Tänk vilken tystnad som kan råda i kapellet. Igår när jag bloggat satt jag och njöt av tystnaden inomhus. Att sitta ute kunde jag inte på grund av myggen. Jag hade även myggsurr inne tyvärr. De senaste somrarna har det inte varit så mycket mygg. Men nu. När det kommit så mycket nederbörd. I Spanien såg jag några myggor i början av vistelsen men sedan försvann de.
Stickande/bitande flygfän är ett gissel för oss här i norr. De kan förstöra många fina kvällar om det vill sig illa. Och en del insomningsstunder på sommarnätterna om man vädrat under dagen. Nästa stora omställning i världen tycks bli att insekterna tar över. Jag gillar inte insekter så värst. Jag är liksom rädd för dem. De äcklar mig och ger mig rysningar. Även spindlar. T o m fjärilar anser jag vara motbjudande.
Inte när man ser fjärilar fladdra i solen och när de är färggranna, men vid en närmare iakttagelse har de den där insektskroppen som jag inte kan förlika mig med mellan sina vackra vingar. Den köttiga lilla insektskoppen skämmer helhetsintrycket. Den som ger upphov till en svårborttagen fläck på vindrutan som man nästan måste angripa med enzymer för att få bort. Jag kan aldrig fullt ut lita på dem eftersom de är just insekter.
Igår kväll gick jag ut och tillrättavisade Sivan. Jag gick raka vägen fram och öppnade uthusdörren bakom vilken jag trodde hon låg och vilade. Det gjorde hon mycket riktigt också men hon gav mig inte ens en blick in i ögonen. Jag sa då till henne på skarpen: -Ok, Jag har varit borta i fem veckor men jag är fortfarande din människa. Jag har tänkt mycket på dig när jag varit i Spanien. Hur mycket jag tycker om dig! Men om du ska vara så här sur så får du vara det. Jag vet att det går över när hösten kommer. Det är du som måste bestämma hur länge du ska vara sur men jag älskar dig ändå som jag alltid gjort. Jag kan vänta. Jag har varit borta länge denna gång. Jag är medveten om det. Men jag måste få ha min egen frihet också. Jag är inte bara "din". Jag är också min egen. Jag berättade för dig innan jag åkte att jag skulle bli borta länge denna gång men då verkade du inte bry dig. Du svarade i alla fall inte. Men ligg där du och titta in i väggen. Nu är jag här i alla fall och du vet var jag finns om du vill något.
I morse klippte jag resten av gräsmattan innan bromsarna vaknade. Det var svårt men till slut kom jag i mål. Vissa partier fick jag ställa upp klipparen på bakhjulen och beta av ca 10 cm av intilliggande vildvuxna område för att bredda den väg jag tidigare klippt. Men till slut så. Nu ska jag låta gräset återhämta sig lite och resa sig. Jag kanske klipper allt imorgon igen men går i motsatt riktning då. Eller på tvärs kanske. Att gå i motsatt riktning kanske blir lite väl "strävt".
I kvällningen förberedde jag morgondagens indiska mat. Jag bestämde mig för att prova att göra en "Butter chicken" till Felix.
Här ligger kycklingen i marinad inför tillagning imorgon. Två marinader faktiskt. Den låg i en marinad i en halvtimme innan jag la den i nästa marinad.
Jag har också alltid varit nyfiken på hur tamarind smakar så jag skickade efter tamarindpasta och gjorde en liten portion chutney.
Tamarindchutney. Är den god ska jag göra den fler gånger.
Jag köpte också en plastlåda till mina indiska kryddor som jag ska förvara uppe på vinden mellan gångerna.
Men än så länge får den vara härnere. Jag lär behöva åtkomst till kryddorna imorgon kväll.
Nu doftar det lite bockhornsklöver i kapellet. En underbar indisk doft som jag älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar