Meningen med livet - Det viktiga visuella

Det är njutbart att titta en stund på vackra saker. Vad som är vackert är individuellt och jag vill gärna omge mig med föremål jag tycker om att vila ögonen på. Min konst av Karin Fast Aronsson och Cal Schenkel skänker glädje varje dag. Även mina planscher från rockhistorien. Alla bokryggar i bokhyllan och de få "prydnadssaker" jag har. Prydnadssakerna är föremål som betyder något för mig eller som bara är vackra.

Jag köpte en apoteksvåg, "Axel Kistner, Stockholm" häromdagen som jag älskar för dess vackra former. Ett smäckert bruksföremål med väl avvägda detaljer.

Likaså denna askkopp som jag också köpte för utseendets skull.

"ARA beslagfabrikk Oslo-Örje"

Askkopp för publika utrymmen så som väntrum och liknande från 50-talet skulle jag tro. Ingen ska någonsin få fimpa i denna så länge den är i min ägo.

Jag kan titta i timmar på Sivan. Hon är fulländad. Hennes förnöjda lilla mun och hennes mjuka tassar med svarta trampdynor. Hennes tunna kattläppar och hennes morrhår.

I Prag ska jag titta på alla vackra byggnader. Människor kan också vara vackra om man slipper att umgås med dem. Då tänker jag inte på fotomodeller utan vanliga människor. 

Vackra blommor och alla deras detaljer. En skål med nyplockade blåbär där det nästan ser ut som om det är imma på bären.

Igår låg jag och tittade upp på molnen. Det var längesedan jag gjorde det.

I natt sov jag uppe hos Felix igen. Nu är det inte riktigt lika varmt inomhus längre så egentligen kan jag ligga i min egen säng. Det känns som om jag inkräktar lite på Felix hem. Det är ingen bra känsla att vara naken hos Felix. Det känns nästan som ett övergrepp. En konstig känsla som jag inte kunde förutse. Trots att jag själv bott i det rummet under flera år.

Jag sover jättegott däruppe och hoppas att känslan går över. Känslan kommer i alla fall att gå över efter ett tag den dagen jag flyttar upp min egen säng dit.

Det var studiebesök hos mig idag. Ett gäng på fyra personer från Björneborg med min vän Pernilla i spetsen. Hon hade med sig en liten tibastplanta som hon inte ville ha i sin egen trädgård eftersom den är giftig. Jättetrevligt! Kurt var här en sväng också. 

Imorgon kommer NKrP (Nya Kristinehamnsposten) hit och ska göra ett nytt reportage om tobaksodlingen. I mars 2020 var de här förra gången. Det var precis i början av pandemin.

Jag skördade 22 knippen idag.

Nu börjar det synas att jag kommit en bit på väg med skördandet. Jag har nog snart skördat hälften.

Jag hade en papperskasse full med torra blad från årets skörd som jag malde i den nya kvarnen.

Så här blev det. Det var lite krångligt eftersom vi ännu inte modifierat den. Nu ska jag börja fylla min balja med årets tobak.

Ängen

Igår fick jag besök av min blomstervän Ami. Hon hade tagit med en liten bit äng till mig.  Det enda som jag själv inte hade var nog Gulmåra. Den hoppas jag väldigt på.

Jag fick också rådet att slå min äng redan nu eftersom allt gräs håller på att gå i frö. Så jag testade först med min nyinförskaffade lie men den var alldeles för slö och jag har inget bryne. 

Jag tog då trimmern istället och körde tills batteriet tog slut. Idag är det nyladdat igen och jag ska ta en bit till.

Igår gjorde jag också ett par generalrepetitionsmackor som jag ska ha när jag åker till Gardemoen. 

Thékakor som jag delar och har extrasaltat Bregott på bägge halvor. Och ett stekt ägg däremellan med Aromat på bägge sidor. Normalt delar jag inte Thékakan utan brer smör direkt på och lägger på ägget. Jag upplever det tjocka brödet lite obehagligt då. Torrt. Det torra brödet hamnar under tungan så att nästan käkarna låser sig när jag ska tugga utan att brödet har smörjts upp av saliven. I år testar jag ett nytt sätt för att få bort den upplevelsen. Smöret måste ha stått i rumstemperatur innan annars är det omöjligt att bre på de sköra brödskivorna.

Här ligger ägget inbäddat inne i brödet som en hamburgare. Jag testade hur det blev istället. Överläppen upplevde inte ett blött Aromatigt ägg när jag bet över mackan som den brukar och det var positivt. Mackorna hade legat i en plastpåse i kylskåpet över natten - så som de kommer att ligga natten till den 1 augusti. Sedan låg de på köksbänken någon timma för att komma upp i rumstemperatur innan jag åt dem. Jag äter inte Thékakor annars Thékakor har kommit att bli "utflyktsbröd" för mig. 

Det blev som jag trodde. Efter en timma i rumstemperatur åt jag den ena. Då stördes jag lite av att ägget fortfarande var kallt. Efter två timmar åt jag den andra. Då var den perfekt tempererad så jag får nog vänta med att äta mina mackor till efter gränsen när jag ska till Gardemoen.

Igår drog jag med mig min bäddmadrass med sängkläder upp till Felix övervåning. Där finns det AC och det var underbart att sova i ett svalt rum. Det är första gången jag gör det och kan inte begripa varför jag inte gjort det förut. När Felix längre inte har ett behov av att ha en sängplats i kapellet ska jag flytta upp dit.

Idag hade jag inget planerat. Det kom upp en kille till mig i en underbar svart nercabbad Buick Electra från 1965. Han hade sett på FB att jag odlade tobak så han var nog här ca en timma.

Jag satt i skuggan och läste långa stunder idag. Jag slog mera av ängen också och "harkade" bort det slagna gräset. "Harkade" = räfsade på värmländska.

Jag längtar redan upp till ACn på övervåningen ikväll.

Jag tog en cykeltur på en timma ikväll. Jag cyklade bl a genom stadskärnan. Det är inte ofta jag är där nuförtiden.

Imorgon tar jag nog en skördedag igen. Det går väldigt fort i år och jag får vara glad att det också är bra torkväder.

Jag kollade in konstnären David Cerny i Prag också. Jag har sett flera av hans verk men jag kanske ska ta en runda och titta på dem igen nu i augusti. Det känns nästan overkligt att jag snart är där. 

Tobaksodlingen

Igår bjöd jag in intresserade till kapellet för att lära sig hur man kan bli självförsörjande på snus. Jag trodde intresset skulle vara större än det var. Men det är väl som vanligt när jag själv tycker att jag fått en glimrande idé. Den var inte så glimrande som jag trodde.

Det finns en FB-grupp som heter "På gång i Kristinehamn...". Där skrev jag att folk som var intresserade kunde komma idag (söndag) kl 10 om de ville veta mer. Ingen skrev att de skulle komma men några tycktes ändå intresserade. Idag nu på morgonen ändrade jag inbjudan till att vara öppen och om någon vill komma så är det bara att titta in här. Jag är ju hemma hela dagarna i stort sett. Vi får väl se om någon kommer någon dag.

Igår kväll satt jag på altanen och njöt av sommarkvällen.

Jag tog också den obligatoriska sommarbilden med min vackraste klematis i motljus.

Idag räknade jag lite på vad förra årets skörd gav. När jag hade malt allt hade jag fått ihop 5,754 kg torr tobak. Jag hade 120 plantor förra året. Det bli ca 48 gram per planta. Förra året hade jag inga bladnerver med i malningen i och med att de inte går att mala i en matberedare. Nu har vi gått ihop och köpt en riktig kvarn, jag och tre snusfabrikörer till. Nu kommer det att gå som en dans att mala även nerverna och i och med det få ut betydligt mera på varje planta. 

Förra vintern samlade jag ihop alla bladnerver och eldade upp dem. Det ångrar jag nu när jag kunde malt dem istället. Om jag hade haft dem kvar hade jag kunnat mala dem och späda ut årets tobak med.

I år har jag ca 90 plantor men borde ändå få ihop mera tobak viktmässigt.

Till frukost åt jag två knäckemackor med en två månader för gammal pultost. Jag trodde den hade en längre hållbarhet. Jag fick den av Sabina för ett bra tag sedan. Den smakade ändå som den skulle. Den har ju en lite rutten smak även när den är färsk. Den doftar som mögelost men med ett subtilt inslag av förruttnelse.

Idag blir det inte många vingslag. Jag har inte tänkt skörda någon tobak heller. Om inte någon kommer och vill se hur man gör vill säga. Läsning kan nog passa denna dag. Just nu har jag hela sommarsemestern framför mig. Fyra fria veckor.

Meningen med livet - Minnena (dåtiden)

Minnet är opålitligt men vi går ofta tillbaka till minnen ändå. Diskuterar man minnen med någon slås man av hur olika man minns trots att man varit med vid samma tillfälle.

Minnen skulle jag vilja definera som det sammanlagda intrycket man fått av vissa situationer. Däri ingår syn, doft, ljud, smak, beröring och känslan av stunden. 

Jag ska gå in på olika minnen i kommande inlägg men nu skriver jag generellt. Minnena är ju dåtid. Händelser man minns och som kanske danat en så man blivit den man blev. De säger att ens personlighet utvecklas ungefär tills man är femton år. Är man en trevlig tänkande individ då så är det troligt att man är sådan resten av livet också.

Jag ser på hur Felix utvecklas. Han har alltid varit en person som varit omhändertagande och klok. Det finns stora chanser att han kommer att bli en jättefin man när han blir äldre. Snäll, vill ingen något ont och finns där för de som inte har det så lätt eller bara är vilsna.

För egen del tycker jag att jag blev ganska bra ändå. Eller i alla fall tillräckligt bra. Jag blev pappa utan egen förebild men jag har snappat upp bra saker som vuxna män gjort när jag var liten. Så har jag också försökt uppfostra Felix. Uppfostra är ett ord som inte känns 2020 precis men det finns kanske inget annat ord.

Utifrån de erfarenheter/minnen man har planerar man också framtiden. Man vet vad som fungerar och inte. Man blir trygg i beslut man tagit tidigare och man har lärt sig ungefär hur mycket beslutsunderlag man behöver för att kunna välja mellan olika saker.

Vissa minnen försöker man återuppleva men det visar sig oftast att det inte blev så bra som man mindes det.

Jag försökte fotografera dåtid, nutid och framtid här nyss. Så här blev det:

Dåtid (vilket var nutid när bilden togs).

Nutid (som blev dåtid så snart jag bilden var tagen).

Framtid (som snabbt blev dåtid innan jag visste ordet av men när jag tog bilden var det nutid). Det tycks vara omöjligt att fånga nuet.

Nåväl. Jag kommer ändå minnas denna fredagkväll som den första sommarkvällen på sommarsemestern. Hur skuggorna står denna kväll på bilderna har inget med kvällen som sådan att göra.

Det är helheten till vilken dessa bilder bara är ett stöd. Vindstilla, bar överkropp, berusad och Santana.

Gårdagen

Gårdagen avslutades med läsning i sängen som vanligt. Denna dag lite senare än vanligt eftersom jag haft besök av "L". Vi satt på altanen och pratade om fina minnen vi haft och vilka människor vi blivit sedan vi gick isär 2014. Jag har tänkt mycket på henne den sista tiden. Hur det en gång var när det var hon och jag mot resten av världen. Vi hade "kärlek" en period. Total tillit och det kändes som hon var en del av mig själv. Hon kände likadant. Våra hjärnor hade trådlös uppkoppling var vi än befann oss men särskilt då vi såg varann i en folksamling. De blickarna av fullständig förståelse vi kommunicerade med då. Det var något speciellt.

Det var verkligen jättetrevligt med gårdagens samtal och jag har länge känt att jag behövde det samtalet. Idag tycker jag jättemycket om henne igen för den person hon blivit sedan vi gick isär.

Idag gjorde jag sista arbetsdagen innan sommarsemestern 2021. Jag hade också besök av två andra snusfabrikörer här igår. Vi testade den nyinköpta tobakskvarnen och den fungerade perfekt. Vi delar på kostnaden för den och då blir priset per person ungefär samma som för en stock lössnus. Nu kommer malningen bli mycket enklare än vad den varit förut. När det är dags kommer vi att ha kvarnen en kväll var för att mala allt vi skördat. Idag kommer den fjärde snusfabrikören som jag är mentor åt. Han ska få lite stängseltråd av mig och få låna min böjmall för att böja till egna galgar för torkning av bladen.

Var en sväng till tippen idag också med förpackningar.

Jag hängde ut tobak i solen idag för att skynda på mognaden lite. Jag la sista handen vid verksamhetsplanen också. Men istället för att sova på saken låter jag den ligga till sig över hela semestern innan jag skickar ut den till styrgruppen. Det är ändå ingen av dem som kommer att läsa den under semestern.

Jag tvingade mig också till att recensera ytterligare en kaviarsort. Men att gå så långt som att göra en äggmacka med kaviar mäktade jag inte med. Det är äggkombinationen jag är så trött på. Kaviar på knäckemacka äter jag nästan varje dag men nu har jag gått över till Ejderns helt och hållet.

Översvämningskatastrofen i västra Tyskland är verkligen fruktansvärd. Över hundra döda senast jag kollade. Närmare tusen saknade. Dessa extremväder som väntar oss. Det oroar verkligen.

Nu sitter jag på altanen. Första semesterkvällen med iskall öl. Det är jättevarmt. Nästan för varmt. Fyra veckor frihet varav en vecka i Prag. Getingarna börjar komma. Fåglarna är försvunna och det är tyst sånär som på Santana i prediksalen och en ihärdig koltrast i skogskanten. Allt är stilla. Ingen vind. Ströbilar som passerar på 26:an. De flesta kanske redan är framme vid sina resmål och hemma och har redan tänt grillen denna underbara fredagskväll. Här hör jag bara de som fortfarande är på väg.

Men jag tänder ingen grill här. Det är inte ens varje sommar jag grillar. Förra sommaren gjorde jag det inte.

Meningen med livet - Framtiden

Resan i tiden framåt. Man har väl en viss utstakad väg framåt men vägen blir också till medan man går. Man kan ha mål. Målen kan byta skepnad och övergå till ett annat mål. Man tror man vet vilken väg man ska gå men ångrar sig på vägen och tar en annan väg.

Man är alltid på väg någonstans även om det bara är mot ens egen undergång men vägen dit är det som är livet.

Framtidsdrömmar är anhalter som kan förverkligas. Vägen till dessa anhalter är delsträckor av livet. Ibland är framtidsdrömmarna avhängiga varann och måste uppfyllas i en viss ordning. Jag plockar ibland isär framtidsdrömmar till flera deldrömmar bara för att njuta mer av nuet. Som t ex nu när jag ska till Prag i augusti. 

Jag föreställer mig hur jag lämnar kapellet på väg mot Gardemoen tidigt på morgonen den 1 augusti. Då har jag lastat in min resväska i bilen och jag har redan kvällen innan sett till att jag har full tank. Jag knappar in adressen "Hans Garders veg 42, 2020 Gardemoen". Då får jag också ett hum om när jag är framme vid långtidsparkeringen. Jag vet redan då att det inte stämmer eftersom jag planerat ett stopp på vägen för att äta tekakor med stekt ägg och Aromat som jag har med mig. Till det kommer jag att dricka chokladmjölk. Jag kommer även att ha en vattenflaska med mig i bilen. Denna deldröm har jag sett fram emot sedan jag bokade resan.

När jag ätit min matsäck och fortsätter mot Gardemoen är första deldrömmen uppnådd. När jag kommit över gränsen är ett annat delmål uppnått. Vid gränskontrollen hamnar jag i en situation jag inte riktigt kan ha kontroll över men jag oroar mig heller inte för att det ska krångla. Min tidsplan är väl tilltagen så jag gott och väl skulle kunna stå en timma vid gränsen om det skulle visa sig nödvändigt. Jag kanske äter min matsäck när jag passerat gränsen för att då veta hur länge jag kan sitta och äta utan att behöva stressa. I värsta fall kan jag också äta medan jag kör.

Nästa delmål är att göra mig av med bilen och komma med en transferbuss till flygplatsen. När jag väl sitter på bussen känner jag mig lugn en stund igen. Framme på flygplatsen checkar jag in direkt. Gör mig av med bagaget och dricker ur den sista vattenslurken innan jag passerar säkerhetskontrollen. Efter säkerhetskontrollen går jag och lullar runt och tittar på folk. Lokaliserar gaten och håller mig uppdaterad om det blir några ändringar i avgången. Kanske köper något i Tax-freebutiken. Slår ett sista samtal till Felix innan jag sätter telefonen i Flight-mode. Om resan hittills gått över förväntan har jag flera timmar tillgodo här.

När boardingskylten blinkar sitter jag lugnt kvar. Jag låter andra gå ombord före mig. Jag har ingen brådska. Jag har ett handbagage att hålla reda på. Det är det enda. När jag gått ombord hittar jag min plats och lägger min ryggsäck under framförvarande säte. Jag lägger ogärna upp det på bagagehyllorna eftersom jag kan bli störd när jag ska av sedan och hamna i en kö till att nå bagagehyllan. Jag vill bara dra fram ryggsäcken och resa mig och gå.

Det kommer att bli en mellanlandning och planbyte i Frankfurt också. Då tar jag en långpromenad bland alla människor på flygplatsen efter att jag lokaliserat min gate.

Och så fortsätter det tills jag är hemma i kapellet igen. Massor med delmål som kommer att uppnås. Mycket kommer att bli annorlunda än jag tror men mycket kommer jag också lyckas med. Att lägga en blomma på Franz Kafkas grav t ex. Det kommer jag ha gjort när jag kommer hem. Under min Pragvistelse kommer jag att ha gjort hundratals roliga och intressanta iakttagelser. Som jag sedan har kvar som minnen och som också gör mig till den person jag fortsatt kommer att vara.

Så har hela mitt liv gestaltat sig fram till nu. Alla dessa vägar till delmål jag vandrat är mitt liv och en massa ytterligare vägar kommer att vandras innan det här är över. 

Vägen blev till medan jag gick. Livet var vägen med alla anhalter och mål.

Meningen med livet - Nuet

Att leva i nuet är inte alltid enkelt. En så enkel sak som att läsa en bok och helt bli uppslukad av den utan att tankarna far iväg till annat är inte ens att tänka på ibland. Om det är för mycket runt omkring en går det inte att koncentrera sig.

Det är en konst att stanna upp och aktivt njuta av stunden. Det tycker jag ändå att jag lärt mig nu. Pandemin har varit så lärorik för mig när jag inte behövt göra saker som bjuder mig emot. Som att skrapa bilen och knappt hinna med Karlstadtåget. Jag har verkligen kunnat stanna upp och inse vad trevligt jag har det. Att jag verkligen hör hemma här i mitt liv och i min kropp.

Jag tror aldrig jag tidigare upplevt "Katarsis" så ofta som jag gjort under pandemin. Tillfällen då jag känt en plötslig kristallklar insikt.

Jag minns inte när jag hade det långtråkigt senast. Det tillståndet har försvunnit från min känslopalett och inte ens monotona göromål upplever jag som något problem längre. Som att borsta av 400 tobaksblad för att sedan trä upp dem på en ståltråd att torka. Jag kan längta efter monotona saker ibland eftersom jag mår så gott i stunden när jag utför göromålet. Det finns hela tiden ett så stort mått av tillfredsställelse och belöning i monotona saker. Plötsligt har man gjort hälften och sedan är man plötsligt klar.

Jag har också alltid tyckt om att sitta och ta in omgivningen och tänka. På en flygplats eller på en soffa i Central Park. Det är förstås många gånger ett sätt att stå ut med att vänta. Som att vänta på att man ska få gå ombord på en flight men man sitter ganska bra i soffan vid gaten. Titta på alla olika människor som ska till samma resmål som man själv. Förundras över individerna och hur de blev som de blev. Hur djupa eller ytliga de ser ut och framstår för mig. Hur de tänkt när de valt kläder denna dag eller hur deras relation verkar. Har de "Kärlek" eller är de innerligt trötta på varann och har svårt att dölja deras farhåga att den här resan kommer ställa allting på sin spets. När de känner sig tvungna att vara romantiska och lyckliga trots att de inte kan tänka sig något mer motbjudande.

Det är väl i nuet jag mår som bäst. Känslan av att jag inte vill vara någon annanstans eller i någon annan situation än just den jag är i i stunden där och då. Det är den känslan jag oftast har nu. Det är klart att jag längtar till att få gå ut på stan i Prag första kvällen när jag landat men jag har ingen brådska dit. Den dagen kommer och före det ska jag ha 20 bra andra dagar i mitt nu.

I Finland finns ett underbart begrepp för den totala lyckan. Kalsarikänni - Att vara själv hemma, berusad och endast iförd underkläder. Helt underbart!

Böcker

Igår kväll fotograferade jag alla böcker i mina bokhyllor och gjorde en Powerpointpresentation av alla bilder. Då kan jag sitta vid datorn i lugn och ro och bara klicka fram nästa bild för att leta efter böcker. Eftersom jag då kan identifiera dem i förhållande till andra böcker är det också lättare att hitta dem genom att gå till rätt sektion direkt.

Bilderna innan sortering.

Jag öppnade den sista Finn Crisppåsen också.

Teoretiskt sett skulle det här vara den jag tyckte bäst om. Det var också därför jag sparade den till sist. Tyvärr blev det inte så. Den bästa var nog faktiskt den första, "Creamy Ranch".

Jag fortsätter med verksamhetsplanen för Miljösamverkan och går ut och skördar tobak med jämna mellanrum. En bra blandning av skrivbordsarbete under takfläkt och att stå på huvudet i en varm tobaksodling. Men det känns som om tobaken mognar otroligt mycket fortare i år. Jag måste gå tillbaka till blogginläggen från förra året för att kolla. Förra året vid den här tiden hade jag precis börjat skörda. Det kunde ske något tidigare i år.

Åskvärme.

Sista arbetsveckan innan sommarsemestern 2021

För några år sedan testade jag att fotografera mina bokhyllor och med hjälp av någon app försöka få över bild till text så jag skulle kunna bygga upp en liten databas över mina böcker. Det händer att jag köper dubbletter och det är alltid lika irriterande.

Varje gång jag köper en dubblett seglar ju behovet upp att katalogisera. Idag gjorde jag ett nytt försök. jag har ju min tjänstedator hemma och i den kraftfullare programvara för OCR-behandling.

Jag tog en bild på två rader i min ena bokhylla och vred den 90-grader så texten kom på rätt ledd (intressant är att några böcker jag har från Ungern och Tjeckien har sin ryggtext åt fel håll. Böcker från västvärlden verkar ha texten på andra ledden, d v s det vi är vana vid).

Sedan tog jag upp bilden i Adobe Acrobat Pro DC och körde en textanalys.

Så här blev resultatet. Fungerar alltså inte. I och för sig skulle det nog underlätta om jag fotograferade alla böcker som jag gjort på första bilden. Då kan jag ju gå igenom böckerna sittande vid datorn istället för att stå med vridet huvud framme vid bokhyllorna och vingla. Det får bli ett semesterprojekt. De få östeuropeiska böckerna jag har (2 st) vände jag idag upp-och-ner trots att det tog emot. Allt för en bättre helhet.

I går kväll åt jag upp den tredje påsen Finn Crispchips.

Cheddar cheese. Det är den sämsta av dem hittills. Jag diskuterade mina smakupplevelser från de tidigare sorterna med Felix häromdagen. Han nämnde då något om en konstig bismak som jag inte riktigt förstod vad han menade. Men igår förstod jag. Bismaken fanns hos "Cheddar cheese-varianten".

Idag påbörjade jag den sista arbetsveckan före sommarsemestern 2021. Jag ska försöka på ihop en verksamhetsplan för Miljösamverkan Värmlands och Örebro län denna vecka så jag kan skicka ut ett förslag till min styrgrupp. Enligt SVT Vädret har vi en värmebölja att se fram emot (förfasa oss över) beroende på hur man är lagd.

Jag skördade tobak idag också. Det verkar mogna mycket fortare än det gjorde förra året. Idag tror jag att jag såg en skadegörare också. Det slog mig att jag såg en förra året också bland tobaken. Vårtbitare. Det är jättemycket ätet på bladen. Inte nog med att jag förlorar bladmassa till en gräshoppsjävel. Bladen går så lätt sönder också när jag försöker borsta av allt bös. Jag tog död på en vårtbitare idag i alla fall.

Boken jag läser just nu är väldigt krävande men helt underbar. "Den unge Törless förvillelser" av Robert Musil. Men den kräver mycket utav mig. Om jag försöker att läsa med en massa andra saker i huvudet samtidigt så är det helt omöjligt. Men om jag koncentrerar mig på språket och hans sätt att skriva är den som ljuv musik. Vilken ordkonstnär denne man var. Vissa meningar läser jag om bara för att de är så fulländat vackra.

Kyla

Denna morgon vaknade jag tidigt. Satte på kaffe och inledde en maratontittning på "Engelska antikrundan" Jag gick ut till regnmätaren och konstaterade att det kommit 3 mm regn och det var kyligt ute. Det var 16 grader men jag hade gissat på 12.

Det första jag stoppade i munnen denna dag var Finn crispsnacks. Idag med en ny smak. 

"Sour Cream & Onion". Den var också god. Det blev en fantastisk smakupplevelse eftersom det var det första jag stoppade i munnen denna dag. Förutom snus då förstås. Jag tror smaklökarna fortfarande sov när jag provsmakade den första biten. Från att ha slumrat i en fadd kroppstempererad liten munhåla till ett uppvaknande till ett smakfyrverkeri av kryddigt rågbröd. Smaklökarna jublade!

Jag upptäckte också ytterligare en liten egenhet chipsen har.

De är lite välvda och gör att de lägger sig perfekt på tungan när man stoppar in dem. Att lägga dem åt fel håll blir jättekonstigt. Det förtar hela upplevelsen om man lägger dem fel på tungan. Lägger man dem rätt så de följer tungans kupning förhöjer det upplevelsen ytterligare i och med den sensoriskt tillfredsställande förnimmelsen.

Till kvällsmat igår åt jag en hamburgare med senap.

Det blev en likadan till frukost idag.

Efter hamburgerfrukosten kom jag på att jag sett en portör i ögonvrån när jag var nere hos Anna-Lena på loppisen igår. Jag tänkte på den portören som jag så gärna velat köpa en gång i Ljungskile men den var på tok för dyr. Jag har ångrat att jag ändå inte köpte den. 

Jag åkte ner till Uddens gård igen och köpte portören också. Tyvärr saknades axelremmen. Den hade tillhört en professor i Lund som hade haft den när han samlade växter i Afrika. Jag frågade också om de hade någon gammal lie ståendes i gömmorna. Hon skulle se efter och kontakta mig om hon kunde få fram en lie.

På hemvägen stannade jag till vid Uddens äng och plockade lite fröställningar från Höskallra och någon vicker av något slag. 

Den kom således till användning direkt.

Dagen till ära hade jag även bottinerna på mig. De funkade att gå i när jag lade in mina inlägg. De är helt platta i botten annars. Tämligen direkt kände jag att jag skulle få skavsår. 

Där skaftet nöter på övre delen av hälsenan/nedre delen av vaden. Jag minns när jag var på läger en gång när jag var liten. Vi bodde borta flera nätter och vädret gjorde att gummistövlar var de enda skorna man kunde använda utomhus. Jag var kär i en flicka som hete Lena Gille. Jag fick exakt samma typ av skavsår från de stövelskaften då. Som efter ett par hemska dagar gav upphov till en blödande ring på underbenet runt om.

Bottinerna kräver alltså strumpor med skaft tyvärr. Det kommer att begränsa mig i valet av dem oavsett väder och bli en klar deal-breaker.

Jag gjorde ett annat fynd igår också.

En fältflora jag alldeles nyss lagt i min varukorg hos Adlibris onlinebokhandel. Jag hittade den i min egen bokhylla. Jag hade alltså redan köpt den. Jag hade blivit väldigt irriterad om jag hittat den i bokhyllan efter att jag beställt den på nytt. Det händer tyvärr ibland också. Att jag köper dubbletter. Jag borde lägga upp ett sökbart kartotek så jag kan dubbelkolla om jag redan har böckerna jag får för mig att köpa.

Hamburgare med senap!?!?

I min svenska uppväxt med Sibyllakökets burgare har senap aldrig varit ett tillbehör till hamburgare.
-Senap och ketchup, frågade människan i korvkiosken? -Bara ketchup, var alltid mitt svar. Samtidigt tänkte jag alltid att frågan var så urbota dum. Vem vill ha SENAP på hamburgaren, liksom?

Den första gången jag åt hamburgare med senap och ketchup var troligen på McDonalds. De har ju alltid lite senap på sina burgare. Det var inte så dumt faktiskt. Men en Sibyllaburgare med senap fick min hjärna ännu inte ihop.

När jag i min ungdom (1982) var på den grekiska ön Ios fanns det en hamburgarförsäljare som stod i anslutningen till campingen där vi bodde. Efter en heldag på stranden och i vattnet var man hungrig när man kom hem. En dag beställde jag en hamburgare. Det var inga prefabricerade frysta tunna puckar man grillade utan oformliga nötfärsburgare som stektes hårt. Innan jag visste ordet av stod jag där med en hamburgare i näven med senap på. Ingen ketchup. Bara lite senap. Och den var så otroligt god. Jag glömmer aldrig den senapssmaken. Det var en senap som vi inte hade i Sverige då. Den påminde väldigt mycket om McDonalds senap. Det var helt enkelt amerikansk senap.

Efter det har min jakt på just den senapsmaken präglat mig varje gång jag stått och valt bland senappar i livsmedelsbutikerna. Den påminner väl närmast om Dijonsenap. Det finns en tysk senap som heter Löwensempf som också är i närheten av den amerikanska. Jag har också köpt svenska försök att saluföra "Amerikansk senap" men som inte lyckats så bra. Men nu har jag hittat den; Johnny´s amerikanska senap.

Här tillsammans med Johnny´s sötstarka ketchup.

Ketchupen var inte något särskilt tyvärr och den fanns inte på Maxi så eftersom jag så gärna ville testa ketchupen också blev jag tvungen att handla på COOP. Senapen däremot är den som kommit närmast min hamburgersenap från Ios 1982. Cirka 40 år tog det alltså. Jag köpte högrevsfärs och hamburgerbröd på Maxi idag för att ha till kvällsmat.

19 mm regn kom det i natt. Före det hade jag redan vattnat tobakslandet med vattenspridare under en timme på kvällen. Det är inte så dumt att "förvattna" inför ett kommande regn. Jordytan är då redan blöt och kan direkt ta åt sig regnet. Ungefär som att blöta en wettextrasa innan man torkar upp vatten med den. Det är ingen idé att försöka använda den när den är torr. Varje droppe av nattens regn kunde direkt sugas upp av jorden i tobakslandet.

Idag lördag tänkte jag hälsa på en kompis för att se hennes blomsteräng. Hon var tyvärr upptagen så det får bli en annan dag istället.

Lördagen blev ändå jättelyckad och rolig. Det är sällan det händer så mycket i mitt liv som det utvecklade sig till denna dag.

Jag kollade FB på morgonen. En kvinna hade varnat sina medmänniskor för ett jordgetingbo nere vid Bengtsgårds badplats. En jag känner hade svarat att det inte var jordgetingar. Det var "Bivargar". Ett jordbi som fångar andra bin och matar sina ungar med. Jag blev genast nyfiken och tog med mig kameran och körde ner till Bengtsgårds badplats. Han som svarat att det var bivargar ansåg jag vara trovärdig och bivarg skulle vara roligt att se.

Väl framme såg jag mest bromsar men till slut såg jag något som mycket väl kunde varit en bivarg. När jag läste om den första observationen så trodde jag att det skulle vara en stor svärm av bin som strömmade upp ur ett hål i marken. Så var det inte. Jag såg ett bi som verkade kunna vara en bivarg.

På hemvägen styrde jag in till Uddens gård. Det stod på en skylt att det var loppis där. Men där bor ju Idas mor och far tänkte jag. Har de sålt gården tro? Men det hade de inte. Det var de som hade en liten loppis på sin gård. En kvalitetsloppis. Det förstod jag ju också när jag såg att det var de två som hade den. Jag köpte "Bilbo" i pocket. 

Jag har sedan en tid haft de fyra andra böckerna i pocketform som jag har tänkt att Felix ska få. Tyvärr saknades Bilbo och det ju den man ska läsa först. 

Idag blev den sviten komplett.

Sedan hittade jag ett par oanvända bottiner.

Som dessutom passade. 

Jag kommer att vara den enda i hela Kristinehamn som går i bottiner när det regnar.

Jag testar en snackssort som jag aldrig provat också.

Det fanns fyra olika sorter och jag köpte en av varje. Idag testade jag "Creamy Ranch". Den var god. 

Resten av lördagen tillbringade jag inne med mina böcker och min TV i åskvärmen.

Tobakskvarn

I onsdags slog jag på stort och beställde en spannmålskvarn från Amazon. Jag har sett hur andra snusfabrikörer använder just denna kvarn men med lite modifiering.

Idag på lunchen kom den.

Ett stort härligt paket.

Jag har tidigare använt en vanlig matberedare att finfördela tobaken med. En sådan klarar inte bladnerverna tyvärr. Den här ska göra det i alla fall. 

När jag tar reda på de torra tobaksbladen repar jag av bladytan från mittnerven. Eftersom den är så svår att mala har jag kastat nerverna eller eldat upp dem. Nerverna utgör en ganska stor del av det torkade bladets totalvikt och ger det färdiga snuset bättre "kropp" enligt "expertisen". Jag vet inte men det är i alla fall ett utdraget arbetsmoment som sparas in om man slipper frilägga alla nerver. Min förhoppning är att jag ska kunna mala de torra bladen i sin helhet genom att köra ner blad för blad i kvarnen som i en kompostkvarn.

Så här ser den ut.

Om man tar bort kvarnskyddet ser det ut så här. Det sitter ett litet bleck som gör att man inte kan stoppa ner fingrarna. När man häller ner sädeskorn eller majskorn eller vad som helst som man vill mala, rinner ju kornen ner från den stora tratten ner och mals. Runt omkring sitter en plåt med hål i. Den fungerar som en sikt och bitar som inte är små nog stannar kvar i kvarnen tills de slagits sönder ytterligare. Först då går de igenom ner till hinken som står därunder. 

Skyddsblecket måste modifieras så att man kan sticka ner det torra bladet i sin fulla längd. Eventuellt kanske man behöver göra någon form av kloss att peta ner bladändarna med.

Här har jag ställt en flugsmälla ner i tratten för att visa var bladnerven hamnar. Jag tror inte på att man ska tvinga ner bladen så att de följer skyddsblecket ner tills de kommer i kontakt med knivarna.

Det ska bli intressant att prova sedan. Jag behöver torra tobaksblad först bara.

Idag fick jag annan post också. Ett brev från Gustaf Frödingsällskapet där de meddelade att före detta ordföranden Kjell Fredriksson avlidit. Han var en otroligt stor man med den rätta kärleken till Fröding.

Det kommer att innebära en stor förlust för Gustaf Frödingsällskapet. 

Jag har trädgårdssnäckor i brevlådan. Den här mumsade helt ogenerat vidare på brevet medan jag läste. Jag hade svårt att koncentrera mig på texten men när jag läst klart kastade jag ut den lilla snäckan.

Samtal från Torrevieja

I tisdags hade jag ett teamsmöte med han vars lägenhet jag ska bo i över julen. Han tog mig på en rundtur i lägenheten och på solaltanen på taket. Det såg jättetrevligt ut. Internetuppkopplingen fungerade också klanderfritt.

Men nu är det Prag som gäller först och främst. Jag planerar fortfarande halvdagsutflykter och lägger på hög. Jag har tre utflykter hittills. Petrin-Stadion-Andel är en. TV-tornet-Kyrkogården en annan. Naplavka-Vyscherad den tredje. 

Jag kollade in benkyrkan i Kutna Hora igår också. Tydligen är den under renovering och i augusti är det inte tänkbart att åka dit eftersom det säkert är stora horder av turister där då. Den turen spar jag till novemberresan.

I Tjeckien diskuteras just nu krav på Covidbevis för att komma in på restauranger.

Idag kunde jag äntligen ta det blodprov som jag förväntats ta en tid nu. 

Jag har varit där två gånger tidigare och försökt men de har varit så undermannade så jag har gett upp båda gångerna. Men idag fick jag i alla fall till det. Jag hade tagit med en bok så jag skulle ha något att göra medan jag väntade. En bok som genast fängslade mig; "Den unge Törells förvillelser" av Robert Musil. Jag slogs omedelbart av hans ton i boken och blev som förtrollad. Det är annat än vad man kan säga om "Farenheit 451" som jag nyss försökte mig på. Två chanser gav jag den t o m men den var alldeles för komplicerad och abstrakt.

Det kändes som att cykla ut på nylagd asfalt när man åkt på en gropig grusväg i flera mil när jag började läsa Musil istället. Nu längtar jag till tidiga kvällar i sängen igen.

Jag tog mig en lång cykeltur idag också. Upp till Sandköping nästan på grusvägarna. På vägen upp såg jag en Krollilja. 

Den har nog kommit dit med trädgårdsavfall någon gång. Jag samlade på mig fröställningar av både Ängsskallra och Kattfot idag. 

Det växte jättemycket Jungfru Marie nycklar efter grusvägen också.

Jungfru Marie nycklar är en orkidée.

Hemvägen blev jobbig. Jag åkte grusvägen vid jaktskyttebanan istället för den över Spjutbäckens gård. De hade lagt på ett väggrus som var så grovt att det nästan var omöjligt att cykla där.

Då var det så där skönt att komma ut på asfalten sedan.

Jag skördade lite tobak idag också. Det kommer att bli lite nästan varje dag nu framöver.

Det verkar som om det är över nu

Fåglarna har slutat sjunga. Det är bara koltrasten som är kvar med sina sorgliga strofer. Flugsnapparna är borta. Likaså Blåmesarna och Sädesärlorna. Det verkar som om förväntningarna om sommaren skulle vara uppfyllda nu. Nästan övermogna men jag vet ju att vi bara är inne på de första dagarna i Juli. Det är nu sommaren ska sätta in med full styrka. Någon Tornseglare tror jag inte jag hört över kapellet i år. Bara när jag varit på andra ställen i stan.

Det verkar som om den "biologiska sommaren" är i avtagande. Nu verkar organismerna rusta för vintern. Kycklingar blir flygga och börjar planera för en sydlig resa. Jag blir kvar i kapellet även när svanar och tranor drar söderut.

Jag blir alltid så här nostalgisk när jag märker att sommaren går mot sitt slut. Jag tar ut sommarslutet redan den 1 juli. För mig börjar sommaren någon gång i mitten av juni. Antagligen har jag själv skapat denna kortvariga sommar utifrån att jag följer naturens skeenden. Förr tyckte jag att sommaren var slut när Hallénskatalogen och den från Josefssons damp ner i brevlådan och doftade trycksvärta när man tog bort skyddsplasten.

Här i min skogskant följer jag den verkliga utvecklingen istället för i en lägenhet på Stenstaliden som var min hemvist under 70-talet.

Jag saknar redan Sädesärlorna. Förra sommaren såg jag hur de trivdes och badade i mitt fågelbad. Nu ser jag dem inte överhuvudtaget mer. Hoppas de planerat en andra kull och att det är det de håller på med när jag inte ser dem. Bofinken sjunger i alla fall. Och lövsångaren. Undrar om de också känner att de försöker få till en längre sommar i form av en andra kull?

Trollsländorna har börjat patrullera av trädgården också. Tidigare i sommar har jag inte sett dem. Jag såg en i Ölme ute hos snickaren för någon månad sedan och reagerade kraftfull. -Det är inte dags för er än, utropade jag och blev idiotförklarad på momangen. Bromsar har blivit ett problem för mig också. Fläckflugor och mygg ibland.

Idag har Felix och jag övningskört. Han kör bra nu och har bra koll. Vi finslipade lite på start i backe. Körde på 26:an upp till Bergsjön och sedan tillbaka mot stan igen.

Det är otroligt varmt idag och jag tyckte mig se att tobaken slokade betänkligt. 

Jag satte igång vattning redan på eftermiddagen idag.

Det blir att ta det lugnt resten av dagen och ligga inne i draget av fläktar och pusta. Tänka på Prag.

Drömmar

Jag drömde om Prag i natt. Att jag var där. Jag drömde att jag gick från hotellet första kvällen bara för att gå ut och gå lite och känna in att jag verkligen var på plats. Jag hade inget egentligt mål mer än att jag skulle äta middag någonstans. Jag drog mig bortåt hotel Perla där jag bott två gånger. Jag sökte efter "passager" att gå igenom. Passager är genvägar rakt igenom hus och kvarter. Prag är fullt av dessa. Ibland hittar man restauranger och butiker i passagerna och ibland är det bara bostäder. Det är trevligt i alla fall att komma bort från turisterna för ett ögonblick och få lite tystnad.

Jag hittade en passage som jag gick igenom. Mitt i var en hotellobby och jag kom ut på andra sidan. Jag hade siktet på Tesco. En stor livsmedelsbutik där jag tänkte köpa något att dricka och äta på under min promenad. Sedan fick jag en idé. Jag skulle redan första kvällen "beta av" en av sakerna jag hade planerat. Jag var ändå i de kvarteren. Sedan vaknade jag.

En underbar pion blommade idag. Jag tog en bild av den i går kväll och den var vacker redan då.

Men idag hade den slagit ut.

Detta är en av de vackraste kulörer jag vet. Cerise?

Det blev en varm dag idag också. Jag åkte till Maxi och handlade på morgonen. Felix jobbade. Jag hade planerat att göra en potatissallad. Jag brukar köpa enkla baspotatissallader som jag själv blandar upp med majonäs, purjolök, kapris, vitlök, crème fraich och syltlök. Till det äter jag hårt stekt strimlad benfri fläskkotlett eller karré som jag låter ligga i kebabkrydda över natten i kylskåpet. Jag bankar ut fläskkotletterna och strimlar dem sedan. Kryddar ordentligt, tillför lite matolja och virar in i en plastpåse.

Idag på Maxi träffade jag en gammal klasskamrat. Det blir alltid ett kärt återseende när vi möts. Han bor i Stockholmstrakten tror jag. Han och familjen har en stuga på en ö i skärgården här också. Han har länge tänkt att han skulle kontakta mig angående mina spaniendrömmar men har inte lyckats lämna kommentarer i bloggen. Men idag när vi möttes var han ivrig att berätta om hans familjs resa mot ett vinterboende i Spanien.

De hade kikat på spanska sydkusten och varit där. De hade även testat Portugal som vinterviste. Det är ju faktiskt inte sommarklimat där på vintrarna. Om det är det man är ute efter så är det Gran Canaria eller Teneriffa som gäller. I december-januari är det 12 grader varmt och jättefuktigt på fastlandet. Egentligen inget att eftersträva.

De har köpt boende på Teneriffa av detta skäl. Medan vi stod där och pratade försökte jag ta fram fördelar med fastlandet. Att man kan åka bil dit o s v. Men jag lovade att inkludera Kanarieöarna i min fortsatta dröm trots att jag tyckte flygresan blev så mycket längre. 

Jag hade bara vinterboende i tankarna när jag handlade sedan och yrade runt som en idiot inne på Maxi och glömde hälften av det jag skulle ha. Samtalet med honom hade verkligen tagit skruv i min hjärna. På hemvägen från Maxi funderade jag ytterligare. Jag funderade på varför jag hade ställt in siktet på Torrevieja från början egentligen. Anledningen till det var att jag funderade på att köpa husbil och åka ner till värmen på vintrarna. Därför hade Kanarieöarna uteslutits. När drömmen om husbil kom av sig var jag ändå fast i drömmen om Costa Blanca. Inte Costa del Sol eftersom priserna var högre där. Torrevieja verkade bra eftersom det finns en svensk "community" där. Jag kan ju inte ett ord spanska. Man kunde få tag på svenska hantverkare och svenskt umgänge om man ville det. Jag gick med i olika Facebookgrupper så som "Svenskar i Torrevieja" och liknande.

Men om jag ändå ska hyra eller köpa kan jag ju göra det på en plats där det garanterat är varmt året om. Ett par timmar extra flygtid i vardera riktningen två gånger om året är ju ingenting i sammanhanget.

Nu får resan över julen en helt annan mening också. Jag kan känna mig för och försöka komma på vad det är jag vill ha och är ute efter. Funkar det med spanska fastlandet eller blir det bara en halvmessyr när det är sommar jag egentligen är ute efter?

På kvällen på altanen med en ölburk i näven tänkte jag mera på Gran Canaria och Teneriffa som Sven-Erik hade pratat om på Maxi. Jag var ju på Gran Canaria en gång. Januari 2016. Jag tog en sistaminutenresa från Örebro och visste inte ens hur jag skulle bo. Jag var jätteorolig att jag skulle hamna på något golfhotell med en massa golfare. Det var minusgrader när jag parkerade bilen i Örebro.

Men jag fick en hel bungalow för mig själv. Ett vardagsrum, badrum, kök och ett sovrum. Ingen AC. Då hade jag fått betala extra för att få fjärrkontrollen till den. Men jag låg naken ovanpå sängen som jag gör här i Sverige också när det är varmt. Och en egen liten trädgård där jag låg på dagarna och solade. Jag minns att det var jättejobbigt att lämna det boendet. Kl 06:00 varannandag gick gräsmattebevattningen igång. Jag hade sett de små sprinklermunstyckena i gräsmattan och hade undrat vad det var. En morgon var jag vaken och satt och väntade på att de skulle dra i gång och jag fick se hela bevattningscykeln live.

Jag mådde så dåligt psykiskt då och att vara därnere i värmen i januari gjorde jättenytta för mig. Så till den grad att jag verkligen inte ville åka hem till Sverige igen. Aldrig någonsin mer som det kändes då.

I den bungalowen skulle jag gärna bo under vinterhalvåren resten av mitt liv. Hibiskushäckar och Bougainvilla. Gemensam pool fem minuter därifrån som jag badade i en gång och då var jag ensam i poolen. Härfåglar som landade på gräsmattan varje dag.

Jag blev bekant med ett äldre svensk par där som jag hade som grannar. Jag satt där ibland på deras altan och drack vin. Mannen var 92 år. Vi skulle ut någon dag han och jag och leta efter kaprisbuskar men det blev aldrig av. Jag berättade om min dröm att få plocka vild kapris. Men jag ville egentligen inte lura ut honom på några strapatser i bergen eftersom han var så gammal. Jag hade inte förväntat mig att han skulle nappa på idén. Jag såg till så att det inte blev av. Huset jag bodde i ägdes av norskar av böckerna i bokhyllan att döma.

Ikväll kollade jag i Google earth och hittade huset och mindes vägen jag gått till affärerna och den närmaste restaurangen där jag alltid beställde kanariska potatisar med mojosås. Dubbel portion mojosås eftersom jag tyckte det var för lite med en skål. Då låg priset på en sådan bungalow på ett pris av ca 1,2 miljoner svenska kronor.

Sivan har legat på soffan här på altanen ikväll. Det var längesedan vi umgicks nu. Hon har så mycket annat denna årstid. Jag har suttit och tittat på henne länge nu på kvällen. Hon åt lite, hoppade upp i soffan och började tvätta ansiktet. Så som katter gör när de ätit. Tvättar sig runt munnen och gapar och tuggar för att få bort matrester som fastnat i tänderna. Slickar sig runt munnen. Det ser nästan ut som om hon behöver tugga och krångla lite för att få käkarna och tungan tillbaka i ett ursprungsläge som det var innan hon åt. Lägga rätt tandköttet. Den lilla rosa sträva tungan som blöter tassarna lite och hur hon gnuggar i mungiporna och över näsan för att göra sig fin igen.

Sedan somnade hon tvärt på dynan på soffan. Det måste vara väldigt varmt för henne nu. Hon har ju fortfarande sin vinterjacka på sig.

En fantastisk kväll i kapellet. Varmt och doft av min blommande smultronschersmin. Sivan sover gott på soffan. Santana spelar inne i prediksalen. Inga mygg eller andra flygfän. Det enda som stör är att jag skvätter så fort grannens hund gläfser till.

Ängsprojektet

Idag kom det beställda fröer från Impecta. Ängsväxter. Jag går också runt med en tom medicinburk i fickan för att kunna plocka åt mig frökapslar när jag hittar sådana under promenader.

Jag har kommit på hur jag ska markbereda gräsmattan i höst inför sådden också. Marken består av utfyllnadsmaterial av sopsand från kommunen. När jag skulle bygga upp trädgården lite fick jag sådant grus av kommunen som legat ute på vägar och cykelbanor. Ovanpå det la jag ett - egentligen alldeles för tunt lager av - matjord. Gräsmattan har aldrig tagit sig ordentligt. Det har bara blivit mossa och enstaka grässtrån. En sorglig syn alltså. En mager väldränerad yta. På så vis perfekt för en äng.

Fram till i september ungefär kommer ängen få växa hur den vill och sedan kommer jag att slå ängen med trimmer. Jag plockar bort sådant jag inte vill ha då och då. Nässslor och Gråbo t ex. Jag ska lägga det slagna gräset i släpkärran med en presenning i botten så stråna får torka och fröa av sig. Jag får vända runt det med jämna mellanrum.

Under tiden mossriver jag gräsmattan. Jag har gjort det en gång förut och då blev det stora sår i gräsmattan när mossan försvann. Det är det jag vill uppnå nu igen. Jag samlar upp fröerna från presenningen och blandar upp dem med inköpta fröer och sedan sprider jag fröblandningen över hela ytan. Då får fröerna en bra start i livet och kan börja gro nästa vår.

Då räknar jag med att problemet med mossan kommer att bli mindre i takt med att växterna etablerar sig.

Under promenaden idag noterade jag Ängsskallra och Gökblomster. Där ska jag plocka frökapslar vad det lider. Inte Gökblomster. Jag tror den ska stå lite mera blött. Släktingen Tjärblomster tror jag däremot skulle passa bra. Jag kommer att plocka frökapslar lite här och var under sensommaren.

En väldigt varm eftermiddag och kväll i kapellet. För varmt för att dricka öl. Hoppas det blir lite svalare imorgon. Och hoppas det kommer regn. Annars måste jag börja vattna mera igen. Jag vattnade lite igår kväll men lär nog ta en runda med slangen ikväll igen. Det är mest tobaken jag tänker på då. Konstigt. Det finns inga tjuvar på plantorna än.

Ticket to ride

Jag kunde inte hålla mig. Jag laddade ner mitt Covidbevis fast jag inte behöver det.

Men om exakt en månad ska jag gladeligen visa upp det i tullen till Norge och sedan igen när jag checkar in på Gardemoen. Jag maskade det lite på bilden så ingen ska kunna knycka det för mig.

Jag har börjat planera min tid nere i Prag lite. Jag planerar genom att knyta ihop olika saker jag vill se så jag har ett någorlunda effektivt upplägg. Jag delar upp det i halvdagar som jag kan lägga in när jag vill. Vissa dagar kan jag göra två dagars halvdagsutflykter. Jag ska försöka att inte vara för ivrig i början. Spöregnar det anpassar jag mig efter det. Jag ska inte lida när jag är där utan bara njuta. När jag är i New York håller inte fötterna många dagar. Och i år är jag tyngre också. Det blir mer utflykter i augusti än när jag ska dit i november.

Jag hittade en jätterolig grej som jag ser fram så mycket emot så jag kanske gör det redan första kvällen. Jag kanske gör det fler gånger t o m.

Igår var Felix här på kvällen och jag kramade honom för första gången sedan pandemin började. Idag övningskörde han med sin mamma ända upp till Slädsjön i Lesjöfors.