Hemma

Äntligen riktig öl.

Så skönt att vara hemma i kapellet igen trots allt.

Min dag började med att väckarklockan ringde kl 05:00. Jag gjorde mig iordning och packade det allra sista. 05:40 låste jag lägenheten omsorgsfullt och gick ner och ställde mig på trottoaren för att vänta på taxin som min vän Alexander bokat åt mig kvällen före. Taxin kom i väldigt god tid. Den kom samtidigt som jag ställt mig tillrätta på trottoaren. Jag hade just varit och slängt den sista soppåsen och kom tillbaka så stod den där. Jag slängde alla mina sängkläder och handdukar. Nästa gång jag åker ner köper jag ordentliga lakan till min egen lägenhet.

Jag var framme vid busstationen exakt kl 06:00. Det var då taxin skulle hämtat mig egentligen. 

Det blev en timmas väntan men det gör ju inte mig något att vänta. Hellre det än att vara ute i sista sekunden. Bussen avgick i tid till flygplatsen i Alicante. En timmas resa och jag lyckades faktiskt slumra till en stund. Incheckning och allt gick också jättesmidigt och innan jag visste ordet av satt jag vid gaten. Jag käkade en macka som jag köpte kvällen innan på Aldi.

Väntan blev ganska lång. Planet skulle avgå 10:55 men skulle bli något försenat. Jag hade köpt ytterligare en macka för att ha på planet men jag var jättehungrig när de ropade ut att planet skulle bli en halvtimma försenat. Jag stack direkt till Burger king och beställde en dubbel ostburgare från deras beställningssystem där man använder en pekskärm, betalar och går och hämtar maten i en "Pick-up-lucka". Man kan också följa sin order på deras skärmar men min burgare kom inte upp. Jag stod där och väntade bra länge innan jag skyndade bort till gaten för att se om de hade börjat släppa ombord folk men det hade de inte. Jag stack tillbaka och kollade min burgare igen men inget hade förändrats. Jag väntade ett tag till innan jag stack till gaten och kollade igen. Då hade de börjat släppa på folk. Tillbaka till hamburgaren men inget hade förändras när det gällde statusen på min burgare så jag fick sticka tillbaka till gaten igen. Då var det bara ca fem personer kvar som inte gått ombord så jag fick strunta i burgaren.

Jag var bland de sista som gick ombord. Ensam kvar stod en ung flicka och skakade i famnen på en vuxen man. Jag har sett flygrädda människor förut och tyckte så synd om flickan som ändå tvingar sig att flyga för att se världen. Jag gick och satte mig på min plats näst längst bak. Jag fick tre säten för mig själv. Då ser jag hur en flygvärdinna kommer och leder den rädda flickan och sätter henne i mitten på en annan fri rad och talar snällt till henne en stund. Men sedan går hon. Hon hade förstås sysslor att sköta i samband med starten. Jag tyckte så synd om tjejen som satt och skakade ensam så jag frågade om hon ville att jag satt hos henne och det ville hon jättegärna så jag satte mig där och vi pratade om rädslor.

Hon tyckte det var så otäckt när planet startar och stiger upp till flyghöjden. Därefter brukar det gå bättre sa hon. Om det inte är turbulent för då får hon det jobbigt igen. Hon tyckte däremot om att landa eftersom allt då var över.

Hon flyttade in till fönstret och jag satte mig längst ut mot korridoren. Jag frågade om hon ville att jag skulle sitta bredvid henne men då skulle hon uppleva att hon var inträngd. Vi pratade och när jag såg att hon fick det jobbigt la jag min hand på hennes axel. När vi kommit upp i luften gick det bättre och vi pratade. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad hon hette. Hon var född i Spanien och hade en spansk pappa och en svensk mamma. Hon var 19 år och lesbisk. Hon pratade felfri svenska men det slank in spanska ord ibland. Vi pratade lite om hur det var att vara lesbisk i ett katolskt land som Spanien och hon berättade hemska saker från skolåren. Hon "kom ut" när hon var 11 år. Hennes religionslärare stängde av henne från religionslektionerna och sa att hon skulle brinna i helvetet. Hon fick gå till rektorn varje religionslektion och stå med näsan mot väggen tills lektionen var slut. Men rektorn var mänsklig. Hon fick stå mot väggen en gång sedan hade rektorn ställt fram en stol bredvid sitt skrivbord och så satt de och pratade om livet på religionslektionerna istället. En fantastisk man men religionslärarinnan var hemsk.

Nu hade hon träffat en tjej där hon bodde. Hon bodde i Luleå och hon skulle med ett plan dit sedan. Men vi pratade hela resan om livet och om kärlek. Däremellan satt vi tysta när det var jobbigt för henne och jag strök henne över axeln.

När vi hade landat på Arlanda hade vi båda tid över inför nästa etapp så vi satte oss och tog en varsin macka. Hon hade inte sovit natten innan eftersom hon var så rädd för flighten. Allt hon ätit hade hon spytt upp. Hon var så glad att hon fick i sig lite mat nu. Redan från den första dagen när hon kom ner till Spanien denna gång hade hon fasat för denna hemresa. Hon hade varit hos sin pappa i två veckor. Jag berättade att jag sett henne när jag gick ombord och det var hennes pappa hon stått med där. Hon var på vippen att inte kunna gå ombord men hon längtade efter sin tjej så. De längtade så efter varann så det var tvunget att övervinna rädslan.

Jag berättade om Felix och vilken fin relation han och jag har. Jag visade en bild på Felix och mig när vi står bredvid varann vid en skolavslutning. Han i stilig kostym och jag med studentmössa och batiktröja. -Jag vill också ha en hippiepappa, sa hon då. Jag kände mig lite som en klok lugn pappa när jag tog hand om henne faktiskt. Sedan kramades vi farväl mitt i "Sky-city".

Därefter följde en lika lång resa till för mig men med buss.

Jag blev t o m glad när vi körde in i Karlskoga. Det har nog aldrig hänt förut. Kl 21:18 var jag framme och då stod Felix där och väntade med bilen. Det var underbart att se honom och få krama honom. Han körde sedan hem till sin mamma och jag tog över bilen därifrån. Jag behövde till Maxi för att köpa mjölk och bröd bl a. Det var lite ovant att köra bil men det var skönt att svänga in framför kapellet och bära in allt. Det var också underbart skönt att se Sivan igen. Jag hade nästan glömt hur len päls hon har.

Här är vi återförenade. Nu dröjer det innan vi ska vara ifrån varann nästa gång.

Felix underbara flickvän hade också gett mig en julklapp. Hon är så himla fin men tyvärr har hon haft Covid i veckan. Felix sa att det har känts som om han själv varit sjuk eftersom de inte kunnat träffas.

Det här är nog starka grejer. Jag har viss respekt för chili och får se hur högt på Scovilleskalan jag vågar mig.

Jag ska nog ta ett par öl till här innan jag lägger mig i min sköna säng efter en hel månad.