Guadelest och vattenfallen vid Las fuentas del Algar

Avfärd kl 07:30 från Club Salino i Micke och Karins vita ford.

Här kommer den i fullt ös för att plocka upp oss.

Det var den vita Forden och två bilar till när vi startade från Torrevieja. Vi körde fel vid Benidorm när jag var kartläsare. Jag använde appen "Kartor" och förstod ingenting. Har aldrig använt den förut så det blev fel. Där tappade vi den ena bilen och efter lite telefonkontakt åkte den bilen direkt till vattenfallen och vi körde till Guadalest. Guadalest är en liten bergsby med ett litet "slott" på en bergstopp.

Här står Felix på parkeringen innan vi går upp till själva slottet.

En backe ledde upp till själva slottet.

På toppen fanns en liten by med några serveringar och lite souvenirbutiker. Fina souvenirer för övrigt. Inte bara massproducerat skräp utan mer gedigna och unika ting. 

Några av oss handlade lite.

Det fanns ingen bilväg upp till toppen. Allt fraktades på små vagnar med larvfötter. Mitt i den lilla bebyggelser däruppe fanns ett litet torg med en fantastisk utsikt över en vattenreservoar.

Här några bilder från torget och utsikten över det turkosa vattnet i reservoaren.

Klocktorn i bakgrunden.

Gångvägen upp till byn där allt transporterades upp till bebyggelsen.

Gänget beskådar utsikten. Katarina, Karin, Micke, Markus och Felix.

Torget.

Katarina, Karin och Salome.

Reservoarens fördämning.

Vi betalade inträde och gick in i själva slottet. Det innebar också att vi tog oss ännu högre upp mot bergets topp.

Frank Zappa?

Utsikt över sjön.

En av vägarna upp.

Katarina och Felix.

I samma nivå som klocktornet.

Markus och Micke sökte skugga.

Felix i ett gatt.

Utpumpade och på väg ner igen.

Gänget hamnade i skuggan vid parkeringen när toppturen var avklarad. Vi åt våra underbara mackor som smakade så gott då. Felix och jag hade tyvärr glömt vår juice men vatten var gott det också i värmen.

Vi åkte vidare mot vattenfallen i Algar och stannade till på en bodega där jag köpte en flaska portvin. Sedan vattenfallen.

Det var otroligt mycket folk där och det var väldigt brant och svårframkomligt. Speciellt för mig som har så dålig balans och så lite ork. 

En katt låg och sov bland människorna som pustade och stönade på väg uppför.

Här badade jag. De andra badade igen flra gånger ju längre upp vi kom.

Vårt gäng.

Karin laddar för att doppa huvudet. Vattnet var kallt och kom direkt från bergen.

Nedkyld och nydoppad.

Jag gick ner före de andra och satte mig i skuggan. Jag var i vägen vart jag än stod och vinglade bland stenarna så jag tyckte det var lika bra att gå ner igen. Det fanns mycket fina växter att titta på när jag gick ner i lugn och ro ensam.

En skog av Nerium oleander i hela bäckravinen.

Tillbaka nere vid anläggningens entré.

Vi gick hela vägen upp till det översta fallet.

Vi var ganska slut efter denna strapatsrika dag och bestämde oss för att stanna till på en restaurang på hemvägen. Den missade vi tyvärr och vi fick överväga andra alternativ. 

Vi åkte ner till en strand väster om Benidorm och letade upp en restaurang. 

Förorten till Benidorm hette La Vila Joiosa.

Det var väldigt varmt och vi kämpade och gick en bit innan vi hittade en restaurang som vi trodde skulle duga. Jag gick med blöt handduk på huvudet hela dagen och det var i alla fall skönt.

Restaurangen hette "Bar Freiduria" och här satte vi oss fullständigt utsvultna.

Vi blev mer än besvikna vill jag påstå. Nästan ingen var nöjd med maten.

Felix och jag fick bläckfisk som knappt var friterad.

Paellan var också hemsk och innehöll knappt något kött alls. Det gick inte ens att lista ut vad det var för kött på tallriken. Tärningsstora kuber av obestämt protein, en räka, en blåmussla och två småmusslor. 

Det var skönt att komma därifrån och få återvända till vår lilla trygga lägenhet, blogga och gå och lägga oss.