En gång var Kristinehamn viktigt för mig men det har förändrats i snabb takt mot slutet. Omgivningarna har blivit mindre viktiga för mig. Det är det inre livet som blivit viktigt. För att må bra i det behöver jag ju egentligen bara min hjärna. Kroppen i sin tur behöver ett behagligt klimat. Hjärnan måste hela tiden få ny input av intryck utifrån. Kristinehamn är inte den platsen som jag kan upptäcka längre. Visserligen får jag nya intryck här också men inte som på en främmande plats med en främmande natur och kultur.
Kristinehamn är heller inte den idyll det varit. Det är bara en tidsfråga innan skjutningar och sprängningar blir vardag här också. Så som jag förstår det ryktesvägen. Många rotlösa nya invånare utan tillhörighetskänsla och som heller inte har samma värderingar som vi. Flotta bilar, ombyggda brudar, kontanter och guldkedjor har ingen plats i naturen. Det blir konstigt på något vis när Kristinehamns största tillgångar handlar om skogar och vatten men som de nya invånarna inte har något intresse av. Visserligen var Kristinehamn känt redan tidigare för att vara en riktig knarkarhåla men så här illa har det nog aldrig varit. Jag känner inte igen centrum längre. Dött och lite småfientligt. Det känns lite farligt här numera.
Jag var på Maxi och handlade på morgonen. Där träffade jag ett par (Ö o H) som jag inte pratat med på 10 år. Vi hälsar normalt när vi ses men idag när jag skull lämna Maxi efter betalning och utcheckning satt Ö i en soffa utanför kassan och väntade på H. Jag satte mig en stund jag också och vi pratade om hur livet är nuförtiden. När H kom tog vi sällskap ut och Ö sa att han tyckte jag var mycket finare nu med kort hår. Det var så otroligt oväntat. Han är verkligen inte en sån som säger fina saker till folk. Inte för att han är elak och otrevlig men det ligger helt enkelt inte för honom. Jag blev så överraskad och glad. Särskilt som det kom från honom. Mycket konstig känsla egentligen men det gjorde mig glad och varm. Han har aldrig visat den sidan förut. Han gjorde min dag lite faktiskt.
På eftermiddagen tittade jag på sprintlängdskidorna men vet så här i efterhand inte alls hur det gick. Jag kom in i ett målarflow och tappade tid och rum.
Jag påbörjade en ny målning med att lägga en bakgrund jag älskar. Jag har insett att det är bra för min högerarm att måla liggande och inte på staffli. Därför fick jag lägga ut gamla tidningar som skydd på mitt bord. Det är så jag målar i Spanien också. Liggande duk. Och det var så väldigt trevligt att jag öppnade en flaska vin.
Sedan hade jag ett långt samtal med "L". Det var längesedan vi pratade med varandra men jag har fortfarande ett behov av att ha henne i mitt liv. Hon tycks vara den enda som förstår mig med sin benmärg. Liksom jag förstår henne med min. Hon är i alla fall den enda jag kan prata med om mitt innersta inre. Det var trevligt och väldigt nyttigt för mig.
Tyvärr kunde jag inte fortsätta att måla eftersom jag hade en torktid att förhålla mig till. Men jag fick i alla fall klart en god grund till en fortsättning.
Jag lyssnade på Santana resten av kvällen och fyllde på med lite folköl. Undrar om jag ska låta frakta ner min musikanläggning till Spanien vad det lider...
Torrevieja
Torrevieja är bara någon annan(varmare)stans för mig. Där finns värmen, hav om jag vill, en märklig karg natur, en helt annan kultur med siesta och andra konstiga vanor. Annat livsmedel färdigt att utforska. Andra dofter och andra ljud. En smidigare eddiekropp och lust till att cykla, upptäcka och kanske t o m dyka under vattnet. Lust till livet. Nya vänner. En ny Eddieprofil. En ny respekt och inga gamla invanda respekter och förhållningssätt. Allt är blankt och kan få en ny början så som jag själv vill grundlägga det som senare ska utvecklas. Till den Eddie jag skulle önska att jag var. En nystart för den karaktären jag vill vara eftersom jag släpar på gamla laster i min ryggsäck - liksom alla andra - som jag inte är lika förtjust i.
En revansch till att bli världens finaste man och medmänniska till de jag tycker om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar