Idag åt jag frukost på strandpromenaden.
Toast och cappucino.
Jag försökte mig på en selfie också. Man blir ju sällan till sin fördel när man tar en bild snett nerifrån.
Sedan gick jag ner till stan för att hoppa på en buss som skulle ta mig till den fina lägenheten jag tittat på. Jag tänkte utforska grannskapet lite och se om jag kunde prata med några i området. Det fanns en busshållplats precis bakom huset.
Jag gick runt lite i området och när jag kom ner i närheten av lägenheten infann sig ett stort lugn. Det var nästan inte en människa i området men man såg att folk var hemma lite här och där. Jag pratade med en tysk tjej som hyrde. Jag sa att det var lugnt och skönt i området. Jag har det lugnt och skönt var jag än är i världen sa hon för jag har överlämnat mig i armarna på Jesus Christ. Jaha du, tänkte jag.
Jag gick in på den lilla gatan där huset ligger och tittade igen.
Jag såg att andra hade satt upp bättre grindar så det skulle man kunna göra för att minska risken ytterligare för intrång.
Så här t ex.
Jag såg en smaklöshet längre ner på gatan faktiskt.
En miniatyrkvinna som låg och njöt i solen. Storleken på henne var så otäck. Som en en meter lång kvinna. Som en dvärg utan övriga dvärgegenskaper. Jag hajade verkligen till som när man plötsligt står öga mot öga med en skyltdocka.
Härinne på gatan ligger lägenheten. Det här är nog den enda gröna gräsmattan jag sett förresten. När jag vände på mig såg jag detta.
Jag kissade bakom ett träd där också.
Jag såg att det var folk nere vid vattnet vid saltsjön. Jag trodde inte man kunde komma intill så nära men jag gick dit jag också.
Det är badförbud där. Det visste jag faktiskt redan innan.
Häftigt med detta rosa vatten. När jag var på guidad fågelskådning i början av resan hade guiden med sig en liten glasflaska med de rosa små kräftdjuren som gör vattnet rosa. Här kommer några bilder från strandkanten.
Och ja - Löddret smakade salt.
På väg tillbaka såg jag några vackra växter.
Denna lilla näpna sak som blommade på bar kvist. Men så näpen och oskuldsfull var den inte. Jag upptäckte att jag blödde från handen när jag tagit i den.
Och denna yviga buske med skira blad.
Den hade också förstånd att försvara sig.
När jag kom tillbaka till bostadskvarteret hade det kommit ut ett medelålders par på en av förgårdarna. Jag hörde att de pratade engelska så jag frågade dem lite saker. De hade själva bott där sedan oktober men de älskade området. Det är tyst och lugnt. Ingen genomfartstrafik i närheten som stör. Mycket skandinaver. Bra ordning på alla som bor där och ordföranden i föreningen är driftig och nytänkande och bra. När jag berättade vad mäklaren begär för lägenheten tyckte de det lät billigt.
Jag tänkte gå tillbaka hem istället för att ta bussen och började min promenad till samma indiska restaurant som jag var på en annan dag. Bombay palace 2 heter den. På vägen dit såg jag några vackra blommor i vägkanten också.
Promenaden tog ganska exakt 20 minuter.
Idag beställde jag räkor i mild curry, vitlöksnaan och lassie. Inget ris idag heller. Det behövs faktiskt inte när man beställer naan. Ett papadumbröd och tre röror ingår. Bara det är gott nog för att återvända hit gång på gång. De tre rörorna är; en chutney gjord på gullök, en mintsås på yoghurtbas och en mixed pickles som de verkar ha tillverkat själva. Normalt får man en standardmixedpickles världen över men sådan här har jag aldrig fått. Den verkade hemmagjord. Inte så fasligt stark heller. Men den jag köpte ett kilo av nyligen är stark och den godaste jag ätit faktiskt. Sverige, Prag, New York där får man samma men det här var något annat.
Mätt och belåten gick jag sedan hemåt.
Här har människan anpassat sig lite efter naturen faktiskt.
Det blev en tung hemväg i värmen. Mellan husen inne i stan och med solen rakt i ansiktet var det riktigt jobbigt. Jag gick ner till strandpromenaden där det fläktade lite och tog av mig i bar överkropp. Då gick det lite lättare. Idag hade jag dessutom vatten med mig.
Jag såg ett gäng strandpipare i strandkanten också och idag luktade havet hav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar