Fullt utvecklad förkylning

Utvecklingen av det halsonda gick åt precis fel håll. I går kväll skedde det stegvis med nysattacker och tät näsa. Bihålekänning och hela kittet. Har sovit mycket dåligt i natt tyvärr. Jag som sett fram emot att träffa Tony men det är ingen idé nu. Hoppas han har lite tid till veckan istället. Mina resor utanför Torrevieja få också anstå tillsvidare.

På förmiddagen kom han ändå förbi med Nezeril åt mig. Underbart!

Det har börjat komma mygg nu. Jag ser dem ute i skuggan och jag dödade två inne i går kväll.

Jag åt frukost (croissant) och gick och lade mig och sov någon timma. 

Vaknade till och tog ett glas pressad Faridehcitron med några sockerbitar i. Kroppen behöver nog c-vitamin.

Sedan la jag mig i solen för att kroppsåbäket även skulle få en riktig dos d-vitamin.

Jag skrev något till Felix och han svarade: "Slå på skidskyttet NU!" och det gjorde jag. Precis när Böe lagt sig inför sista skyttet och Samuelsson och Ponsiluoma lade sig bredvid. Från det ögonblicket startade den rafflande upplösningen av loppet som vi sent ska glömma. Nåväl... Jag tycker ju det är trevligt med dubbelt svenskt i toppen även om jag inte kommer att ge mig ut med scootern på stan med en svensk flagga och tuta hela natten.

Sedan la jag mig i solen igen och hörde sveriges nationalsång inifrån lägenheten. 

En lite trevlig söndag ändå bland allt snytpapper.

Läste min bok och jag måste säga att jag verkligen gillar språket i boken. Olof Lagerkrantz är författaren till boken som handlar om Agnes von Krusenstjerna. Olof skriver på en sådan rik och vacker svenska. Jag kan läsa vissa stycken om och om igen bara för att de är så träffsäkert formulerade. Den vackra 1900-talssvenskan som de unga och de som fick svenskan till sig först på 2000-talet missade lite. När nyanserna i språket slätats ut. Generaliseringen av ords betydelse då man slutat med att anstränga sig för att nyansera språket för att det ska få en mera finkalibrerad mening.

Njut av följande stycke den som orkar.

Jag tittade på damernas skidskytte också.

Guld även till Sverige för damerna! Jättekul!

En ny målning färdig idag också.

Tavelväggen växer.

Klockan 16:15 vände mitt humör. Från att ha varit frimodig under dagen blev allt grumligt dystert igen. Jag blev plötsligt jätteförkyld igen. Fick ont i bihålorna så det sprängde i hela huvudet, hostattacker så jag nästan spydde och näsan helt tät. Jag hade precis planerat att ta en eftermiddagspromenad till saltsjön och hade ställt fram kamera, snytpapper och kikare. Det var bara att lägga ner den idén. Febern började smyga sig på också.

Jag fick lägga mig ovanpå sängen istället och försöka samla mig. Jag kände att det stramade lite i skinnet över näsryggen och i pannan. Solen kanske har återfått sin potens inför 2023. Hoppas det. Det blev ändå 19 grader i skuggan idag till slut.

Jag var hungrig också men när jag tänkte på att äta fick jag nästan spy igen.

Till slut fick jag i alla fall i mig lite pasta. Det var inte så här jag ville att mina lediga vardagar skulle inledas. Jag hoppas det går över fort. Imorgon ska jag i alla fall lämna hemmet mitt på dagen en stund. Idag har jag inte varit utanför området.

När jag åt pastan tvingade jag i mig den. Jag ville bara att den skulle passera tarmen och ta upp den nödvändigaste ur portionen. Vad det smakade var egentligen helt oväsentligt.

Innan jag la mig kollade jag ett avsnitt av Biggest looser. Jag brukar följa den serien lite halvhjärtat då och då. I år är det en kristinehamnare med som heter Janne. En man jag alltid sett i stan men aldrig pratat med. En mycket fin man. Jag tänkte på att nästa gång jag ser honom på Maxi så ska jag säga det till honom. Och inte snegla ner i hans korg för att se om det slunkit med en dubbel Pigall eller något annat otillbörligt. De som deltar i den serien kommer tyvärr alltid ha de ögonen ner i sina varukorgar. Jag önskar jag vore bättre än så men jag kan inte lova det. Jag tycker själv det känns lite obehagligt när någon tittar ner i min korg. Och kanske dömer mig. För det mesta kan jag fullständigt skita blött i vad folk tycker och tänker om mig. Men i det hysteriska PK-samhället vi lever i är det svårt ibland ändå.