Min kära filosofvän Vylva beskrev sin partner som att han "pågår". Hon hör att han "pågår" i rummet intill i lägenheten. Absolut inget negativt. Bara ett konstaterande att han är vid liv. I kapellet får jag samma känsla med Sivan. Även om jag inte hör eller ser henne så pågår hon någonstans. Ofta har jag en aning om var också. Om jag vill höra att hon pågår får jag gå in i sovrummet för att finna henne vid fotänden av min säng där hon ligger och sover. Kanske spinner lite om jag tar i henne. Ibland gör hon sig själv påmind genom att besöka matskålen och knapra. Eller när hon gräver i kattlådan. Hon pratar aldrig tyvärr. Det var längesedan jag hörde henne jama.
Jag gillade verkligen det uttrycket. Att pågå.
Jag tänker på hur jag låter när jag pågår. Jag är ganska tyst. Lite knatter från tangentbordet bara. Just nu inte ens hosta. En liten snörvling då och då för att ta hand om efterbörden av förkylningen. Kanske en befriande hostattack för att bli av med det sista trögflytande som behöver ut. Jag minns när jag skulle gå och möta en tidigare flickvän en iskall vinterkväll. Det var i slutet av 80-talet eller början av 90. Hon gick keramikkurs på ett gammalt ålderdomshem i Kristinehamn som hette Gustavsberg. När jag kom dit såg jag henne genom fönstret. Jag stod i den knarrande snön i mörkret och den bitande kylan. Därinne satt hon vid en drejskiva och pågick helt uppslukad av vad hon hade i händerna i sin lilla bubbla. Jag minns vad fint jag tyckte det var att se henne så. Så tillfreds och varm. Det var en otrolig kontrast mellan inne och ute den kvällen.
Jag sov jättegott i natt. Ingen hosta och inget snörvel. Däremot lite svettningar (tror jag). Jag märker ibland att täcket blir lite fuktigt. Jag vet inte om det är svettning eller bara att mitt avgående fukt kondenserar på täcket. Jag har inte satt på värmen här ännu så temperaturen går ner något i lägenheten på natten. Det har varit runt 20 grader ute på dagarna sedan jag kom hit. I dag på morgonen var det blott 10 grader. Det har väl legat på 13 - 14 grader tidigare.
Detta var den första lediga dagen också. Jag hade ingenting planerat förutom att hålla mig hemma mellan kl 10 och 11 då spishällsinstallatören skulle komma och installera min induktionshäll.
Jag förberedde för dagens installation genom att helt enkelt klippa av kabeln till spishällen. Hällen och ugnen delar kontakt in i väggen. Jag tog bort gammal silikon och städade ur en nisch även i dag. Torkade ur allt fett.
Sedan stod allt redo för installation.
Sedan åt jag frukost framför TV:n.
Jag fick i gång min våg också och den visade 89 kilo. Första gången på många år när jag är under 90 om det stämmer. Det kan ju vara så att denna våg och den där hemma visar något olika.
Sven Bornemark ringde och bad mig gå och titta på ett boende i närheten där jag bor men det var enligt min mening inte mycket att ha. Jag filmade lite och skickade tillbaka till honom.
Jag passerade min kvarterskrog "Patricia" på hemvägen som slagit igen. Klockan var halv 1 när jag var tillbaka hemma och ingen installatör hade hört av sig.
Då skiter jag i det tänkte jag och gick till Mercadona för att handla.
Jag stannade till på Leroy Merlin och beställde hemkörning av min kökshylla till den 12 december, handlade och gick till busshållplatsen för att åka hem igen. Jag tittade på busstabellen och en spanjorska bredvid sa att den inte gäller. De kör som de vill ändå. Jag började bli jättehungrig och blev mer och mer irriterad.
Det är ändå något med hela detta landet som irriterar mig. Människor tar inte hänsyn till varandra. De tar inte upp skit efter sina hundar och ska köra om till varje pris i trafiken hur farliga situationer som än uppstår. Bussbolaget skiter fullständigt i om bussarna kommer i tid eller ej. Det har varit likadant alla gånger jag varit här. Det har hela tiden också funnits en app där man kan följa bussen i realtid. Den har heller aldrig fungerat. I Sverige skulle ett sådant företag inte bli långlivat. Det skulle inte tecknas några nya avtal år efter år. Jag pratade med en annan tjej på busshållplatsen och hon sa att det alltid är så här och jag tänkte: -Hur faan kan du acceptera att det är så här i din hemstad? Jag väntade i över en timma.
När jag lämnade Mercadona för att ta mig hem var klockan 14:10. När jag kom hem var den 15:50.
Jag åt en liten burk bläckfisk när jag kom hem.
Ingen installatör hade ringt så jag ringde upp denne. En kvinna svarade som inte kunde engelska. Hon lyckades ändå förstå vad jag ville och skrev till mig på Whatsapp att han skulle komma om 20 minuter. Jag var svårt irriterad redan då. Efter en timma hade han ännu inte kommit så jag skrev och frågade var faan som händer. Efter en kvart kom han. Han var övertrevlig förstås för att skyla över sina tillkortakommanden men kunde ingen engelska. De får väl hållas i köket han och hans kollega tänkte jag.
Jag satt mig i uterummet och öppnade en öl.
De började krångla och de sköt en säkring när de försökte koppla in grejerna. Tog fram bruksanvisningen till hällen och försökte igen. Säkringen small igen. Min irritation hade övergått till uppgivenhet. Jag ville bara ha ut de båda härifrån. Jag hade fått en för stor människodos denna dag. Eller spanjorsdos snarare. De lyckades inte installera hällen. Det var fel på den så den kortslöt så fort de försökte koppla in den. Det var väl iofs inte deras fel.
Sedan försökte vi föra samtal om den defekta hällen via google translate i våra telefoner. Han skulle rapportera till Carrefour där jag köpt hällen att den var defekt. Jag skulle behöva gå till Carrefour imorgon och beställa tid för utkörning av en ny och ta med den defekta tillbaka. Det får bli när jag kommit hem från Gibraltar det.
Det ska bli så skönt när allt är levererat och installerat. Jag är så trött på att vänta på hantverkare.
Nu ska jag dricka öl och försöka att bli glad igen. Jag har varit så arg och irriterad idag så det kommer inte att bli lätt att få det att rinna av. Det krävs nog att jag får sova en natt på det innan det blir helt bra.
Frisk nu men inget smak- och luktsinne.
Jävla kukdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar