fredag 14 maj 2021

Dedikerade livsmedel eller den predestinerade ankan

Jag tänker ju en del. De senaste dagarna har jag tänkt på vad jag ska göra när jag kommer till Prag. Var jag ska gå och vad jag ska äta. Jag ska försöka få tag på konfiterad anka åtminstone en gång. Jag har ätit det en gång förut hos en familj på den ungerska landsbygden. Jag tyckte det var väldigt gott.

De senaste dagarna har jag tänkt på den där ankan som jag ska äta. Vad gör hon i detta ögonblick? Går hon omkring på en ankfarm i Tjeckien eller är hon redan djupfryst och ligger i en frysbox på någon restaurang. Hur mycket av de livsmedlen jag kommer att förtära under min pragvistelse är redan inhandlade av restaurangägaren och ligger och väntar på att jag ska komma ner och äta det? Är det onödigt att tänka sådana här tankar?

Den sista frågan är lättast att svara på. Givetvis är det helt onödigt att tänka så. Det ger ändå en liten djupare fundering om orsak och verkan men det kanske är onödigt att tänka på det också. Men vad ska man göra istället för att tänka alla dessa onödiga tankar då? Spela paddel, golfa eller träna cross-fit troligen som är politiskt korrekta och i allra högsta grad accepterade sysselsättningar bland massorna för stunden.

Jag har en annan egenhet som jag t o m fått kritik för. Jag brukar ofta tänka vilken gång i ordningen jag gör något. Framförallt då jag vet att jag gör något för sista gången. Jag minns när jag hade min sista engelskaundervisningstimme i engelska på gymnasienivå. Redan när jag gick in till lektionen tänkte jag att jag kommer aldrig mer ha engelska efter detta. Eller när jag läst klart kursen jag var tvungen att ha i samhällskunskap för mina gymnasiebetyg. 

En vanlig tanke jag har är av typen "Detta är sista gången jag ... innan...". Ofta i samband med resor för att göra transportsträckorna lite mera hanterbara tror jag. Detta är sista gången jag tvättar håret här för den här gången. Nästa gång jag tvättar håret gör jag det i New York och sköljer ur schampot till något av avloppsreningsverken som betjänar Manhattan. En hemsk tanke som alltid kommer upp i slutet av mina resor är: Nu är det sista natten i detta hotellrum sedan ska jag åka hem.

I hela mitt liv har jag också tänkt på när jag ställer en väckarklocka för sista gången. Jag skrev t o m en dikt om hur jag hämnades på väckarklockan efter denna livslånga relation och när jag aldrig mera skulle behöva höra den ringa och krossade den med en slägga.

Det är ju två och en halv månad kvar tills jag beställer in mat på en tjeckisk restaurang men förmodligen finns där någon liten torr pastaskruv eller något liknande som kommer att hamna i min mage. Därav dagens rubrik där jag använder två ord som jag inte riktigt är säker på den fulla innebörden av. Ordet "dedikerad" använder jag med betydelsen "avsedd för". Som när en författare skriver "Till Eddie" i en bok eller dylikt. Så tänker jag om ankan också. Att den är avsedd för att ätas av mig men det vet den inte ännu. Det där kommer jag ju att påverka i allra högsta grad genom att välja vilken restaurang jag går till. Och om jag beställer in gulasch istället för anka den gången.

Därför är ordet "predestinerad" kanske bättre. Ankans öde var att hamna i min mage. Det kan ingen veta nu men om man tillbakaspårar ankan jag får in på tallriken kan man säga: -Titta vad liten hon är på detta fotot och hur glad hon är när hon rultar omkring bland sina anksyskon. Hennes öde skulle bli att hamna i Eddie Perssons mage. Var hon då "predestinerad" att ätas av mig?

Idag testade jag en ny maträtt igen.


En sorts snabbmodell av Mac-n-cheese. Var den god då? Givetvis inte. Jag tror det skulle blivit godare om man mosade ner en näve ostbågar tillsammans med snabbmakaroner och hällde hett vatten över det.

Sedan jag röjde lite lövsly här i trädgårdskanten har jag haft besök av rådjur flera gånger om dagen. De går här och äter av det jag sågat ner. Idag stod en liten bock och en get och tittade på mig när de åt. De stod kanske tio meter ifrån mig och verkade inte ha någon större brådska att fly. Men vad raggiga de såg ut båda två. De fäller vinterpälsen och är bara grå och tråkiga. Inte ens den vita rumpan är vit utan suddigt grå och diffus. De såg mer ut som någon plockat fram ett par uppstoppade rådjur och ställt i trädgården. Lika livlös var pälsen på dem. Bocken hade basthud på hornen fortfarande och en liten löjlig tofs under magen som förmodligen dolde en liten rådjurssnopp.

Igår plockade jag ut alla mina hibiskusar i växthuset. Jag duschade dem hårt för att skölja av så mycket spinnkvalster som möjligt. Jag kan hantera dem mer oförsiktigt när de står i växthuset. Jag kan spruta med såpvatten helt hysteriskt om jag vill som jag inte kan i prediksalen utan måste ta in en och en i duschen. Målet är att utrota spinnet i sommar. Lyckas jag inte med det är det ajöss med mina vackra hibbar.

Det har regnat och åskat här idag. Sivan trotsade ovädret och låg på altanen där det också regnade på henne lite. Mycket konstigt. Hon var som paralyserad.

2 kommentarer:

Cre8iv sa...

Den såg väldigt vattning och smaklös ut!!👎
Köp ostdippen istället och koka makaroner. Kompl ev med bitar av t ex rökt skinka och kokta små broccolibuketter!!👌

Eddie sa...

Det skulle nog vara gott!