Jag är inne och tassar lite på det underbara området filosofi. Ju mer jag läser desto mer insikter kommer jag till förstås och nu läser jag en bok av Jonna Bornemark som heter "Horisonten finns alltid kvar - om det bortglömda omdömet". Ett begrepp hon tar upp där är "anandet". När man registrerar olika förnimmelser så som dofter, ljud och synintryck och omedvetet eller medvetet sätter ihop dem till ett scenario. Nu är inte jag rätt person att skriva en definition över anandet men det finns det andra som redan gjort. I Svenska akademiens ordbok (SAOB) förklaras anandet bl a med:
hafva en dunkel, instinktlik förnimmelse af (en händelse, ett förhållande osv., hvarom man icke fått, men väntar - eller - åtminstone kan vänta att få fullständigare kunskap); ofta allmännare: hafva en svag, på otillräcklig erfarenhet grundad föreställning om något; gissa, gissa sig till.
Tänk vad viktigt anandet måste varit för vår överlevnad genom tiderna. Vi som är högkänsliga har normalt en särskild känsla för obetydliga detaljer i vår omgivning och jag tror att det många gånger varit vi som stått för "anandet" i vår lilla flock. På så sätt har vi också kunnat se saker innan de hänt och meddela de övriga i gruppen. Detaljer som borde lett till eftertanke och därmed en minskad risk eller ökad möjlighet till något som missgynnat eller gynnat oss.
När jag läste på universitetet blev jag ibland kallad "skräckscenario-Eddie" då jag hade en förmåga att måla upp missgynnsamma utvecklingar utifrån väldigt få och vaga registreringar. Som tur är har jag förändrats lite med tiden och slipper numera den där pessimistiska inställningen som jag då hade till det mesta.
Mitt liv rullar nu på i en skrämmande fart där jag hela tiden planerar för mina framtida spanienvistelser och jag får verkligen anstränga mig för att befinna mig i nuet. I och med att jag dagdrömmer och planerar brukar jag alltid komma på bra saker som känns genomtänkta den dagen de tas itu med och det har visat sig vara väldigt bra.
Idag har jag hållit i en utbildning om tillsyn på fotvårdare. En duktig föreläsare har undervisat inspektörerna hela dagen online och jag har varit "moderator" eller vad man ska kalla det. Det är ganska ansträngande att sitta en hel dag online men man får kompensera det med många korta pauser för att folk därute inte ska somna eller bli uttråkade. En utmaning faktiskt. När dagen var slut var jag också helt slut.
Jag la mig i soffan, gick upp och satte de färdigjästa bröden i ugnen, gräddade dessa, startade diskmaskinen och gick till sängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar