Helvete vad det vänder och snurrar i hjärnan med mina interna resonemang men vad roligt det är! Det kostar ju inget så länge man inte går till beslut. Dagdrömmeri är ju helt gratis i inledningen.
Idag på morgonen stämde jag av med min chef som kommit tillbaka efter julledigheten och vi har en plan. Planen gick om intet redan på morgonen när jag åkte till sjukhuset för mitt uppföljande möte kl 10:20.
P gr a bristande internkommunikation hade jag plötsligt ingen tid. Jag skulle behöva boka en ny. Efter lite krångel och kontakt med sex personer fick jag reda på att jag kunde få en tid den 16 januari. Den 16 januari är jag redan i Sverige, svarade jag.
Jag fick flytta mellan några väntrum några gånger men jag behövde aldrig vänta länge.
Då fixade hon en tid imorgon kl 18:30 för uppföljning istället. Konstigt hur fort besked kan vända.
Men det innebär att jag inte vågar åka till Orihuela imorgon heller. Om jag åker från Orihuela tillbaka till Torrevieja runt kl 15 vågar jag inte lita på att jag är på sjukhuset i tid trots att bussresan tar en dryg timma. Alltså får jag ta fram nya planer för morgondagen men det har jag faktiskt redan gjort också.
Efter sjukhusvistelsen idag åkte jag upp till onsdagsmarknaden i La Mata och gick ett varv där. Där har jag aldrig varit förut men det var som alla andra marknader här. En klädavdelning och en frukt-och-grönt-avdelning.
Ett kallt hav.
Jag satte mig på ett fik på ett torg och tog en second breakfast. Toast med tomat och skinka och café con leche. Men det var väldigt varmt i solen idag. Långbyxor var alldeles för varmt.
Jag tog scootern ner till en stor gata med en massa bilförsäljare och gick och tittade på bilar ett tag. Det är egentligen vad gäller fordon jag tänkt om lite nu. Så här...
Jag älskar min lägenhet och allt inom dess väggar. Även mina uteplatser och min gated community. Jag tycker illa om området bakom tujahäcken. Jag t o m känner smått förakt för levernet som pågår där. Det stör mig ändå inte så mycket eftersom jag inte behöver titta in över området. Däremot hör jag de här tattarljuden mad otröstliga barn, skällande tufsiga hundar med fet päls, metallåtervinning med sliprondeller och varvande bilmotorer med trasiga avgassystem. Men det sker faktiskt inte så ofta heller och inte på nätterna.
Jag har nära till Carrefour och andra stora handelsplatser där jag bor. Det är krångligt att flytta särskilt som jag precis bytt ut nästan alla vitvaror. Jag vill söka mig inåt landet istället för mot kusten där jag egentligen aldrig hört hemma.
Den allra enklaste lösningen vore helt enkelt att köpa en bil.
Då kan jag ha den stående utanför mitt boende. Jag har tre meter (fyra) från bostadens ytterdörr till förardörren på bilen då med min parkering. Vill jag promenera åker jag en bit och promenerar i vackrare områden än närområdet och vill jag uppleva det mer genuina Spanien åker jag inåt landet.
Jag går från klarhet till klarhet nu och efter ett samtal med den kloka mannen Sven Bornemark idag stod allt ännu klarare. En liten nyare KIA. 7 års garanti. Behöver inte alls bli så dyr ens om jag köper en ny.
Här följer nu ett jobbigt och snårigt resonemang - sådant jag älskar att ägna mig åt...
------------------------------------------------------------------------------------------------------
För skoj skull jämförde jag priser mellan Spanien och Sverige på en KIA Picanto. Det är deras minsta, löjligaste och billigaste och således den med sämst komfort och prestanda men det kanske man kan leva med. Den kanske skulle rulla 200 mil per år de första åren. En Picanto kostar ca 14 300 € ny här (Ca 170 000 skr). I Sverige kostar den 159 000 skr. I Tyskland (kollade jag också) kostade den 16 500 € (198 000 skr).
Köper man den i Sverige måste man köra hit den och det blir väl ungefär som att köra en åkbar gräsklippare ner till kontinenten. Men det går. En sådan resa kostar också några tusen med drivmedel, vägtullar, färjor och hotell. Sedan måste man också registrera om den så den får spanska plåtar. Den senaste siffran jag såg på det var 13 000 skr. Således skulle en bil inköpt i Sverige hamna på ca 180 000 skr när allt var klart. Dessutom skulle jag kunna lägga in den existerande Forden emellan om affären sker i Sverige. Men då har jag ingen bil resten av året (de andra 10 månaderna) och så kan jag inte ha det så långe jag bor där så det är uteslutet egentligen.
Begagnad Picanto då med så många garantiår kvar som möjligt? I Sverige ligger årsmodell 2022 på ca 125 000 - 140 000 skr. Priset sjunker ju förstås med mil och år och man skulle få göra en avvägning där förstås med vad försäkringskostnad skulle bli och sådant. Omregistreringen och transporten kvarstår förstås.
Köra ner Forden och skaffa annan bil i Sverige? Forden riskerar snart att bli omodern och inte klara de starkare miljökraven som redan nu råder i tätorter här i Spanien. Då blir jag väldigt begränsad så det går bort helt.
Det krävs nog mer funderingar innan jag hamnar någorlunda rätt men sammanfattningsvis inser jag nu att det bästa är att bo kvar här och köpa en hyfsad bil. Punkt!
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag tog en tur till Carrefour med scootern innan jag tog kvällen. Jag har blivit beroende av att folkbada på stora livsmedelsbutiker med hörselproppar i öronen.
Jag ska provköra någon KIA när jag kommer hem. Det värsta är att jag en gång hade en liten Ford Fiesta som jag hatade. Prestandan är nog ungefär densamma som på den minsta KIAn. Inte som på Bornemarks blå Tesla i alla fall.
Gick en runda på parkeringen för att spana efter småbilar och fick faktiskt se en KIA picanto.
Väldigt små är de ju. Som en motorsåg med ryggstöd.
Tog ett varv på Carrefour.
Trevligt med fiskdiskarna ändå.
Köpte tre liter mjölk och en dammvippa. Mjölken fick jag ner i topboxen.
Värre var det med dammvippan. Skulle jag försöka böja den och tråckla ner den under sadeln? Som så många gånger förr får jag köra med lång last instucken innanför tröjan.
Det är inte första gången jag ser ut så här när jag kommer hem.
Alternativet hade varit att gå till Carrefour och bära den hem. Ytterligare en sak som hade underlättats med en bil.
En annan sak är också att Felix och jag kan göra gemensamma utflykter om jag har bil härnere. Nu hänvisas vi till en varsin cykel viket iofs oftast funkar. Men vi gör ju inte särskilt långa turer då. Då brukar vi ta buss och det brukar alltid ta två timmar mer än vad vi avsatt tid för.
Jag börjar bli gnällig inser jag. Men jag trivs faktiskt underbart här och jag tycker hela tiden saker faller på plats. Och gör de inte det så ser jag till att sakerna hamnar där de ska ändå. Till sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar