tiden mot Lundell, när jag inte håller med honom alltså, vilket jag i och för sig oftast gör, eftersom jag också susar runt i rymddräkt i ett absolut ingenting, alltmer ointresserad av social interaktion och bekräftelse. Jag föredrar djur."

Sedan blev det nästan jobbigt för mig. 

Hon skriver: "Av någon anledning känner jag mig hemma i hans värld, trots att jag betraktar skillnaden mellan manliga och kvinnliga outsiders som milsvid, där de manliga är en privilegierad grupp av beautiful losers och genier, medan kvinnorna ses som grogghaggor eller galna. Jag gillar egentligen inte bortskämda outsidermän, de stjäl för mycket syre."

Tyvärr förstår jag precis vad hon menar här. Av någon anledning ser jag mig själv som en "Bortskämd outsiderman", "Beautiful loser" och "(självutnämnt) geni och filosof" som tar plats i ert flöde och i sociala medier. En sån där som tar plats och egentligen är helt ointressant.

Aase Berg intresserar mig eftersom hon skriver som hon gör. Hon har tydligen en egen litterär karriär vid sidan av sin roll som leverantör av recensioner till DN. Hon är också feminist vilket man tror att man vet vad det betyder men att det egentligen betyder något annat än vad man tror. Feminism byter liksom betydelse ibland verkar det som. Jag ska jag beställa något hon skrivit i min nästa order till Adlibris eller Bokus. Kanske boken "Haggan" eller "En uppblåst liten fittas memoarer".

Jag ser fram emot att Ulf Lundells första del dimper ner i min brevlåda. Så jag får se om vi just nu använder oss av samma litterära grepp.