Sovit gott

Jag sov väldigt gott på mitt hotellrum. 12 grader på morgonen och mulet. 

Frukosten var helt ok. Väldigt gott kaffe.

Det gick att plocka ihop både det ena och det andra. Det stod en kvinna och pressade apelsiner under hela frukosten. När jag lämnade hade hon en svart sopsäck full med apelsinskal. Vi pratar alltså kartongvis med apelsiner som hon stod och pressade.

När jag kom ner till frukostsalen vände jag i dörren eftersom jag glömt hörselpropparna på rummet. Och det var tur att jag hämtade dem. Skrikande barn i ett i övrigt slamrigt öppet matsalslandskap är outhärdligt för mina öron.

Efter frukost gjorde jag mig redo för att passera gränsen.

Jag gick mot gränsstationen i höstvädret. Det blåste lite kallt.

En väldigt vacker blomma.

En inte lika vacker hundskit men den stod käckt tillbakalutad mot en mur i alla fall.

Det var inte alls långt till tullstationen från hotellet. På väg dit passerade jag en marknadsgata med kött, fisk, bröd och grönsaksstånd på bägge sidor.

Och här framme låg tullen.

Direkt efter tullen behöver man korsa landningsbanan på Gibraltar flygplats.

En märklig känsla att stå mitt därute. Det är sällan man står på så stora öppna ytor.

Jag fortsatte in mot stan och "Main street". Här inleds huvudgatan med ett stort torg. Det ser nästan ut som en "Caravan serai".

Main street med en massa butiker och en fin liten tvärgata. Regnet hängde i luften hela tiden så jag kunde inte riktigt slappna av. Jag tänkte att jag skulle ta mig till linbanan upp till klippan så snart jag kunde så jag fick det gjort.

När jag gick där tänkte jag att jag kanske skulle vandra uppför klippan ändå. Men när jag kom fram till linbanestationen var jag redan helt slut. Jag löste en tur och retur. 

Inte en människa förutom jag och en jobbigt högljudd amerikan. Jag smet undan en stund så jag skulle slippa dela gondol med honom men det var så lite folk att gondolföraren väntade in mig. Amerikanen höll i alla fall tyst på uppvägen.

Jag knäppte lite bilder från luftfärden.

När vi kom upp satt det apor och väntade på oss.

En av de största aporna klättrade direkt upp på min rygg och öppnade ryggsäcken. En vakt hjälpte mig och schasade bort den. Jag var livrädd. Vakten sa åt mig att ha ryggsäcken på magen istället. Jag var skärrad och det var inget roligt att vara kvar däruppe. Dessutom fanns där inget att se. En ödslig plats på en av de lägre topparna utan någonstans att sitta. Ville jag se mig om ännu mera hade jag fått köpa en helt annan biljet med tillträde till vägsystemet däruppe. Jag blev helt enkelt kvar på toppstationen där linbanan vände.

Men jag tog ett litet varv och aktade mig noga för aporna.

Jag satte mig på en låg mur och direkt kom en apa och försökte klättra upp på mig. Jag började fundera på vad jag skulle upp dit att göra egentligen. Jag började samtidigt få allvarligare tankar i mitt huvud. Jag kände inte igen mig själv riktigt. Vad har hänt med mig eftersom jag plötsligt blivit så rädd för allt. Jag är så vinglig också att jag inte litar på mig själv. Inte ens att jag kan gå på plan mark utan att falla. Jag gick upp för en liten trappa uppe på klippan och vågade knappt gå ner igen. Krampaktigt höll jag mig i ledstången och nästan gnydde av rädsla när jag skulle försöka ta mig ner.

-Vad är det som händer i min hjärna, tänkte jag?

En apskit på ett plåttak. Usch! Det var otäckt med den där trappan och känslan av att jag inte visste om jag skulle klara av att ta mig ner. Men jag kom ner för trappan tills slut och tog mig till gondolen för nerfärd igen.

Nerfärden var en lättnad. Aldrig mer upp till de där aporna tänkte jag. Det hoppade in en apa i gondolen när jag satt där och väntade på att komma därifrån men föraren kom in och jagade ut henne. Hon flydde genom gondolens taklucka.

En gibraltarregistrerad bil.

Jag gick och strosade på Main street och drog mig sakta tillbaka mot gränsstationen. Jag var inne i flera spritbutiker och frågade efter "Arrak" men det fanns inte någonstans. Jag har aldrig druckit det men fick för mig att prova men jag gick bet.

När jag kom över till spanska sidan igen började jag bli hungrig. Jag gick och satte mig vid en marknad och googlade efter någon indisk restaurang och det låg en alldeles bakom mig.

Utsikt från marknaden. Ännu inget regn.

Restaurangen hette "La nueva indian Grill".

Jag beställde en "Lamb Rara" och ett vitlöksnan. 

Jag fick papadum innan maten också.

Sedan gick jag hem och tappade upp ett varmt bad.

Jag la mig på sängen en stund och lyssnade på Bo Hanssons "El ahrairah" och tänkte. Jag tänkte över min oro när det gäller min balans och ork. Jag måste nog söka för detta när jag kommer hem. Annars kan jag ju inte göra någonting snart längre. Jag har ju tänkt gå upp i bergen med det norska vandringsgänget "Fjellgruppa". Redan på fredag tänkte jag gå med dem men jag tror inte jag vågar när kroppen är så vinglig och svag. Jag vill ju inte vara en belastning på turen.

Jag gick ut en sväng på stan i La Linea. Jag förstår inte vad det är med mig. Varför känner jag mig rädd? Obehagligt. När jag går på stan är jag rädd. Jag tvivlar på mig själv och mina egna förmågor helt plötsligt. Ångest? Var det aporna som gjorde mig rädd så det sitter i än. Jag är rädd för att jag ska drömma om dem inatt också.

Zappas var inte mer spännande än en skoaffär.

Klockan är 18:30 och jag tror jag ska försöka sova. Sova bort min rädsla och hoppas allt är bättre i morgon.