Jag tänker på mitt nordliga eddiemuseum. Det är frestande att jämföra det med Dödsriket men riktigt så illa är det inte. Här sitter jag en ljum sommarkväll med doften av "Les 3 bujas" eftersom jag nyss torkat av bordsskivan min öl står på. Jag blir fort "skumögd" när jag läser och får svårt att läsa min bok. Jag ska beskriva mina besvär på ett apotek någon dag. Jag minns att jag en gång hörde talas om ögondroppar som hette "Clear eyes". Det kanske är något sådant jag behöver.
Människor inom hörhåll från där jag sitter pratar på ett språk jag inte förstår. Min granne röker cigaretter. Det är ett språk jag däremot förstår. Jag vill aldrig leva på något annat vis än detta. Detta nya liv. Så fjärran från det tidigare livet vilket muséet delvis vittnar om.
Felix har inget museum än. Allt jag vill är att hans stolthet över mig ska vara lika evig och universell som min stolthet över honom. Det finns förutsättningar för det tror jag.
Nuförtiden känner jag mig ofta "untouchable". Det är ett ord jag gillar väldigt mycket och jag vill översätta det till "opåverkbar". Jag minns att det översatts till "omutbar" och det är förstås också rätt. Men för min del passar "opåverkbar" bättre.
Tänk att jag skulle få en så här underbar plats att tillbringa delar av mitt liv på. Tänk om jag förstått det tidigare. Undrar hur mitt liv sett ut då. Jag får vara glad att jag insåg det innan jag blev gammal och bitter. Här har jag alla möjligheter i världen att få en fantastisk ålderdom. Jag avskyr uttrycken "Om jag får vara frisk" och "Så länge jag har hälsan" men givetvis finns det orsak till man behöver uttrycka sig så. Men jag undviker det. Att döden kan komma snabbt lär man sig med åren. Men det gör heller inget eftersom man knappast sörjer sig själv. Döden är det enda möjliga slutet på det här livet och det är bara att låta det ske. Man kan kämpa ett tag med stöd av läkekonsten men sedan tar det ändå slut. Det är inget konstigt med det. Det är inget som bekymrar mig. Jag vill bara leva så gott jag kan tills den dagen kommer.
Någon dammsuger bakom mig. Jag tror någon dammsuger en bil möjligen. Livet pågår runt omkring mig.
En segelfjäril flög runt mig när jag skulle till poolen förut. Han iakttog mig och var nyfiken. Jag stannade och sträckte upp handen och han landade direkt på min högra pekfingerknoge. Jag ska försöka få till ett sådant ögonblick igen nästa gång jag ser honom. Han kanske kan bli min vän härnere. Jag har sett honom varje sommar jag varit här. Det är nog inte samma individ men de tycks i annat fall bete sig likadant. Lika nyfikna på mig som jag är på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar