Jag tror att det är idag som Spanien firar julafton.
Dagens smaklöshet.
Jag har alltid haft lite svårt för glitter. Särskilt i klädesplagg som en del kvinnor verkar gilla. Man kanske skulle gå runt och strö lite glitter över hundskitarna på stan. Ibland kan jag tycka att det är den effekten glitter har. Att försöka pimpa en ful sak genom att strö glitter på den. Jag gjorde slag i saken idag. Jag köpte glitterrosor som jag kan gå runt och pimpa skithögarna med.
Frukost hemma i vanlig ordning och sedan långpromenad ner till stan. Idag tog jag strandpromenaden ner till stan.
På en det sträckor får man gå i sand och det är inte så bekvämt. Det doftar inte något speciellt heller. Så som det gör vid svenska havsstränder. Men ljudet av vågorna är trevligt.
En helt vit liten häger stod i strandkanten. Ägrätthäger?
Innan jag gick hängde jag en julklapp på den lilla spanska tantens dörr.
Men en julhälsning i påsen. "God Jul från den svenska grannen".
Igår gick jag förbi något inne i stan som för en sekund dolftade det blå doftgran. Den doften har jag alltid tyckt om. Det kanske kom från en bil där man just öppnat dörren. I andetaget efter var doften borta. En gång i New York sa Felix: -Har du tänkt på att varje andetag här på Manhattan innehåller en doft? Det hade han så rätt i. Så är det inte riktigt här. Konstigt nog kanske jag ska tillägga.
Jag gick förbi skyltfönstret där jag fotograferade gårdagens smaklöshet. Dag Cederborg har kommenterat bilden på FB så jag ska göra några förtydliganden.
Kvinnan i bakgrunden spelar verkligen saxofon. Är det inte något tyskt över det hela?
De grönglittrande ekorrarna missade jag igår. Men de är väl värda att visas i sammanhanget.
Jag gick i sakta mak ner på stan. Jag blev tillrättavisad av ett svenskt par att jag inte bar munskydd. Jag satte på mig det pliktskyldigt men tog av det igen när jag inte såg dem mer. De hävdade att det var nya regler fr o m igår. Jag kom fram till parken där lördagsmarknaden skulle äga rum men det fanns inget där.
Det kan ha varit så att jag läst fel också.
En gigantisk julkrubba fanns det i alla fall.
Här hade det brunnit.
Jag satte mig en stund i parken och drack lite vatten innan jag gick vidare.
Tony har tipsat mig om ett bra kebabställe (Varto kebap) så det provade jag sedan. Med utsikt mot havet.
Kebaben var verkligen god också. Jag kan nog faktiskt sträcka mig till att den var den godaste jag ätit faktiskt. Nu är inte jag någon kebabkille egentligen men hit ska jag gå igen.
Till att börja med såg den ut som en vanlig kebab. Lite kött och en massa sallad som inte tillför något. En tomatskiva och blandad sås. Men smaken var lite annorlunda än de jag fått i Sverige. Godare. Nästan lite sött.
Den riktiga höjdpunkten kom sedan. När man ätit ungefär halva kebaben finns de inget kött kvar till de sista tuggorna i de svenska. Här var det precis tvärtom.
Här hade man knökat i köttet först och sedan salladen. Det blev så fantastiskt gott slut på måltiden tack vare det istället för en besvikelse vid avslutningen som det annars brukar bli.
När jag ätit färdigt beslöt jag mig för att vända hemåt igen. I stort sett alla affärer var stängda idag. En handfull restauranger hade öppet och något apotek. Här nere finns en annan sorts butiker också. De kinesiska basarerna där man kan hitta precis allting man kan tänkas behöva, Men med lite sämre kvalitet förmodligen.
Jag gick in och köpte lite färgpennor, fyra blyertspennor med olika hårdhet, radergummi och pennvässare. Då kan jag kladda lite härnere och prova mig fram. Jag får lite idéer ibland och då kan jag ju testa lite.
Det var väldigt mycket folk på stan som var ute och åt. Finklädda dagen till ära. Afrikaner som säljer "märkesglasögon" och "märkesklockor". Även "märkesskor" och väskor.
Och tro det eller ej men man kan faktiskt åka skridskor här också. Här finns en liten isrink för de som tycker sådant är kul.
Folk på promenaden. Jag tror banne mig att det här blev den varmaste dagen sedan jag kom ner.
Självporträtt igen.
Det här är en permanent marknad som de på internet kallar "hantverksmarknad". Om det är något det inte är så är det just det. Massproducerat kinatingeltangel är vad det är.
Strandpromenaden på väg hemåt.
Jag satte mig i solen och tog fram mina pennor.
Sedan provade jag allihop i ett litet anteckningsblock som jag köpt i Prag. Nummer 17 var vit.
Det var så skönt i solen och jag bara njöt av värmen.
Ett sällskap som firade jul på stranden. Jag såg flera stycken sådana sällskap.
Just nu blommar den här ute på ödetomterna.
I ett vattendrag jag passerar i stort sett dagligen såg jag att något simmade i ytan. Jag tror det var bisamråtta. Jag såg flera stycken men det gick inte att fotografera dem. Stora som marsvin ungefär.
Den här vanliga råttan lät sig däremot snällt fotograferas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar