Fågelskådning

Idag åkte jag till La Matas naturreservat och skulle gå en vandring runt den ena saltsjön. En guidad tur. Jag lämnade lägenheten kl 8 och gick in till stan där jag skulle ta en buss. Bussen kom som den skulle och jag var på plats vid naturreservatet en halvtimme före utsatt tid. Jag satte mig på en bänk och det började regna. Några ytterligare tappra fågelskådare kom men vi blev bara fyra stycken. Och två guider. Jag fick en kikare hängd runt halsen eftersom jag inte hade någon egen. Det var ett brittiskt par, en belgisk kvinna och jag.

Utsikt över sjön. De odlar vindruvor ner mot sjön.

Förbudsskylt.

Vi såg steglits på vägen ner till sjön. Och rödstjärt igen. Vi kom ner till ett gömsle där vi kunde sitta under tak och titta ut över sjön men det fanns inget att se idag. Två gråhägrar och en massa skarvar. Det hade ju varit roligt att få se flamingos men inte idag tyvärr. Jag tror jag såg en ibis också men den hann försvinna så jag kunde inte göra guiden uppmärksam på den. 

Vi beslöt oss för att avbryta eftersom det regnade oavbrutet. På tillbakavägen såg vi härfågel i alla fall. Då var klockan tolv. Jag hade börjat bli hungrig men att sätta sig och äta matsäck kändes inte intressant i regnet så jag tog bussen tillbaka in till stan där jag satte mig i en liten park och åt ett par mackor.

Chorizomackor, kapris och jordgubbscholkadmjölk. Jag älskar att prova konstiga drycker. Det här var en av de konstigare jag provat. Den smakade starkt av rengöringsmedel. Hemma har jag cocossaft som jag tar en slurk av ibland. En söt saft som smakar cocos helt enkelt.

Jag fick sällskap av ett gäng turkduvor också.

Här vid busstationen har jag redan tillbringat flera timmar totalt och stått och väntat på bussar. De går inte tätt kan jag lova. Jag tror jag stått där i snitt tre kvart varje gång jag väntat.

Jag tog en sväng inne på Mercadona som är en stor livsmedelsbutik medan jag väntade. Jag tänkte köpa mer kapris men de hade ingen.

Fryst bläckfisk hade de däremot.

Och dessa skinkor ser jag överallt nu.

När jag kom hem lade jag mig en stund och njöt av tystnaden.

Jag kollar svenska nyheter och inser att det varit kaos på Arlanda med köer så att folk missar sina flyg. Det är så skönt att jag slipper det där. Och kan ligga här ett par timmar och läsa och slumra istället. Jag kan i alla fall ägna dem en liten tanke de som står där och inser att de inte kommer att hinna. Det är en mardröm för mig.

När jag slappat en stund kom hungern krypande. Jag satt och kollade Tripadvisor men tyvärr stämmer det dåligt. Det kan finnas flera intressanta restauranger men det visar sig att de inte längre finns kvar. De har oftast heller inga egna webbplatser utan länkar till någon Facebooksida där de senaste inläggen är från 2019. Det har hänt flera gånger.

Jag är redan trött på Santa Marias och ikväll fanns nästan inget öppet i mitt kvarter. Det finns ett ställe där jag åt så goda räkor men de tar inte kort. Jag kan inte riktigt finna mig i det men jag kommer nog att bli tvungen. Det finns ett ställe som ser ut som en glassbar på 80-talet men det lockar inte att ens gå in där och titta på menyn. Jag hamnade på en italiensk restaurang och tog en pizza och ett glas vin. 

En ansjovispizza som mest innehöll skinka. Den var sådär. För tjock botten och jag vet ju egentligen att jag inte verkar orka en hel pizza själv nu för tiden.

Men det värsta var att jag fick en hemsk norrman vid bordet bredvid som pratade oavbrutet med mig hela tiden. Om Covid, om Sveriges invandringspolitik, om Sveriges covidstrategi, om hur viruset tillkommit på ett laboratorium i Kina som ett steg i att de tänker ta över världen, om hur folk dör av vaccinet, om att vaccinet inte hjälper och att de använder samma sprutor till flera personer, om att han kände en som dött i covid men han var också alkoholist, narkoman och hade HIV. 

Alltså! Jag orkar bara inte med alla dessa lättingar som går omkring på denna jord. Jag kunde inte fly mitt i pizzan heller men jag åt upp hjälpligt, stjälpte i mig vinet, betalade och drog. Hem till tystnad och frid.