Resan hem gick bra. Jag lyssnade på Fläsket brinner och Tasavallan presidentti.
Jag hade en jobbig natt. Eftersom jag låg så mycket igår och slumrade på dagen kunde jag inte somna. Dessutom låg jag och oroade mig över spishällen hela min vakna tid. Hur jag än tänkte så hittade jag ingen lösning. Jag kan inte göra mig förstådd bland alla dessa människor jag är beroende av för att hällinstallationen ska bli smidig. Men på hemvägen fick jag en idé. Jag skrev till min vän Tony och frågade om han kunde hjälpa mig att byta den trasiga hällen i helgen. Och visst kunde han det. Han har bil också. Då kan jag ta hit installatören på måndag och sedan hoppas på att saken är ur världen.
Frukost i morse och jag gjorde också ett par mackor för att ha på bussen.
En sammanfattning av Gibraltarturen då:
Jag var den enda svensken på bussen bland uteslutande britter. Det var inga problem med det. Jag kände mig yngst även om jag troligen inte var det.
Jag har varit rädd hela resan. När jag gick till bussen på måndagsmorgonen var det någon som vevade ner rutan på bilen när den passerade mig och skrek. Jag blev skiträdd. Sedan aporna. Igår när jag skulle gå till hotellet blev jag hindrad av en tonårskille på trottoaren men rånarluva. Jag såg bara ögonen. Han ville mig något och försökte få med sina kompisar mot mig så de skulle få ett övertag men de verkade inte sugna på det så jag fick gå vidare. Idag när jag gick hem från bussen var det en som körde ikapp mig med elsparkcykel och gallskrek när han passerade. Vilket jävla folk.
Det är säkert inget fel på Gibraltar. Det är mig det är fel på och jag förstår inte vad som hände med mig under de här dagarna. Rädd för människor i allmänhet, hundar, apor, hundskit, ungdomar och kuperad terräng. Hörselproppar dygnet runt nästan eftersom det var så lyhört på hotellet. Ont i hörselgångarna. Smak- och luktsinne börjar okeja till sig. Maten har varit kall och bedrövlig de här dagarna. De kunde helt enkelt inte laga mat på hotellet. Jag behöver prata med psyk när jag kommer hem. Jag har redan en inbokad tid där som väl är. Jag ska också kontakta arbetsterapeuten angående min balans och den oron.
Problemen med karpaltunnelsyndron och mitt djupfrysta axelparti gick i alla fall över under de första dagarna när jag kom ner.
Men det var roligt att se de olika landskapstyperna på resan. Citrus, oliver, mandel och en massa andra grödor. Och hur odlingarna förändrades beroende på hur högt över havet vi var. Och hur långt ifrån kusten.
Själva bussresan gick smidigt ändå men vi stannade på samma ställen på hemvägen som på ditvägen. Det var lite synd.
Jag saknar Felix nu när jag är lite skör.
Jag är så sorgsen och led på mänskligheten som inte låter mig vara ifred.
I morgon ska jag hänga med den norska "Fjellgruppa" på lätt seniorvandring. Något annat vågar jag mig inte på till en början. Jag ska packa upp Gibraltar väskan och göra iordning en liten vandringspackning till imorgon. Sen ska jag bara sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar