Resdagen

Igår hade jag en lång dag. Väckning på hotellet på Arlanda kl 03.00 och sedan transfer till flygplatsen.

En smärtfri flight till Alicante med bara lite träsmak. Väl framme satte jag mig och åt frukost. Här är det fortfarande andningsskydd som gäller inomhus.

Bussen som skulle ta mig till Torrevieja avgick också i tid och när jag kom fram stod mäklaren där och väntade med sin bil. Jag köpte en femlitersflaska med vatten innan vi åkte till lägenheten. Jag var jättetörstig och jag ville inte vara utan vatten när jag började installera mig i lägenheten. Man kan dricka vattnet i kranarna här men jag ville vara säker på att hela systemet var genomspolat innan jag började göra det.

Den här dagen skulle bli en dag att minnas. Som jag sett fram emot detta men det blev en blandad upplevelse på flera sätt. 

Här lastar han ur min packning.

Och här är jag på väg att låsa upp min lägenhet för första gången. Vi gick igenom det praktiska. Kranen i köket satt lös och behöver åtgärdas. Det hade jag inte sett förut. I övrigt tycktes det mesta fungera som det skulle.

Det är många nycklar som krävs för att låsa upp denna lägenhet. Här ligger det jag tror är fyra uppsättningar med nycklar. Det går åt fem nycklar för att ta sig in i lägenheten och genom grinden till området.

Lägenheten var inte så lortig som jag befarade. Jag har sopat lite och städat ut kylskåpet. Kylskåpet var heller inte lika äckligt som jag hade trott.

Internetinstallatören hittade inte hit på en gång. De ringde från kontoret och sa att han inte hittade hit. Jag försökte förklara men det var inte så lätt eftersom jag själv inte varit här mer än en gång. Jag uppmanades att gå ut på gatan och möta honom och det löste sig då. Det verkar vara väldigt svårt att hitta hit. Det fick jag erfara senare samma dag.

Själva installationen tog ca en halvtimma. Han var tvungen att dra in fiber från gatan bakom min lägenhet men det var inga problem. Sedan rasslade allt igång och han lämnade mig. Medan han installerade satt jag och skrev en lång inköpslista på saker jag behövde handla redan första kvällen och när han åkt gav jag mig iväg till Carrefour. Det hade regnat hela dagen men då var det uppehåll. Jag hade också glömt min vindjacka i Kristinehamn så jag gick i bomullskläder. Det blåste väldigt också.

Redan ganska snart insåg att det skulle bli jobbigt att gå hela vägen. Kroppen är nog i sämre fysiskt skick än någonsin tyvärr. Jag gick nog en halvtimma innan jag kom fram och om jag inte haft karta i telefonen hade jag nog varit ute och snurrat i kvarteren ännu. 

När jag kom fram satte jag mig och åt innan jag gick in och handlade. Det finns ett litet café i "förbutiken" på Carrefour. En baguette med chorizo och ost och en pirog med någon tomatfyllning. Min inköpslista hade jag glömt kvar hemma förstås.

Jag köpte lite mat i alla fall. Bröd, smör och pålägg. Det viktigaste jag hade på min glömda inköpslista var ett täcke. Det fanns inget i lägenheten som jag kunde använda som täcke första natten. Täcken var slut på Carrefour däremot så jag fick tänka om. När jag skulle hem tog jag en taxi. Jag orkade inte gå mer. Taxin höll på att aldrig hitta fram och det blev nästan dubbelt så dyrt som det borde. Men det var det värt.

Väl hemma igen insåg jag att jag inte hade Internet längre. Det har blivit svårt att leva utan det märker jag. Jag får planera om lite nu märker jag. Till att börja med vet jag inte om internetleverantören har support på helgen eller om jag måste gå till kontoret på måndag. På måndag hinner jag heller inte eftersom jag ska träffa min jurist då och för att ta mig till hennes kontor behöver jag ha koll på busstiderna. Cykeln jag skulle köpa när jag kom hit får jag inte tag i heller eftersom jag skulle höra av mig via FB till han som sålde cykel. Jag tror jag har lite surf på min privata telefon så jag ska försöka med det. Annars finns det Wi-Fi på Habaneras köpcenter men då behöver jag ta mig dit. En promenad på en halvtimma.

Det närmar sig avfärd

Jag har haft jättemycket runt mig på jobbet den sista veckan och jag drabbas alltid av en liten oro när jag ska resa iväg. Det är så mycket att ordna med och mycket som inte får glömmas. Jag började arbeta kl 6 i morse och nu sätter jag mig ner för dagen och gör inget mer. Felix har varit här och tagit emot instruktioner vad gäller växter och katt. Han kommer att behöva vara här en hel del när jag är borta denna gång.

Imorgon ska jag sitta i möte hela dagen och vara den som håller koll på onlinemötet. Bilen är tankad och en väska ligger redan bak i bilen. Den andra ska jag packa färdigt precis innan jag åker imorgon eftermiddag eftersom jag behöver stoppa ner en kylväska med sprutor i den det sista jag gör.

På fredag morgon behöver jag gå upp 03:30 för att ta mig till flygplatsen. Sedan väntar ett antal timmar i flyg, på buss och i vänthallar. Sedan får äventyret börja. På fredag kl 10 kliver jag förhoppningsvis av planet och sätter mig på flygplatsen i Alicante och äter lite innan bussen går in till stan.

Söndagspromenad

Det blev ett fantastiskt vårväder på söndagen. Jag gjorde upp med ett litet sällskap av folk som liksom jag har boenden i Torrevieja. Det ena paret har haft det i många år och det andra paret håller fortfarande på att slutföra bostadsaffären.

Vi utgick ifrån Panncentralen och gick ut till Österviks kapell och tillbaka. Jag blev helt slut redan i början av promenaden. Jag har inte gått mer än till bilen och tillbaka sedan jag kom hem från Spanien i början av januari.

Insekterna börjar vakna dessa dagar i alla fall.

Jag såg också årets första tofsvipa. De brukar jag normalt se från tågfönstret men inte nu längre när jag slutat pendla. Vi avslutade med söndagslunch inne på Panncentralen.

Igår mindes jag också att Felix och jag mötte "Google-bilen" när vi varit ute vid Panncentralen. 

Jag gick in och kollade google earth och där var vi minsann. Det är andra gången jag lyckas komma med på bild när de åker runt och fotograferar.

Nu är det inte länge kvar till avresan. Igår vägde jag min resväska och den vägde då 15,0 kg. Hädanefter ska jag väga sakerna jag packar ner. Jag får ha 23 kg med mig. Jag kontrollvägde också min kylväska med sprutor, djupfryst snus och en kylklamp som ska med. Den vägde 1,3 kg. Således kan jag fylla upp den med 6,7 kg till.

Idag beställde jag en "Dramaten" till en av mina sju adresser i Spanien. Hoppas den kommer rätt.

Den ska jag dra bakom mig när jag går iväg till Carrefour vid Habaneras för att handla. Jag ska komplettera med en liten kylväska och kylklampar när jag är där på plats. Anledningen till att jag beställde den från Amazon.es är att när jag var på Carrefour senast så hade de inte lila Rolser. Bara blå och röda och det är helt otänkbart för mig.

Shivering thermogenesis

De första vårtecknen i kapellet kom idag. Rapporter på FB om vårens första fästing. I Väse, men ändå. Jag satte mig i solen vid uthusväggen för att fylla på lite D-vitamin efter vintern. Det kom en fjäril fladdrande förbi och jag gick in och gjorde iordning mina pollinerarmatare med sockervatten. Jag har tre tycken så jag placerade ut dem en bit isär men i soliga lägen.

Rätt som det var kom fjärilen tillbaka och tankade sockervatten. Jag satt därute en god stund och den kom tillbaka och fyllde på bränsle igen med jämna mellanrum. 

Den sista gången jag såg honom satt han och darrade på kanten till sockerlösningen. En nässelfjäril som såg lite sliten ut efter vintern. Bakvingarna var alldeles fransiga och färgen och mönstret hade mattats av. Senare kom det ytterligare en nässelfjäril som helt saknade det bakre vingparet men flög glatt omkring ändå. 

De är inte precis några graciösa flygare. De snarare fladdrar omkring och är väldigt vindkänsliga. Mina sockervattenbehållare är garanterat de enda energikällorna som finns för pollinerarna ute just nu.

Fjärilen satt och darrade en stund innan den lyfte. Det kallas shivering thermogenesis. Vi skakar också när vi fryser och det är samma mekanism. För att få upp värmen gör vi små muskelrörelser. Fysiskt rörelse ger värme. Det känner vi till och lider av när vi anstränger oss på sommaren. På vintern kanske vi gör en åkarbrasa av samma skäl. Men omedvetet värmer vi oss också genom att darra/skaka. Shivering thermogenesis - "Värmegenerering genom skakning".

Även Sivan njöt av vårsolen.

Men det är kallt i vindarna och man står inte ut särskilt länge när solen går i moln.

Jag försöker komma i kontakt med presidenten för bostadsföreningen i Spanien. Jag undrar om mitt namn står på min postlåda när jag kommer ner bl a. Jag har tänkt beställa lite saker från Amazon.es. Jag bad också att få en exakt adress som jag ska ange när jag beställer saker. Det lutar väl åt att jag får ett åttonde alternativ på samma sak förstås.

Min plats i världen - en ledsam betraktelse

Det är inte så mycket i denna värld som jag är bekväm med. Världen utanför min egen skyddade tillvaro. Oftast kan jag undvika den men ibland tränger den sig på. Jag har inte så mycket till övers för mänskligheten överhuvudtaget. Men så länge jag får vara ifred går det bra. Då kan jag leva i min egen värld och i den älskar jag att vara.

Som jag tidigare resonerat runt hur organisationer knycker våra vackra symboler och förstör dem. Regnbågen, den svenska flaggan. Hakkorset är också en vacker symbol men inte i våra ögon. Inte efter allt som hänt men som symbol tycker jag ändå hakkorset är vackert. Peacemärket är så vackert att jag låtit tatuera det på min vänstra underarm.

Putin försöker skaffa ett eget hakkors genom användandet av bokstaven "Z" som han pryder sina stridsenheter med. 

Denna bild ser jag också varje morgon när jag slår på datorn och jag har börjat störas av den. Zätat står numera för det stora röda onda som Putin står för. Även för mig som tror att jag inte påverkas så lätt.

Sedan finns det motkrafter som försöker göra detta till en bättre värld. Ibland besväras jag även av det. Arbete med värdegrunder och det här politiskt korrekta kan stå mig upp i halsen ibland. Unicorns och handhjärtan.

När den svarta skärmen med ett stort zäta slocknar på min dator kommer denna bild upp. 

Den är - för mig - nästan provocerande. Falsk och saknar grund helt och hållet men många organisationer tycker det är ett bra sätt att visa att de är mänskliga. Alla ska alltid få vara med. Ingen ska någonsin uteslutas från gemenskapen. Rullstolsburna, invandrare, homosexuella - alla de ska självklart vara med. Det blir så överdrivet allting. Här - om någon gång - blir de väl utpekade som annorlunda. 

IKEA-reklam med par som är "olikfärgade" och med ett handikappat barn för att visa att IKEA tänker på alla och också anser att alla är lika mycket värda. Det äcklar mig på något sätt. Jag skulle aldrig våga säga till min arbetsgivare att jag känner mig provocerad av den glättiga välkomstbilden på datorn. Det FÅR man inte tycka och jag skulle bli hatad för evigt om jag tog upp det. Alla ska vara glada. Alla ska vara med.

Så har ser bakgrunden på mitt skrivbord ut. Man har också tagit bort möjligheten att ha en egen "skrivbordsyta" på datorn. Denna är obligatorisk.
En rullstolsburen som har en vän (eller ännu hellre en kommunanställd assistent) som böjer sig fram för att fråga om den sittande sitter skönt, vart den vill åka härnäst och om något mer kan göras för den i stolen. En assistent som är lyhörd och bryr sig. En barnfamilj och ett lesbiskt par. Det lesbiska paret är så subtilt och fint. De är bara silhuetter men man ser att det är två tjejer som går hand i hand om man tittar lite extra. Så har vi det här i vår kommun. Vi har samma syn på alla här.

Men i min värld ser det inte ut riktigt så. På jobbet finns knappast några med utländsk bakgrund. Ingen i rullstol heller vad jag vet. Sexuell läggning är inget man ser så det vet jag inte hur fördelningen är på min arbetsplats. Det här greppet är inte unikt för min arbetsgivare. Alla jobbar så här nuförtiden. 

Undrar när medelålders, vita, överviktiga, heterosexuella män utan funktionsvariation ska uppmärksammas. Plötsligt har jag blivit en diskriminerad sort som folk - med all rätt tydligen - kan se ner på. Det är som om vi människor alltid behöver ha någon som är mindre värd än oss själva som vi kan jämföra oss med och nu är det min tur. Men jag kan leva med det. Snart är det någon annan folkgrupps tur att bli avskydda. Kanske medelålders kvinnor som gått in i väggen och är deprimerade och kränkta.

Nu kommer det ca 4 000 flyktingar från Ukraina om dagen hit. Hela Sverige står med öppna armar och vill ta emot dem. Nästan slåss om att vara den mest gästfria. Kommunerna tävlar om att få hjälpa till. Så var det inte när det var syrianer och afghaner som kom. Vi var t o m misstänksamma mot kossovoalbanerna före Syrienkrisen. Men det pratar man inte om nu. Det är tydligen skillnad på folk och folk och det håller jag med om. Det berör oss mer när människorna är mera lika oss själva. Dessutom är det kvinnor och barn som kommer nu. Och även äldre kvinnor och män över 60-år och husdjur. Inga unga aggressiva män med stort våldskapital. Geografiskt är Ukraina närmare också. Husdjuren kommer att behöva sitta i karantän för rabiesens skull. Sådana isoleringsmöjligheter behöver vi också kunna erbjuda förstås.

Vi känner kanske inte lika stor samhörighet med muslimer. Jag gör i alla fall inte det och det är inget konstigt med det. Man tror att det kommer att komma fler människor från Ukraina till Sverige än det gjorde från Syrien 2015-2016.

Ett annat begrepp som fått ett lyft är "preppers". Hur svenskar börjar förbereda sig för ett krig även hos oss. Varje nyhetssändning ska nu ha ett reportage om någon som vigt sitt liv till att bli en "prepper". En sån som förstår mer än vi som handlar på ICA Maxi så gott som varje dag och köper det vi behöver för kvällen och nästa förmiddag.

Det kanske blir PK att vara en prepper. Istället för att de tidigare setts som konspirationsteoretiker.

Bert Karlsson är förstås igång igen nu och ska sko sig på flyktingarna. Inget nytt under solen. Allt upprepas om igen.

Puh! Skönt! Det var gott att spy ur sig lite.

Ympvax

Jag gjorde iordning en liten sats ympvax idag som jag ska ha till svampodlingen i sommar. Bivax och linolja uppvärmt och smält som får stelna till en pasta.

Jag tänker så mycket på min spanienresa nu. Igår kom jag i kontakt med föreningen och fick ett välkomstbrev från presidenten i föreningen. Jag ska få loginuppgifter till en webbplats de använder för internkommunikation i området.

Jag har aldrig gjort en sådan här resa förut. En resa för att flytta in i ett boende som för evigt är mitt eget. Ställer jag ett par Birkenstocktofflor kvar där är det bara att sticka ner fötterna i dem igen när jag kommer nästa gång. Ingen evig väntan på en flygplats när man ska hem för att man varit tvungen att lämna sitt hotellrum kl 11. I framtiden räknar jag med att kunna resa utan incheckat bagage t o m.

Min adress

Jag har ju fått ett antal handlingar och dokument som berör min lägenhet i Spanien. Alla handlingar har olika adresser och jag blir inte klok på vilken av dem som gäller. Jag skrev till en FB-grupp som finns i området där jag köpt. Jag frågade vad min adress kommer att bli och då fick jag följande adress av en som bor där:

Eddie Persson, No 18, Phase 2, Club Salino, Calle los Tortales, Torretta 111, Torrevieja 03184

På köpekontraktet står det:

Don Eddie Persson, C El Hondo 3, Esc. 2 pb 18 res, Salino fase II, 03184 Torrevieja, Alicante

Här kommer ett par andra alternativ jag fått till mig:

Eddie Persson, Usb. El Hondo, Residencial Salino, Fase II, Pta 18, 03184 Torrevieja, Alicante

Eddie Persson, c/ Las Tortolas, s/n urbanizacion Club Salino, Fase II bajo no 18, Torrevieja 03184, Comunitat Valenciana

Eddie Persson, Ur Hondo el 3, Es:2, Pt 18, S-16, AM-3 Salino Fase II, 03184 Torrevieja, Alicante

Eddie Persson, Urb El Honde, Residencial Salini, Phase II, pta 18, Torrevieja

Den här adressen är den enda som "Amazon.es" accepterar:

Eddie Persson, Lloc Urbanizacion residencial Club Salino, No18, Phase 2, Las Torretas, Valencia 03184

Med anledning av gårdagens blogginlägg om att organisationer stjäl våra symboler, hörde jag på morgonen att Putin och hans anhängare använder symbolen "Z". Ett stort vitt Z är målat på deras militärfordon bl a.

Min jobbdator från HP tycks vara inblandad i militärkampanjen mot Ukraina.

Idag fick jag ett svampodlingskit som jag beställt. Jag ska odla lite i sommar har jag tänkt. Valet av svampsort föll på Kungsmussling. En bastant matsvamp. Jag beställde kittet från Svamphuset.

Framtiden

De senaste dagarna har jag varit så tillfreds med livet. Efter förra veckans framgångar med distansarbetsavtal och påökt. Resan till Spanien närmar sig också och jag har börjat dagdrömma mer intensivt om resan nu.

Idag fick jag bekräftat internetinstallation den 25 mars kl 15. Mäklaren Christopher hämtar mig vid busstationen i Torrevieja  kl 13 samma dag och kör mig till lägenheten och överlämnar nycklarna. Då kan min spännande framtid börja på allvar. Det ska bli underbart och säga farväl till Christopher när han lämnar mig kvar. Jag ska leverera en rulle Kronan vit portion till honom också har jag lovat.

Jag börjar tänka allt mer på att tillbringa ålderdomen därnere. Varför inte? Fri att göra vad jag vill, när jag vill. Först har jag några år kvar att jobba. Och odla tobak och lägga på lager så jag slipper att göra det när jag inte orkar längre. 

Igår åkte Felix och jag till Karlstad och köpte en varsin Apple Watch. Han var lite sugen så jag började sätta mig in i vad de där klockorna kan. Då fick jag se att de är utrustade med "fallindikator". Om jag ramlar går ett larm till 112 automatiskt om jag inte hejdar det. Även närmast anhörig får ett meddelande. "Pappa har ramlat", kanske. Jag är ju väldigt utelämnad till min ensamhet här i kapellet och om jag ramlar eller rasar ihop här blir jag nog liggande i flera dygn innan någon saknar mig. Jag har tänkt på det ganska mycket på sistone men har tyckt det varit lite väl tidigt att gå omkring här med en stor röd tryckknapp på handleden. En sådan som åldringarna har och som inte fungerar på grund av att leverantören inte verkar bry sig och ordna problemen med sändarna som kommer upp till allmänhetens kännedom med jämna mellanrum.

Jag kollade om funktionen fanns som app i telefonen men det gjorde den inte. Den var skälet till att jag blev övertygad om att jag skulle ha en Apple Watch. 

Jag valde den urtavla jag tyckte var vackrast. Tyvärr hette den "Pride". Om det är något jag inte tycker om så är det när rörelser eller grupperingar lägger sig till med symboler som de inte har rätt till. Att priderörelsen har stulit regnbågen och gjort den till sin tycker jag verkligen inte om. Lika lite som jag tycker om att nynazisterna har lagt sig till med svenska flaggan. Helt felaktigt kan man bli anklagad för att tillhöra en gruppering. En gång hade jag ett paraply i regnbågens färger som jag älskade. En dag sa en kvinna till mig: -Åh gud vilket fint prideparaply! Jag blev jättearg och röt till att det är fanimej inget prideparaply. Det är bara ett jävla paraply och inget ställningstagande från min sida. Jag vill bara inte bli blöt.

Jag bytte bort paraplyet senare. Jag blev hellre blöt än att använda det och se kvinnors gillande blickar på stan. Jag orkar inte med detta PK-samhälle som man inte ens förstår att man gör klavertramp i.

Det är så skönt att min del i det här samhället blivit mindre och mindre. Att jag förstått att jag inte behöver göra mig till och vara en del av det om jag inte vill. Jag säger "Nej" när jag vill numera. Jag kommer aldrig mer göra våld på min person. Det ska i alla fall mycket till innan jag gör det.

Kheer

I måndags började Felix att jobba på ICA Maxi här i Kristinehamn. Det är något jag sett fram emot att han skulle göra. Han ska vara sommar-/helgvikarie i första hand. Vi får väl se hur mycket timmar han får. Roligt är det i alla fall att han är ute i arbetslivet lite. Det känns mer som ett riktigt jobb än jordgubbsförsäljningen och framförallt ett arbete med längre varaktighet.

Igår skrev jag distansarbetsavtal med min arbetsgivare. Och fick löneförhöjning under lönesamtalet vi också hade. Jag var på plats i Karlstad och det var lite trevligt att se kontorslokalerna i ett nytt ljus eftersom det nu är klart att jag inte ska tillbaka och sitta där något mer.

På hemvägen stannade jag till hos min konstnär Karin för att diskutera bokomslaget. Hon hade målat två nya tavlor som jag genast blev väldigt förtjust i.

I skuggan av dessa blev mitt bokomslag ganska blekt, blodfattigt, energilöst och kallt.

Karin var inte nöjd med sitt förslag till omslag. Och inte jag heller så vi diskuterade en bra stund om att kanske ta en målning som bakgrund som inte var tänkt som ett bokomslag.

Vi diskuterade framförallt en målning som jag redan har köpt av henne.

Denna. Och om man kunde beskära den så omslaget kunde rymmas inom den.

Det är roligt att hon börjat producera målningar igen. 

Hon har varit inne i en textilperiod men hennes stil känner man igen.

Innan jag åkte hem blev jag stående vid en bild som matchade min klädsel för dagen. Det var en bättre match i verkligheten.

Vi diskuterade vidare om mitt omslag och jag hade blivit så förtjust i en av de nya att jag tror jag väljer att gå vidare med den istället.

Igår kväll tog jag upp bilden i Photoshop och började leka lite med textfält. Jag beskar bilden till omslagets storlek först och sedan testade jag runt lite. 

Detta förslag tyckte jag blev bäst så nu känns det som om det utgör huvudspåret istället.

Nu är det fredag igen. Ikväll har jag inget planerat men imorgon kväll kommer Felix hit. Jag ska bjuda honom på indiskt för det ville han ha. Vi ska då också prova picklesen jag köpte i Spanien. Jag går in för det indiska temat med stor entusiasm. Jag ska försöka mig på att göra den fantastiska efterrätten "Kheer" också. Jag har fått den i New York några gånger och en gång på den indiska restaurangen som fanns i Karlstad på Östra Torggatan. Den är tyvärr stängd nu. Jag påbörjade också huvudrättens långkok redan idag.

Kheer är bland de godaste efterrätterna jag smakat. Indisk rispudding kan man översätta det som. Jag gjorde den i min "Crock-pot".

Jag avvek lite från receptet. Receptet var i "cup" så jag fick räkna om lite. 

1 dl grötris (eget påfund istället för basmatiris)
Ca 1,1iter mellanmjölk
3 dl grädde (eftersom receptet var på "fetmjölk" ersatte jag lite av mellanmjölken med grädde)
Saffran (en påse)

Ner med allt i crockpotten och sätt på högsta kokning i fyra timmar. 

Efter fyra timmar. När jag lyfte på locket insåg jag att jag misslyckats. Den hade inte allt tjocknat som den skulle.

Men jag tillsatte ändå:
Lite drygt 1 dl strösocker
Ca 1/2 dl skivad sötmandel
Ca 1/2 dl sultanrussin
Ca 1/4 dl hackade pistagenötter (naturella)

Jag ökade ut mängden av nötter och russin med ca dubbelt så mycket som det var i ursprungsreceptet.

Konsistensen blev ju inte alls som jag ville och var van vid så jag tillsatte 2 dl grötris och kokade det hela i två timmar till. Då blev den för tjock istället.

Nu kyler jag ner kheeren och har garnerat med hackade pistagenötter inför servering.

Det här receptet gick jag efter men jag skulle tagit grötris redan från början. Den lilla mängden basmatiris kunde inte få till rätt konsistens. Receptet ovan är korrigerat för detta.

Nåväl. Det blev gott i alla fall och jag gjorde iordning två små efterrättsskålar till Felix och mig medan kheeren var varm. Resten lät jag svalna i en större matlåda. Jag tänkte han kunde ta med det till Sara och hennes pappa som han ska gå till när vi hängt "klart" på lördagskvällen.

Ikväll dricker jag öl helt obekymrat trots att världen är i krig. Jag kan inget annat göra.

Mikrofontest

Vackert väder. Söndag. 

Jag testade lite olika mikrofoner för videoinspelning. Dels en riktmikrofon och dels en myggmikrofon. De är förstås bra på olika saker men jag utsatte dem för små test. Myggmicken ville jag bara veta lite hur den lät och hur mycket "miljöljud" den tar upp. Riktmikrofonen ville jag testa hur långt ifrån den tog upp ljud och inom vilken sektor. Jag tror jag fick rätt bra koll på det idag. Mygga för inspelning av samtal och riktmikrofon för inspelning av miljöljud. Speakertext kommer jag att spela in med en myggmick sittande i bilen. Där sitter man i en väldigt dämpad miljö.

Här riktmikrofon med vindpäls monterad.

Gårdagens lunch, dagens lunch och dagens kvällsmat. Rökta räkor, surdegsbaguette, ajoli och citron. Identiska upplägg vid varje tillfälle. Fyra brödskivor, tolv räkor och citron så det dränktes nästan. Underbart!

Jag fortsatte att fotografera av lite bilder idag.

Jag och morfar på skogspromenad i skogen bakom A9. Där gick vi ofta. Bilden är från 1971 och han dog i februari 1972.

Hultet

Jag tog en sväng till Hultets friluftsgård idag med bilen för att titta på konstnöspåret. Jag har inte varit där förut men så är jag heller ingen skidåkare och kommer heller inte att bli. Jag ville bara se det.

Mycket bilar på parkeringen, korvgrillning, pulkaåkande och skidlöpare i spåret. Det var jättefint. 

En solig glänta i den annars så mörka världen.

Sedan blev det soffan resten av dagen. Lite läsning tillsammans med Sivan som alltoftare vill ligga bredvid mig i sängen. Jag läste och hon låg och spann. Sedan slumrade jag till en stund.

Ikväll ska jag börja titta lite på Photoshop. Jag ska ta lite grundkurser på datorn så jag får lite kläm på det. Det var många år sedan jag hade det på datorn så jag är väldigt ringrostig. Jag ska också försöka få ihop lite mer till min bok. Det är väl ganska lagoma uppgifter för en lördagskväll när det bara är krig på TV. Jag tittade på sista delen av Lerins resa med fd missbrukare. Det skänkte i alla fall lite hopp. 

Ibland när jag inte har något att göra brukar jag förflytta mig till Torrevieja i datorn. Jag tar upp en karta i google earth och vandrar runt i kvarteren därnere. Hittar spännande restauranger och andra intressanta saker. Går promenader som jag gick i verkligheten när jag var där. Gör små utflykter upp i bergen. 

Fredagsinlägg igen

Det tycks bara finnas fredagar i mitt bloggliv numera. Men det är väl lite så det är. Man har arbetat klart för veckan och behöver växla om i tänket för att vara ledig.

Igår blev jag ägare till lägenheten. Alla papper skrevs på helt smärtfritt nere i Spanien trots att jag inte var där. Jag fick mail från SAS också att de ändrat angång från Alicante när jag ska hem. Jag kommer hem kl 2 på natten istället för någon gång på eftermiddagen. Då får det bli en hotellnatt där innan jag sätter mig i bilen och kör hem. 

Idag fick jag paket så jag kunde bygga ihop mitt lilla reprolab för att fotografera av gamla pappersbilder. 

Jag åkte ner till Unos glas och lånade en skiva "konstglas". Det är en jättedyr glaskvalitet som används till tavlor. Glaset är nästan skrämmande genomskinligt. Jag behövde inte köpa. Jag kunde låna en skiva ett par dagar. Min kamera är riggad med stativ ovanför. Två LED-belysningar och en liten arbetsyta i form av en handduk. Det är i första hand bilder till boken jag vill reproducera.

Den första bilden jag ville fotografera av var bilden på min älskade mormor. Hon som - så länge hon levde - kändes som min mamma.

Vackra Edith Adele Persson. Världens snällaste människa, blott 155 cm lång. Jag minns hennes lilla doft.

Jag behöver fördjupa mig i Photoshop för att kunna göra det bästa av mina gamla bilder. Bilden ovan har jag inte ändrat någonting i. Jag kanske behöver öka kontrasten något t ex.

Sedan fick jag tillbehör för videoproduktion idag också. Riktmikrofon med vindpäls, Ett trådlös system för trådlösa myggmikrofoner, två myggor och ett minneskort.

Igår började kriget i Ukraina. Ryssarna gick in på flera fronter och det blev bara värre idag. Det är det enda TV pratar om nu förstås. Det är otäckt och synd om många människor som drabbas av denna diktators nycker. Putin är inte ett dugg bättre än Hitler, Franco, Saddam, Idi Amin eller Kaddafi. Hemskt!

Ångest

Jag skottade gården i eftermiddag. En granne kom förbi med fyrhjuling och skottade rent bakom min bil men det var mycket kvar ändå. När jag skottat klart fick jag en fruktansvärd andnöd. Jag fick inte luft. Varje andetag jag tog räckte inte på långt när till för att syresätta mig. Jag blev livrädd. Trots att jag andades så mycket jag kunde så räckte det inte till. Jag skulle ha delat upp jobbet och tagit en paus.

Nu börjar det rätta till sig men jag är fortfarande väldigt tagen. Har lite ångest och känner mig sorgsen på något vis. En hemsk upplevelse.

Idag bokade jag om min hemresa från Spanien i alla fall så vistelsen blir två veckor istället för en. Och gjorde klart med internetinstallation den 25 mars. Jag förde också över 98 500 € till mitt konto i Spanien. Jag fick hjälp av Nordea att göra det men nu finns pengarna där.

Ingen skogspromenad men väl en liten söndagspromenad i kvarteren

Det här har varit en innehållsrik helg. För första gången på evigheter hade jag besök på lördagskvällen. Ett kärt återseende med "L" och jag bjöd på råbiff. Vi satt och pratade hela kvällen. När jag sedan gick och la mig fick jag också damsällskap i sängen. Lilla Sivan kom upp och somnade på min arm. Det är så trevligt när allt är mörkt och tyst och jag hör hur hon tystnar när hon slutar att spinna. Då somnar hon och drömmer och rycker lite i drömmarna.

Idag söndag orkade jag mig ut en stund i alla fall. 

Det var strålande solsken och gnistrande kallt. Jättehalkigt och jag höll på att halka omkull. Jag gick en sväng i villakvarteren och provade min promenadkäpp som ska få bli min följeslagare på promenaderna runt kapellet i framtiden. Min "hundkäpp".

Jag ska fråga min chef till veckan om det är ok att jag jobbar från Spanien en vecka i anslutning till min semestervecka nu i mars. Jag tänker att jag kanske behöver beställa lite saker och vara på plats och ta emot leveranser. Bl a en datorskärm som jag beställer från Amazon redan innan jag åker ner så den finns på plats när jag kommer kanske. Tisdagen den 29 mars ska jag till IKEA i Murcia. De har bussresor dit från Torrevieja över dagen och man får handla i princip hur mycket man vill och lasta in i bussens lastutrymme. Jag ska försöka få med ett skrivbord och en skrivbordsstol och en massa textilprodukter. Om jag inte får med mig möblerna kanske jag kan få dem levererade så det är bra att ha lite tid tillgodo så man kan vara på plats och ta emot varorna.

Jag kanske köper en scooter också. Jag har kontaktat en återförsäljare och bett att få provköra en Honda SH125 i Elche. Jag kanske köper den direkt då om det inte är leveranstid på den.

Jag har också försökt boka tid med en Internetleverantör som jag vill ska komma och installera en fiberrouter kl 15, fredagen den 25 mars. Leverantören heter "Vegafibra" och har abonnemang man kan starta och stoppa allteftersom man behöver det. Det låter som en bra idé för mitt användande. Jag ska också försöka boka tid med min jurist och min bank (Bankinter) så jag kan få ett betalkort och intenetbank så jag kan få lite överblick över min ekonomi i Spanien.

Nu på torsdag den 24 februari ska min jurist genomföra lägenhetsköpet tillsammans med säljarens jurist för min räkning på plats i Spanien. Sedan är lägenheten min.

Euro

Arbetsvecka till ända igen. Nu ska jag snart skriva på mitt distansarbetsavtal vilket innebär att jag ska arbeta från Filipstadsvägen 22 istället för Samhällsbyggnadshuset i Karlstad. Jag kommer inte att få sitta och jobba i Spanien. Inte annat än undantagsvis i alla fall. Så ser mitt avtal ut och gäller till årsskiftet. Jag tror att det är en tidsfråga innan de ändrar sig men så är läget nu i alla fall.

Idag försökte jag göra en banköverföring till mitt konto i "Bankinter" i Spanien. 97 050 € och när det handlar om sådana belopp blir ju valutakursen viktig. Tyvärr ligger Euron på 10,71 SEK nu. Jag försökte alltså sätta över 1 038 435 kr. Om kursen varit 8,50 så hade lägenheten kostat 825 000 kr istället för 1,04 mkr. En nätt skillnad på 213 000 kr. Surt men det finns ingen möjlighet att påverka. Jag kan inte vänta ut en bättre valutakurs heller. Köpet ska genomföras på torsdag och då behöver pengarna sitta där. Det visade sig dock omöjligt att föra över det beloppet idag. Det finns en begränsning på 250 000 kr per dag och sedan måste banken aktivt ändra den begränsningen så att hela beloppet slinker igenom. Jag gör ett nytt försök på måndag.

Jag kommer att behöva föra över pengar regelbundet men då kan jag ju faktiskt bevaka valutakurserna lite. Passa på att föra över när det är gynnsamt men denna gång är det som det är.

Som sig bör ligger vårsolen på genom köksfönstren. Det märks att vi går mot lättare tider nu och det gäller att ta vara på denna tiden. Njuta av livet och de varma solstrålarna. Jag läser en intressant bok nu som jag blev tipsad om. Den är verkligen tänkvärd om man funderar över träden i skogen vilket jag gör. "Trädens hemliga liv" heter den och är skriven av en tysk vid namn Peter Wohlleben. Jag riktigt längtar till det blir ännu bättre väder så jag kan gå ut och sätta mig i skogen en stund och tänka. Jag har ju dragit mig för att gå i skogen eftersom folk har sina hundar lösa. Jag måste övervinna det. Hundarna ska inte få begränsa mitt liv. Jag kommer att utrusta mig med en käpp så jag kan försvara mig någorlunda om det skulle behövas.

Jag tog ett trädgårdsvarv på eftermiddagen. Det känns att det är lite tjällossning på gång i gräsmattan.

Men min blivande äng ligger fortfarande djupfryst. Det ska bli jättespännande att följa dess utveckling i vår. Och göra ängsytan större. Jag ska inte klippa mina gräsmattor överhuvudtaget i år. Jag ska bara klippa promenadstråk i de forna gräsmattorna. Spännande att se hur det blir.

Solen har börjat ta sig in på altanen igen. Det gör den inte på vintern.

Längtar efter en lika fin dag imorgon. Hoppas det blir så här fint imorgon igen. Då ska jag ta en skogspromenad. Jag har inte gått utomhus sedan jag kom hem från Spanien. Jag vill inte. Det lockar mig inte. Det är kallt och halt. Det regnar och blåser. Jag blir flåsig efter 20 meter.

Alla hjärtans Sabina

Rätt som det var stod det en norskregistrerad Honda bakom min bil härute. Sabina var tydligen på ingång. Hon hade varit i Kristinehamn och hämtat sitt pass och passade på att titta in till mig med en chokladkartong och en halv tårta på alla hjärtans dag. Ett datum som jag för övrigt inte har någon koll på alls.

Inga möten idag men jag har ändå suttit och skrivit hela dagen. Jag slutbetalade mina studielån idag också. Det kändes otroligt skönt att vara kvitt studielånet för all framtid.

Ännu ingen fastighetsaffär men det borde bli aktuellt under denna vecka.

Redigering

Idag har jag ägnat fyra timmar åt boken. Jag har nu formaterat om det jag hittills skrivit så att det ser ut som det ska göra inför tryckningen. Indrag, teckensnitt och allt sådant som har med utseendet och läsbarheten av inlagan att göra. 70 sidor och 16 478 ord hittills men det är minst dubbelt så mycket kvar. 

Denna bok - Högkänslig... Än sen då? - Har varit förlaga till formatet på min bok. Det är samma tryckeri som kommer att trycka min. Måtten på boken är 15,5 cm x 22 cm men textmassan på varje sida är 10,5 cm x 16,3 cm. Min inlaga är betydligt mer komprimerad än denna. 

Författaren har valt att ha mycket indelningar och indrag av hela stycken vilket gör att boken blir väldigt luftig och lättläst. Mot slutet av min bok ska jag prova lite olika layouter men i dagsläget skriver jag i teckensnittet "Palatino Linotype" storlek 10. Det var det som rekommenderades av tryckeriet. Storlek 9 faktiskt om jag ska vara helt sanningsenlig. Det tycker jag blir lite för litet. I den boken jag nämnt ovan som förlaga tror jag att författaren valt ett ännu större teckensnitt än storlek 10 faktiskt. Jag kanske får bolla med det också lite mot slutet.

Boken jag utgått från har 144 sidor. När jag utgick från att min bok skulle bli på ca 300 sidor tog jag hänsyn till omfånget på Else Marie Bruners bok och kom ganska snabbt fram till att jag skulle behöva ungefär dubbelt så mycket text på mig för att hinna förmedla allt jag ville. Bruhners bok tog endast ett par kvällar att läsa. Jag minns också vad jag betalade för boken. Det tar jag också som en vägledning för vad sådana som jag tydligen är beredda att betala för en liknande bok. Vad som är rimligt.

Jag är inte ute efter att tjäna pengar. Jag är nog ute efter att få skriva en bok. Jag skulle förstås också bli jättelycklig om min bok kan hjälpa någon att förstå sig själv. Det är ju faktiskt det som är själva syftet med boken förstås. Och för Felix skull. Även om jag inte kommer att sälja ett enda exemplar så gör det egentligen inget ekonomiskt. Det kostar inte så mycket att göra en sådan här grej så att det behöver bli en "deal-breaker". 

Jag tror också jag är redo nu att beställa lite utrustning för min ljudupptagning när jag filmar. 

Jag har ingen cd-spelare i min dator längre. Nyare datorer levereras inte längre med inbyggda cd-läsare. Jag funderade på hur jag skulle få tag i musik till mina filmer. Jag har några album som jag gärna skulle vilja använda. Till min Mac-dator har jag en extern spelare. Men då kom jag på att jag kanske även hade en extern spelare till Windowsdatorer också och jag hittade den direkt och rippade in tre album med musik som jag kan tänka mig att använda till mina videoproduktioner. Det kommer ju till en massa rättigheter när det gäller musik förstås. Jag har inte satt mig in i det än men jag är medveten om det. Visar det sig att det inte är tillåtet att använda andras musik endast för enskilt bruk så får jag klara mig utan.

Studiedag

Intressant dag där jag vidareutbildat mig hela dagen på eget bevåg. Via jobbet har jag tillgång till en tjänst som heter "Moderskeppet". Där finns utbildningar av skilda slag och jag har fördjupat mig i dokumentation med videoinspelning flera kvällar redan men idag satt jag nästan hela dagen.

Det är väldigt mycket mer omfattande än man kan tro att spela in video. Jag tänker på min vän Bengt Löfgren som har filmat i alla år och blivit jätteduktig på det. Han anlitas gärna av SVT t ex för att göra dokumentärer. Så duktig ska inte jag bli men jag skulle vilja lära mig att göra lite instruktionsfilmer.

Filmande drar med sig väldigt mycket annat. Jag har tänkt att filma med min Lumix FZ300. Redan där tar jag ett avsteg från proffsig filmningsteknik. Lumixen är inte ens en systemkamera men så nära en sådan man kan komma. Det är mycket att tänka på för själva filmningen. Hur man ska ställa in kameran och hur man ska hålla den. Aldrig filma utan stativ. Möjligen med en gimbal. Både stativ och gimbal har jag redan som tur är. Men det är mycket inställningar som behöver göras i kameran. Hur stora minneskort behöver jag? Ska jag filma i 4K? Är det tillräckligt bra att filma i Full HD? Ska man synas själv i bild. Hur ska man då klä sig? Hur mycket tid och pengar är rimligt att satsa?

Jag köpte en hatt idag på loppis som jag tänkte ha på mig när jag själv är i bild för att dra bort uppmärksamheten från den bristfälliga filmproduktionen.

Det kanske kan vara ett trick. Pajaseddies dokumentärfilmer.

Sedan tillkommer ljudet. Vilka mikrofoner ska jag ha? Vilka hörlurar? Ska jag ha en dynamisk mikrofon eller en kondensatormikrofon? Hur många myggor behöver jag? Ska det vara trådlösa mikrofoner? Hur tar man upp "miljöljud"? Hur ställer man in input för att det inte ska dista och bli ett spräckt ljud? Vilka vindskydd behöver man?

Hur spelar man in en "berättarröst" och behöver man sitta i en klädgarderob och spela in en sådan för att inte annat ljud ska störa?

Sen har vi ljuset. Ska man rigga upp hjälpbelysning? Hur ljussätter man en intervju bäst? Hur fungerar vanligt hemljus i inspelningar inomhus? Lysrör? LED?

Hur klipper man sedan filmen och får ihop den på ett bra sätt? Vilka programvaror behöver jag för det? Hur håller man ordning på alla film- och ljudklipp och hur får man ihop det i slutänden med eftertexter och musik och allt?

Klockan är nu 19 på lördagskvällen och jag är överväldigad av all teknik och prylar jag inte ens visste fanns i morse. Men någonting ska man ju fördjupa sig i.

Jag går och lägger mig med min bok och flyr från tekniken tills imorgon.

Vår?

Ytterligare en vecka till ända. Det slår mig att jag inlett flera fredagsinlägg på exakt samma sätt tidigare. Men det är ju det livet handlar om. Arbetsdagar och lediga dagar. De lediga dagarna lever man upp lite och tycker det är skönt att slippa plikter.

Jag tänkte beskriva en liten historia här idag. Det känns som om jag redan skrivit den här historien i bloggen tidigare. Då ber jag om ursäkt men den är så tänkvärd att den förtjänar att beskrivas igen.

Det handlade om ett samhälle i en tropisk önation. Folket levde för dagen. De fiskade och samlade lite grönsaker på morgonen. Det fanns ett överflöd av livsmedel både från djur-, och växtriket. De ägnade en kort båttur på morgonen för att få ihop fisk till hela byn under några timmar. Resten av dagen var de lediga. Softade och hittade på roliga saker. Var helt lediga från alla plikter.

En dag kom en västerlänning dit. Han hade tagit med sig en motorcykel och åkte fram och tillbaka i hög fart längs strandkanten. Han lät byborna prova. De ville till slut ha en egen motorcykel att åka på även när han lämnat byn. Han erbjöd dem att lämna motorcykeln om de fiskade upp lite extra fisk på morgonen som han kunde få och sälja vidare. Om de gick med på det skulle de kunna få en egen "bymotorcykel". 

De ändrade sina fiskerutiner och tog upp den fångsten som västerlänningen krävde.. De fiskade flera timmar om dagen än tidigare. Och om de kunde leverera samma fiskmängd varje dag skulle de få behålla motorcykeln.

Det gick de med på. Men till slut ville alla ha en varsin motorcykel. Inga problem sa mannen från väst. Det kostar så och så många kilo fisk. Fixar ni det får ni era motorcyklar. Alla började fiska. De såg varann som konkurrenter om fisken och hela dagarna gick åt till fiske. Ibland även kvällar och nätter. Men motorcyklar fick de allihop. De hann knappt använda dem eftersom arbetet numera tog så lång tid varje dag.

Och var tog leken och det fria livet vägen?

Det är lite så vi lever idag. Jobba och tjäna pengar och unna sig saker. Och jag ska inte säga något eftersom jag är likadan. Jag älskar att shoppa och förse mig med saker (utrustning) för att förverkliga saker som fångat mitt intresse för stunden. Just nu fördjupar jag mig i videoinspelning med kamera och utrustning för att också få en bra ljudupplevelse som stöd vid min filmning. Det är något jag ändå kan kombinera med mitt arbetsliv. Att dokumentera hur saker och ting går till i verkligheten.

Youtube har underlättat för väldigt många. Så fort man får problem med att montera en IKEA-möbel är det bara att söka på Youtube. Där finns instruktionsfilmer om allt.

För många år sedan hade jag en idé om att göra instruktionsfilmer som handlade om renovering. Jag frågade t o m min vän "Snickaren" om han trodde på idén. Jag skulle stå i fokus som en halvpajas med min värmländska dialekt och utföra renoveringar. T ex "Eddie och Snickarn sätter in en dörr". Jag tänkte mig ett koncept där folk skulle få köpa sådana utbildningsfilmer. Snickarn är kunnig och jag är pedagogisk. Det var så jag tänkte då.

Jag har gjort några instruktionsfilmer för miljö- och hälsoskyddsinspektörer tidigare. T ex "Femårsbesiktning av oljeavskiljare", "Slamsugning av avloppsbrunnar", "Läckagekontroll av köldmedieanläggning" och "Rengöring av mjukglassmaskin". Just för att inspektörer ska få veta hur ett sådant moment går till. "Rengöring av mjukglassmaskin" blev 42 minuter lång. Ni anar inte vilken tid det tar. Det är inte vem som helst som ens kan utföra en sådan rengöring utan att slarva.

Den filmen jag gjorde då använder butiksinnehavaren för att utbilda nya mjukglassmaskinsansvariga nu. 

Jag har också sett filminspelning som ett sätt för mig att få utveckla mig lite i min yrkesroll. Alla behöver få utveckla sig för att må bra. Jag kan på arbetstid fördjupa mig lite i detta och även köpa in erforderlig utrustning för produktionens skull. Min chef tycker det är en bra idé och min budget tål det.

Annars händer det väl inte så mycket nyutveckling hos en tjänsteman som fyller 58 år i år. Jag har fått en nytändning i alla fall.

Idag fick jag så mycket beröm från en inspektör i Örebro och en i Kumla så jag nästan skämdes. Beröm för att jag finns och för rollen jag har och för den personlighet jag är. Det behövs sådana "booster" ibland för att inte tappa sugen.

I eftermiddag slutade jag tidigt och provade på "vårsolen" med en öl vid uthusväggen men det gick inte länge innan jag frös. Då fick jag också chans att testa kamerans självutlösare. Men jag ser ganska ansträngd ut på bilden.

Dator, dator, dator

Jag är inne i en period med möten och mötesanteckningar och sitter vid datorn hela dagarna. Jag reser mig knappt ens för att gå och äta. Jag behöver bli bättre på att ta pauser. Jag har liksom glömt det en period nu.

I tisdags hade jag i alla fall första mötet i snuscirkel. 6 personer blev det. En väldigt lagom stor grupp egentligen.

Här har jag förberett för deras ankomst. De var laddade för odlingssåsongen när de åkte härifrån kan jag lova.

Jag hade också lyft fram lite utrustning så de kunde gå och känna på sakerna och fotografera om de ville.

Jag ville inte ta bild på deltagarna när de var här.

Annars är det bara jobba och sova som gäller nu.