Jag hade hoppats att jag skulle kunnat skaffa ett "SEPA-konto" hos Nordea där jag har alla mina bankärenden men det gick inte. Jag försökte t o m öppna ett konto i Finland eftersom Nordea har den tjänsten där. Då hade jag till att börja med fått skaffa mig ett finskt ID-nummer vilket i sig inte heller skulle bli helt enkelt. Det får vara nog med att jag behövde skaffa ett spanskt dito. Nu ger jag upp och låter min jurist i Spanien öppna ett bankkonto åt mig där.
Jag märker hur jag förändras. Framförallt hur jag har förändrats sedan jag fick arbeta hemifrån. Jag tror jag har blivit en bättre människa. Bättre och mer behaglig att vara i närheten av. Inte lika lättirriterad på mänskligheten som jag varit tidigare. Jag känner att jag vill bli ännu bättre på det. Att bry mig mer om andra människor. Det behövs så lite ansträngning för att behandla någon väl. Då mår man sedan själv bättre också. Det är en form av självhjälp. Att vara snäll mår man bra av.
Jag märker hur jag förbereder mig lite för tanken att jag en gång ska dö. Men det gör mig inget. Jag har fått ett annat förhållande till döden den senaste tiden. Samtidigt som jag vill leva så länge som möjligt för att hinna göra allt jag vill. Leva länge för att se hur det går för Felix i denna värld. Lägenhetsköpet i Spanien gjorde att jag fick mycket att fundera över. Ska jag verkligen krångla till allt för Felix som ska ta över efter mig. Det krånglet han kan få med att sälja lägenheten sedan.
Jag behövde ändå inte tänka särskilt länge på just den saken. Jag blev orolig över mitt resonemang. Som om jag skulle ta ut min död i förskott och sluta att leva redan nu. Jag insåg det orimligt dumma i det tänket. Jag ska leva min dröm därnere och jag hoppas jag kan vara där den kalla och mörka årstiden i framtiden. När jag inte är där ska jag leva min dröm här i kapellet och aldrig mer vara elak mot mig själv.
Jag märker också hur mycket lättare jag tar på motgångar. Jag rycker på axlarna oftare nu. Jag har haft ganska bra tålamod innan men även det har blivit ännu bättre nu.
Mitt förhållande till alkohol har också förändrats. Förr brukade jag dricka mina nio burkar Norrlands Guld 3,5 på tisdagar och fredagar. Den sortens självmedicinering har jag inte lika stort behov av nu. I Spanien drack jag knappt något. Det finns så mycket annat intressant att ägna sig åt istället. Sova gott t ex. Men vid vissa tillfällen kan jag inte vara utan iskalla lageröl och behöver inte vara det heller. Jag ser så otroligt mycket fram emot att få sätta mig i min spanska skinnsoffa i lägenheten första kvällen den 25 mars och knäppa upp en San Miguel.
Idag var jag inne till IT-avdelningen i Karlstad och fick min arbetsdator installerad med nödvändiga tillägg. Jag lunchade med min vän Sofia och sedan åkte jag hem.
Jag har upptäckt vad roligt det är att packa resväskor nu. Det är ju över två månader tills jag ska åka men jag kan inte hålla mig. Just nu tvättar jag lakan och handdukar som ska med ner och som inte ska tillbaka igen. Det är en helt ny känsla. Så har jag aldrig packat förut. Jag letade t o m upp ett par gamla Birkenstock som har stått oanvända sedan jag köpte nya i New York för flera år sedan. Nu gjorde jag ren dem och tar med dem ner och sedan får de vara i lägenheten.
De här hade jag på mig den natten på Centralsjukhuset i Karlstad då Felix föddes.
Jag beställde ett telefonabonnemang igår också. Det blev kontantkort hos Halebop men jag har inte fått numret än. Ni som behöver ha det numret kommer att få det sedan.
När jag köpte en begagnad iPhone i förrgår insåg jag inte att skalet var försett med en text som jag verkligen hatar.
Det gick raka vägen till "brännbart" när jag insett budskapet som Felix och jag inte kunde se i mörkret på parkeringsplatsen i Degerfors där köpet gjordes upp. Idag köpte jag ett nytt.
Min älskade vän Sabina Sändh var här ikväll och det var så roligt att träffa henne igen.
Hon har hittat en livsgnista i de motgångar hon haft. Först nu kände jag att jag själv fullt ut kunde berätta om det underbara livet jag tycker mig ha nu. Jag kommer stötta henne i allt i hennes medgång nu. Om hon möter nya motgångar ska jag påminna henne om den kvällen vi hade idag.
Jag kan tycka att det är svårt att prata med människor som har det jobbigt. Jag är så rädd för att uppfattas som om jag säger: -Ryck upp dig och kom igen!
Men Sabina hittade framtidshoppet själv och då vill jag göra allt jag kan för henne och dela hennes drömmar om framtiden.
Dream on, kära Sabina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar