Kalla nätter

Vi börjar med dagens smaklöshet. Då blir den också löpsedel på Facebook. 

En inbjudande julprydnad vid en entré. Han hade sällskap av en exakt likadan tomte på den andra grindstolpen mitt emot. De var permanent fastsatta i grindstolparna. En "året-runt-installation". Inget löstagbart smäck alltså. Jag kan tro att de skulle vara stöldbegärliga annars.

Under några nätter har jag fått sova med kläder på eftersom det varit så kallt. Det har inte blåst värme från luftvärmepumpspaketet som sitter installerat på väggen härinne. Det har snarare blåst kallt. Jag har hunnit bli ordentligt orolig. Det är ett problem som jag troligen skulle få svårt att reda ut härnere. Att få hit en tekniker som kan försöka lösa problemet. Jag har heller inte velat oroa de som äger lägenheten genom att kontakta dem.

Imorse stängde jag av värmepumpen en stund. Jag tänkte att den skulle komma på bättre tankar efter det. Men det gjorde den inte. Den fortsatte att blåsa kalluft. Då tittade jag på fjärrkontrollens display och såg att det var inställt på "Cool". Jag måste ha kommit åt en knapp där jag ändrat funktionen. Jag bytte genast till "Heat" istället och då blev allt bra igen. Det var väl tur att jag inte lurade hit en spanjor för att lösa det problemet. Jag känner mig otroligt lättad nu. Jag hade hunnit måla upp både det ena och det andra.

Jag har också funderat mer över min bostadssituation. Ganska snabbt blev jag ju övertygad om att det är självklart att det är så här jag ska ha det i framtiden. Att få tillbringa den kalla årstiden här känns helt rätt för mig med mina åkommor. Normalt mår jag ju väldigt bra psykiskt men när jag även mår bra fysiskt så är det ju helt fantastiskt. Jag vet ännu inte hur jag kommer att kunna sköta mitt arbete i framtiden. Mycket hänger på det just nu. Om det är okej att jag jobbar utanför Sverige halva året de år jag har kvar.

Men idag fick jag ett stort bakslag. Jag hade avstämningsmöte med min chef och hon lät mig förstå att det troligen inte kommer att gå att lösa att jag jobbar från utlandet. Det finns problem med att använda kommunens utrustning så som dator och mobiltelefon utomlands tydligen. Även om jag skulle skaffa egna sådana prylar skulle det vara svårt menade hon. Sista ordet är inte sagt ännu. Än finns inget skriftligt avtal formulerat. En motgång men jag kan ändå inte avbryta min dröm hur som helst så jag väljer att hoppas. Jag vet att min chef kommer att göra det som står i hennes makt för att jag ska få vara här men frågan är nog tyvärr större än så.

Om det inte går att lösa köper jag inget boende härnere men om det skulle fungera så gör jag nog det. När jag letar bostäder härnere inser jag att något litet lantställe har jag inte råd med. Sådana objekt inom min budget utgörs ofta av en ruin med inrasat tak mitt ute i ett ökenlandskap. Nog för att jag kan tänka mig att renovera lite men inte så. Jag kan däremot få ett väldigt trevligt boende inom min budget i stan. Absolut inte i Torreviejas stadskärna. Där vill jag verkligen inte bo. Men lite i utkanten. Det finns hur många objekt som helst. Dessutom har jag bara kollat på Torrevieja. Det finns säkert flera hundra liknande orter vid kusten som jag skulle kunna bo i. Det är inte så viktigt faktiskt men det går helt enkelt inte att ha ett så brett sökfält när man letar. Jag har efter lite funderande kommit fram till att jag måste köpa ett "vinterboende" här nere. Tobaksodling och andra grödor får jag ha hemma vid kapellet och sköta på sommarhalvåren när jag är där. Vinterhalvåren kan jag förhoppningsvis vara härnere och röra på mig och njuta av det varmare klimatet. Jag vet heller inte om jag skulle stå ut med värmen som är på sommaren här.

Men hur ska jag tänka nu då? Det är ju inte ens någon idé att tänka än innan jag vet hur det blir med mitt distansarbetsavtal. Att jag ska få ett sådant är det inga frågor runt. Bara hur ett sådant avtal ska formuleras och det är där jag är orolig att det blir problem. En enkel formulering som "Regelbundna arbetsplatsträffar sker fysiskt i Samhällsbyggnadshuset i Karlstad" ställer ju till det för mig. "Kommunens utrustning får ej användas utanför Sveriges gränser på grund av datasäkerhetsfrågor" .Jag hoppas verkligen att inte en sådan sak ska sätta stopp för min dröm.

Jag kan ju inte sluta att drömma trots att allt inte är klart. Men nu planerar jag ju för att allt går bra med avtalet och riktar in mig på att tänka mer på hur jag vill bo halvårsvis härnere. Jag är numera rustad för att kunna hantera vilken motgång som helst.

Lägenhet i centrum går helt bort. En lägenhet som den jag sitter i nu skulle gå bra till nöds. Men ännu hellre ett litet radhus. Gärna med en liten plätt utanför och jättegärna med takterass. Det är inte omöjligt att hitta till min budget faktiskt. Sedan bo där på vinterhalvåren och arbeta och sköta om mig själv psykiskt och fysiskt. Det finns alla förutsättningar för det då. Sedan överväga att sälja kapellet när jag går i pension och köpa ett litet lantställe här istället och bosätta mig härnere för gott. Då har jag också hunnit fundera ut om Costa Blanca är kuststräckan för mig. Eller om jag skulle ha det bättre i Costa del Sol. Eller Kanarieöarna.

Med sådana planer behöver jag ju också tänka på att det boende jag väljer fram tills dess bör vara lätt att avyttra när den dagen kommer. Då kanske jag bör satsa på ett första boende där så många som möjligt skulle kunna tänka sig att bo även om en sådan sak som närhet till havet egentligen inte är så viktig för mig. Fördelen för mig är att jag nöjer mig med sådant som kanske inte alla gör men nu skulle jag behöva ha det i åtanke och då blir det lite svårare för mig att hitta något. Jag kan hitta en pärla som jag skulle vilja köpa men den kanske inte skulle gå att sälja sedan.

Jag har kontaktat tre mäklare härnere och nästa vecka börjar jag letandet på lite större allvar. Jag kommer inte att köpa något innan jag vet förutsättningarna för att jobba härifrån men jag behöver sätta mig in i marknaden lite och förstå ännu mer vad jag är ute efter och vad jag kan få för min budget.

Efter jobbet idag tog jag en långpromenad för att tänka på framtiden. Jag blev lite nedstämd efter vårt samtal men eftersom jag inte kan påverka så mycket mer hur det ska bli så är det ingen idé heller att älta det.

Den här lilla lappen var jag för nyfiken för att inte fotografera och översätta hemma sedan.

Något kryptiskt onekligen. Min app översätter det till "Så att din bulle är tillagad". (?)

Jag gick bort till andra änden av stan och blev hungrig så jag satte mig på en restaurang och åt någon sorts förlängt luncherbjudande.

Förrätt bläckfiskpaella som var jättegod. Jag försökte beställa kaninpaella först men då var man tvungen att vara två personer. Och det är ju inte jag och kommer aldrig heller att bli.

Sedan en lite tråkig lövbiff. Den där slamsan till paprika till vänster får man ibland men jag har aldrig riktigt lärt mig att tycka om den.

Sist en "brödpudding" som också var väldigt god.

Mätt och belåten började jag gå hemåt men fick plötsligt magknip och lite panik i och med det. Offentliga toaletter finns det inte så gott om även om jag tror det är tätare mellan dem än i Sverige faktiskt.

Jag gick och gick genom den fula stadskärnan. När jag kom till busstationen kom bussen precis och jag kunde åka med en bit i alla fall. Det var inte riktigt rätt buss för mig men den tog mig en bit. När jag klev av hade jag väl någon kilometer kvar att gå och det blev mer och mer besvärligt med magknipen. Jag försökte värma magen med mina händer. Jag kan få sådan där magknip när magen blir kall. Jag fick mer och mer panik och började titta in efter buskage i parker men jag gick på. 

En bit fram låg en liten möbelaffär som har stora delar av sin verksamhet utomhus men inhägnat. Jag hade passerat den på morgonen och mött ägarinnan på trottoaren och verkligen bjudit till och sagt "Hola!" lite käckt trots att jag hade det ledsamma beskedet om mitt distansarbete färskt i minne. Det ska inte få drabbba mig hårt, tänkte jag, så jag försökte vara trevlig mot andra i alla fall. Nu när ägarinnan såg mig med panik i mina ögon ovanför munskyddet, hållande med båda händerna över magen och utbrista "Toilet?" så pekade hon åt mig och sprang före genom hela affären och pekade in mig på en toalett samtidigt som hon räckte över en toalettpappersrulle. Herregud vad tacksam jag kände mig när jag satt där sedan. Jag började nästan att skratta för mig själv.När jag gick ut var det en lättad svensk man hon såg. Hon tittade förstående på mig och jag gav hennes lilla son en Euro.

Resten av hemvägen gick på lätta fjät som på moln.