Fredagsmarknaden

Jag och Karin gick till fredagsmarknaden. Karin känner jag som den ena halvan av enköpingsparet Micke och Karin. Micke kommer ner på måndag. Jag brukar nästan aldrig handla något på marknaden förutom en kopp kaffe och en påse churros. 

Jag tog scootern till Karin. Det är för varmt för att cykla. Jag parkerade på gatan utanför deras hus och sedan gick vi till marknaden. Det var hysteriskt mycket folk hela vägen till marknaden och inne på området var det ännu värre. Vi delade på oss när vi kom in på området. Karin skulle gå bland kläderna för att köpa en pläd. Jag skulle bara släntra runt på måfå utan att handla. 

Jag orkade i fem minuter i värmen sedan satte jag mig på fiket där vi skulle återser. 

Jag tog en kopp kaffe som var helt fantastiskt god.

Vid bordet bredvid satt ett svenskt par som kände igen mig från mina youtubeklipp från Torrevieja. Det är andra gången det händer nu faktiskt. Helt otroligt!

Efter en stund kom plötsligt åtvidabergsparet Jenny och Peter också. De satte sig hos mig en stund. Strax därefter kom Karin tillbaka till mötesplatsen också. Jenny och jag sprang på varann igår på La Zenia också. Svenskvärlden är ganska liten här i Torrevieja.

Därefter gick vi tillbaka till Karin och jag tog scootern och åkte till Carrefour ett ärende när jag ändå var i krokarna. När jag kom hem badade jag och Kent-Agent och sedan satte jag mig och skrev en novell.

Jag badade flera gånger denna fredag och däremellan satt jag och svettades. Det är för varmt för att sitta ute men det blir förstås varmt inne också- Att ligga och läsa under takfläkten är det bästa nu.

Dagens novell har tagit form i min hjärna under några dagar nu. I dag kom den på pränt.

Takfläkten
Skolmans sovrum var 100 kvadratmeter stort och sängen stod helt i mitten av rummet. Ovanför satt hans stolthet. Takfläkten tillverkad helt i silver där varje fläktblad var två meter långt. Diametern var nästan fem meter. Vid huvudänden på sängen hade han en ljusramp så han kunde ställa in perfekt läsbelysning. Vidare ett litet bord där hans telefon låg och en dosa portionssnus. På andra sidan sängen en liten bokhylla. Ett litet närlager där böcker som skulle läsas stod. Även utlästa böcker stod på en hylla innan de skulle ut till biblioteket. Dessutom ett litet kylskåp där han förvarade jordkällarsvala flasköl. Utöver det fanns ingenting förutom galler uppe vid taket på varje vägg där de fyra AC-aggregaten blåste ut sval luft i rummet. Det fanns inga fönster som störde. Han hade designat sovrummet som en bunker avsedd för tankar, sömn och läsning endast.

I huset som till största delen låg under mark fanns också ett bibliotek, ett litet kök och ett litet badrum. När han kom ut från sovrummet låg badrummet rakt fram, ytterdörren var till höger och bredvid badrummet åt vänster låg det minimala köket. Köket hade varken skåp eller diskbänk. Bara en lucka i väggen där alla måltider serverades. Han hade avtal med restaurangen ”Smygande gäddan” som levererade alla mål mat via luckan. Han beställde det han ville ha för dagen via sin hemdator där han också styrde allt annat i hemmet så som ljus i de olika rummen och temperaturer i alla utrymmen med en noggrannhet på en decimal. Det tyckte han räckte. Han hade varit inne på att bygga en ännu större temperaturanläggning där han kunde variera temperaturen ner till två decimaler men efter den ekonomiska kalkylen kylfirman lämnat nöjde han sig ändå med att kunna ställa in med en tiondels grads noggrannhet.

Skolman började kvickna till där han låg. Han förstod inte hur länge han varit ”borta” och mindes bara svagt vad som hänt. Han hade plötsligt fått ett hårt slag i huvudet medan han låg och läste. Sedan minns han inget mer. Han måste ha legat ett bra tag eftersom allt blod han hade runt huvudet hade levrat sig och fastnat i sängkläderna. Han låg nu med ena fläktbladet över bröstet och kunde inte röra sig. Han förstod att bröstkorgen hade krossats av den tunga fläkten. Det var tungt att andas också. Som tur var hade själva navet på fläkten hamnat bredvid kroppen annars hade han dött direkt när fläkten lossnade. Men han satt ändå fast under tyngden av ena vingen och med håret i den levrade blodkakan i sängen. Det fanns inte en chans för honom att komma loss eller nå sin telefon eller dator.

Ganska snart insåg han att han skulle dö som han låg. Frågan var bara när. -Det är väl bara att vänta, tänkte han. Han bemödade sig inte ens med att hålla igen när han blev kissnödig. Det var ju ingen idé att plåga sig på det viset och redan efter några timmar hade han också bajsat första gången. Han somnade till ibland. Sedan vaknade han och insåg sin belägenhet, fortfarande oförmögen att förändra sin situation. Han överlevde i drygt tre dygn innan han långsamt seglade ut i den oändliga tystnaden. Han återfanns 16 år senare vid schaktningar inför ett motorvägsbygge. Ölen i kylskåpet var fortfarande jordkällarsval.