I förrgår kväll gjorde jag ett litet test med mossrivning på den gräsyta jag tänkte omvandla till äng inför 2022.
En mossrivare är väldigt effektiv. Om man kör flera gånger. Jag fick köra sex gånger innan jag blev nöjd.
Igår rev jag av en större yta, vattnade, sådde och vattnade igen. Det var tungt och jag nöjde mig med en del av den tilltänkta gräsmattan. Lyckas jag på testytan får jag fröer till att så resten också. Kanske etappvis.
Den upprivna mossan tänkte jag låta återgå till systemet genom att täcka tobakslandet med det i vinter.
Mina insamlade och köpta fröer blandade jag i en hink. Det blev fröer av kattfot, timjan (några olika), höskallra, ängsskallra, vicker, fingerborgsblomma, lavendel, rödfibbla, blåklint, stäppsalvia, cikoria, trädgårdsnattviol, johannesört, brunört och dårört. Jag har sett dårört en gång tidigare i mitt liv. I gräsmattan hos Felix mamma. Den återkommer varje år och är så vacker. Hittar jag fler frökapslar fortsätter jag att samla och sprida på den iordninggjorda plätten.
Jag tänkte fortsätta det här med diffusion lite också. Och entropi. Enligt entropin eftersträvas jämvikt som vi kollade på tidigare.
Här behöver vi också nämna den absoluta nollpunkten och att temperatur är ett mått på rörelse.
Vatten är bra att ta som exempel. Vatten har en kokpunkt som ligger på 100 grader Celsius. Då vibrerar vattenmolekylerna så snabbt att de inte längre förmår att hålla ihop som en vätska. De försvinner upp i atmosfären i gasform. När gasen kyls ner går de ihop till vätska igen. Detta framgår tydligt när man kokar pasta på vintern och fönstren blir immiga på insidan. Vattnet i gasform kyls ner mot det kalla fönsterglaset. Kokar man nog mycket pasta börjar det rinna vatten på insidan.
Vattnet fryser till is vid noll grader. Molekylerna vibrerar så sakta i vattnet att vattnet blir till is. Men vibrerar lite gör de ändå. Temperaturen då inget ämne mera vibrerar är minus 273,15 grader Celsius, d v s 0 K på kelvinskalan. Molekyler "dunstar" (diffunderar) även från is. Jag minns när mormor tvättade raggsockar och hängde ut på balkongen när det var minusgrader. De torkade men det tog lite längre tid. Under tiden var de hårda som vedträn.
Ju snabbare molekylerna rör sig desto varmare visar en termometer. En enkel termometer består av ett glasrör med en innesluten vätska. Luften eller vattnet (molekylerna) utanför glasröret "trummar" på glasröret. Ökar temperaturen (hastigheten och hur hårt mot glasets utsida molekylerna trummar) fortplantar sig rörelsen genom trummandet fortplantar sig till vätskan i röret. Vätskan blir då större i röret och vätskepelaren stiger.
Det går att göra ett lite roligt experiment med detta. Ta en glasflaska och fyll till hälften med vatten. Högst upp för öppningen lägger man ett mynt som passar precis. Sedan häller man på lite vatten på myntet så att en ytspänning uppstår mellan myntet och flaskan. Om man sedan tar och lägger händerna runt flaskan kommer något att hända.
Vadå tro?
Jo myntet lyfter lite och luften i flaskan släpps ut genom att bubbla till då och då.
Det som hände var att vätskan och luften i flaskan blev lite varmare än omgivningen. Molekylerna studsar snabbare inne i flaskan än utanför och då pyser det ur flaskan eftersom allt studsar svagare på utsidan av flaskan och inte orkar "hålla emot".
Det blev en lång beskrivning av temperatur men den är ändå nödvändig för att förstå vad som påverkar diffussion. Ju varmare det är desto lättare sprids vattenmolekylerna. Det är sant men bara så länge koncentrationen av vattnet är lägre utanför.
Om man badar i en sjö. Koncentrationen i vattnet av vattenmolekyler är ju nära 100% då. Kroppen består av ca 60% vatten. Koncentrationen är högre utanför kroppen än i den (100/60). Vattenmolekyler kommer då att tränga in i hudcellerna (som ju har semipermeabla cellväggar som vi nämnde i ett annat inlägg). Cellerna sväller och det blir trångt på ytan så ytan blir större. För att ytan ska kunna bli större veckar den ihop sig. Fingertopparna blir skrynkliga.
Vi brukar då säga att vi är "urlakade" (åtminstone sa jag det när jag var liten) när det i själva verket faktiskt är tvärtom.
När vi svettas så gör vi det för att kyla av kroppen. När vattenmolekylerna släpper från huden upplever vi svalka. Om luftfuktigheten då är närmare 100% kan vi inte svettas utan blir istället överhettade. Därför är hög luftfuktighet och hög värme så mycket mer påfrestande för oss. 40 graders värme och låg luftfuktighet är inget problem. Vi måste givetvis dricka mer för att fylla på men om luftfuktigheten är hög måste vi försöka kyla av oss på något annat sätt än att svettas.
Känner man till detta förstår man naturen och sig själv bättre. De stora naturlagarna inverkar så mycket på den moderna människans liv och det skadar inte att förstå hur saker och ting funkar.
Imorgon kan vi tala om hur växter "dricker" vatten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar