torsdag 29 december 2022

Rekognosceringstur

Vaknade 7 och gick upp. Igår när jag la mig och läste kom ett stort lugn över mig. Där låg jag i en jätteskön säng med perfekta läsglasögon och en stark och klar läslampa. Jag skulle till att avsluta min bok som har varit helt fantastisk. "Allt jag fått lära mig" av Tara Westover. Det kändes som om jag ville tillbringa resten av livet där i sängen. Jag kände att jag inte behöver något mer än detta för att jag ska få ett underbart framtida liv. Nu var allt fulländat. En hel dag i solgasset. Lite känning i det stramande ansiktsskinnet från solens UV-strålar. Lagom mätt på Fuet och ost med planer för morgondagen.

Jag hade planerat en tur med scootern till ett naturreservat där jag ska träffa ett gäng trevliga svenskar på nyårsdagen. Jag har aldrig kört dit själv men i teorin vet jag hur man åker. Idag var det dags att prova turen i praktiken och det gick bra. Jag startade hemifrån strax efter 9 och det tog ca en kvart/tjugo minuter att åka dit. Jag hade packat ner kamera, kamerastativ och kikare om jag skulle få syn på några flygande vackra läckerbitar.


Parkerad vid den lilla kyrkogården vid La Matas naturreservat. Det är här jag ska träffa svenskgänget.

Det är en vacker natur. Sandigt, grusigt, buskområde med en del pinjeträd. En del våtmarker och strandängar nere vid den blå/gröna saltsjön och vinodlingar. Mycket stigar att gå på inom hela området och folk cyklar mountainbike där också. En del ytor anpassade för folkligt umgänge men tyvärr väldigt få sittplatser utmed stigarna. En del fågeltorn och gömslen finns också.


Det första påfallande var att det var mycket lärkor som spelade över ängarna och buskmarkerna.



Vinstockarna har börjat få blad. Parkarbetare borrade hål för att stängsla in ett område med vinrankor.


På väg till ett gömsle.


Väl framme såg jag inget intressant tyvärr. Några obestämbara små vadare bara. 


Kläckning av pinjelarver (prosessionslarver). De spinner in sig i en sådan här tuss.


Ett insektshotell som jag inte såg förra gången jag var här. De har gjort iordning ett litet område med etiketterade växter men det var ganska rörigt så jag förstod inte hälften.


Ett fågeltorn.


Ekorrar fanns det gott om på ett ställe.


Iordninggjord rastplats. Helt i skuggan tyvärr men på sommaren är det nog skönt att sitta där.


Fetbladiga växter med oansenliga blommor finns det gott om.


Även andra växter men det var inte mycket som stod i blom.


Rätt ska vara rätt!


Pinjeplantering?


Väl tillbaka till parkeringen gick jag in en stund på kyrkogården.

Tyvärr såg jag inga roliga fåglar. Däremot såg jag en talgoxe. Jag åkte hem och åt en nachostallrik till lunch idag igen. Sedan målade jag lite innan jag gick ut och la mig i solen. Det var svalare idag och lite soldis så jag gick in igen ganska snabbt.

Jag la mig på sängen och påbörjade en ny bok. "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" av Mary Ann Shaffer och Annie Barrows. (hur man nu kan vara två författare till en bok) Boken verkar trevlig.

Vi kan ta en betraktelse av Aurelius igen när vi ändå håller på med litteratur (Bok 8, betraktelse 29): "Utplåna dina föreställningar genom att ständigt säga följande till dig själv´: "Nu är det mitt ansvar att se till att det varken ska finnas någon uselhet eller något begär eller över huvud taget någonting störande i denna själ, utan jag ska se alla ting som de är och använda vart och ett av dem i enlighet med dess värde." Kom ihåg denna makt som är i enlighet med naturen."

Det blev lite svalare i kvällningen mot vad det varit de andra kvällarna denna veckan. Lyssnar på den senaste releasen från Zappas kvarlåtenskap: Waka/Wazoo från 1972 i min inglasning med levande ljus och en kall San Miguel. Ett fantastiskt musikaliskt verk.

Dagens sista Aurelius (Bok 8, betraktelse 37):
"Sitter Pantheia eller Pergamos ännu vid Versus urna? Eller Chabrias eller Diotimos vid Hadrianus? Det är ju löjligt! Och om de satt där, skulle de döda vara medvetna att de satt där då? Jaså, verkligen? Och om de var medvetna om det, skulle de glädja sig? Eller vad menar du? Och om de gladde sig, hade de sörjande blivit odödliga då? Var det inte ödesbestämt att de först skulle bli gamla och grå, och sedan dö? Och när de väl hade dött, vad skulle de sörjande göra då? Allt detta är getstank och orenhet i en säck."

"Getstank" är ett ganska bra uttryck för när något är äckligt, dumt och vansinne.

Inga kommentarer: