Nu frihet

Gjorde min sista seriösa ansträngning i tjänst idag. Jag har bara ett litet möte kvar och det är på måndag. "Julfika med Miljösamverkan". Jag brukar ha det sista dagen innan julledigheten. Det är en lättsam tillställning på en dryg halvtimma. De två senaste åren har jag haft det från Spanien. Detta blir tredje gången. Livet rullar framåt i sakta mak och livet gör sig påmint på så sätt att vänner dör ifrån mig. Döden är en del av livet som ingen av oss har upplevt ännu men vi vet att den kommer. Det är inget konstigt med att dö och jag tycker verkligen inte det nu längre. Jag sörjer sällan någon eftersom det är liksom inget att göra åt själva avslutet.

Idag insåg jag att min vän Farideh dött. Ingen av hennes anhöriga meddelade mig eftersom de troligen inte ens vet att jag existerar. Men det gör jag. Det är heller inget konstigt med det. Vi var bara två människor som träffades i Torrevieja; cyklade lite, pratade och hade gemensamma intressen och saker att prata om. Vi tyckte båda att vi hade saker att berätta för omvärlden. Jag minns ännu precis hur det kändes när vi kramades vid återseenden av varann och när vi skiljdes åt på kvällarna efter en cykeltur. Det är liksom kvar i kroppsminnet. Men nu kommer det aldrig mer att ske.

Hon skulle lära mig en växt man kunde plocka härnere på ödetomterna och göra soppa på men så blev det aldrig. Jag smakade soppan hos henne och den var jättegod. Jag glömmer henne inte i alla fall men här var hennes resa slut. Min resa kommer också att sluta en dag. Det är jag högst medveten om men jag är inte rädd eller ängslig för det. Det är bara att leva varje dag man "får" (av vem?) så gott man kan. Fortsätta att vara nyfiken och förundras över alla detaljer och små företeelser i livet så ska det nog gå bra det här också. 

Ska vi ägna oss åt att sörja, verkligen? Jag gör det inte i alla fall. Jag kommer att sakna Farideh och Björna men det är liksom som det är. Men det är ju ur ett rent egoistiskt perspektiv. Jag kan förstås också tycka att det är synd om dem att de inte fick uppleva ett antal år till eftersom livsglädjen fanns kvar hos dem. Samtidigt är det ju oväsentligt för dem nu. Nu vet de inget om det och har ingen framtid att drömma om och planera för. 

Mitt i detta tunga svänger jag nu om till att fortsätta blogga om mina små göromål som om inget har hänt. Men vad kan jag annars göra? Och vad bör jag annars göra? Skulle inte jag kunna fortsätta mitt ordinarie liv trots att Farideh fattas mig?

------------------------------------------------------------------------------

Vaknade i god tid till att arbetsdagen började. Ett möte med Naturvårdsverket var inplanerat som skulle handla om avfallsbrottslighet. Det är ett ganska nytt område där de multikriminella förstått sig på att göra pengar. De ligger jobbigt före oss som vill beivra fusk och ohederlighet men så är det ju i alla branscher.

Mötet tog hela förmiddagen.

Jag åt mikrad Butter chicken till lunch idag igen. Efter lunchen höll jag i en miljöchefsträff. Årets sista. Sedan åkte jag direkt till Carrefour och frågade efter min spishäll. Klockan var då 14. En svår tid att vara i trafiken då många åker hem för siesta då men det gick bra.

De kom och sprutade mot ohyra också på förmiddagen.

Det var liksom ingen vätskedimma de sprutade utan en grov stråle med gift rakt ner i brunnen. Följetongen med spishällen tycks inte ta slut. 

I kundtjänstdisken på Carrefour visste inte någonting om vad som händer i mitt ärende. Dessutom var saken anmäld som ett fel på en dammsugare som jag inte ens köpt. De måste blandat ihop olika kunders problem. Jag ska dit igen imorgon bitti då avdelningschefen finns på plats. Han jag pratade med förra gången jag var där.

Jag handlade också inför en ny matlådeproduktion under helgen. Jag har en idé om en maträtt som jag satt ihop i mitt eget huvud. Den ska jag förverkliga imorgon. Indiskt grundrecept. 

Idag skalade jag ingefära, vitlök och färsk gurkmeja. Gurkmeja har jag aldrig påträffat i färsk form förut. Nu gjorde jag en pasta i mixern av allt detta. Det ska stekas på med lök, smör, olja och salt imorgon som en bas till själva rätten. 

Den färdiga nikotingula pastan. Doftade underbart. De flesta indiska maträtter börjar så. Det kommer också att bli nötfärs och potatis i min rätt. Men det kommer inte gå att ta fel på att rätten representerar det indiska köket.

Tvingade i mig några öl och grillade lite på förkvällen. Fick skrapa av en krusta av sot innan jag åt sedan. Väntade samtal från en väninna som snart kommer hit till sitt boende i mitt grannskap. Vi ska träffas för första gången i verkligheten också då. Vi pratade nästan i två timmar när hon ringde.

Jag genomförde också ett utlovat likörtest.

Vi börjar med "Limoncello by Jan" (vem nu Jan är). Den var god. Söt och "mjölkig". Tyvärr var den inte riktigt kall nog. Den skulle behövts en isbit. Men de här likörerna är lite som smörjande balsam för slemhinnorna. Artificiellt så det förslår men de lyckas ganska bra med efterlikningen ändå. Det är ju som "godis". Undrar hur det skulle bli om man gjorde likör som smakade barbecue eller salami. Smaker som tilltalar mig mycket bättre än "Birthday cake, caramel och tuttifrutti". Isterbandslikör skulle jag vilja prova. Eller leverbifflikör. Men denna Limoncello var okej.

Då testar vi en meloncello i stället. 

Artificiell. Svårt att återfinna melonsmaken men med lite god vilja så lyckades jag plocka fram den. Den smakade mest ren sprit. Verkligen ingen hit. Det är inte säkert att jag kommer dricka denna igen. Det doftade bara etanol. Ingen melondoft och man fick verkligen anstränga sig för att fantisera ihop en melonföreställning. "Rene dreten" som vi skulle sagt i Värmland.

Ser fram emot "Surstömmingcello" om någon sådan kommer att produceras. 

Läser Jonna Bornemark igen. Ibland behöver jag läsa filosofi. Särskilt efter en del Ulf Lundellsk filosofi från hans böcker. Han är en vuxen man som tänker väldigt likt hur jag själv tänker. Ibland blir det nästan "halleluja moments" när jag inser att han tänker precis som jag själv. Han är mycket mera insatt i samhällsfrågor än vad jag är så där blir jag lite bortkollrad ibland. Men de grundläggande stora dragen i vår livsåskådning är oerhört lika.