Vaknade 6 efter en helt ok natt. Riggade upp värmedynan och låg kvar på den en timma och funderade. Jag funderade bl a på vad det är med de spanska männen egentligen. Igår hände det igen. När jag gick i min ensamhet med min dramaten skrek någon till genom bilrutan när de passerade mig bakifrån. Gillar de att skrämmas? Vet de att det är det värsta jag vet är att bli skrämd? Syns det på mig eller gör de så mot alla? Tutad på blir man ju också då och då. En annan sak de gillar är att ligga fem meter bakom mig när jag kör scooter. Plötsligt har jag backspeglarna fyllda av fronten på en bil. Det händer nästan under alla mina färder. De kör ikapp mig och ligger klistrade bakom mig och provocerar.
När jag satt i väntrummet på akuten senaste gången kom det in fyra kvinnor i varierande åldrar med blåtiror. En med en präktig dubbelblåtira och en uppsvälld näsa.
Detta köpte jag igår på Leroy Merlin.
Fyllde på dosetten inför kommande vecka.
Hur kunde det bli så här?
Började dagen med en dubbel espresso med havremjölk. Jag fick lite färskvaror av grannarna igår eftersom de skulle resa idag. Där fanns bl a havremjölk. Jag har sett det i någon ögonvrå någonstans, någon gång att folk ibland vill ha havremjölk i kaffet så jag testade nu när jag hade chansen. Det var helt ok även om jag misstänker att mina smaksinnen ännu inte uppnått sin fulla funktion efter coviden. Jag skulle ju inte köpa en liter havremjölk för att ha i kaffet om jag säger så. Jag är så glad ändå att jag kan få till ett gott kaffe här för första gången nu med min lilla espressobryggare.
Denna dag hade jag absolut inget planerat. Jag satt på morgonen och funderade på vad det var för veckodag och kom till slut fram till att det var söndag. Självaste nyårsafton kom jag på sedan. Grannen Petra frågade mig igår om jag ville komma över till henne ens stund på kvällen. Hon och ett litet sällskap skulle sitta ute på gräsmattan utanför min uteplats och umgås på kvällen men jag tackade vänligt nej. Jag behöver vara ifred och umgås med min egen hjärna.
Idag försvann grannarna både intill och uppepå. Skönt att slippa höra andra människors pyssel genom väggar och tak. Det kom en svenskfamilj lägre bort i min huslänga igår i alla fall. De har jag varit på puben med en gång. Ytterligare ett sällskap anlände idag sedan.
Efter frukost satte jag mig i inglasningen och läste ut min e-bok - ""Montecore" av Jonas Hassen Khemiri. Jag hade svårt för språket i den i början men jag vande mig och slutbetyget blir att den var riktigt bra. Bland annat fick jag med mig ett underbart citat från en far som återser sin son efter många år och säger: "Allt jag någonsin velat är att din stolthet över mig ska vara lika evig och universell som min stolthet över dig".
Området började vakna till runt 8-tiden och jag hörde lite pyssel runt om. Dagen grydde. Fåglarna började mumla lite i buskage och på hustak. En ny spännande dag i mitt liv som på morgonen var ett vitt papper. Det är mycket dagg på mornarna nu och kvarglömda textilier är genomblöta om de legat ute. Andres och Nina skramlade iväg med sina dystra rullväskor kl 8:20 men jag sprang ikapp dem och tog farväl. De skulle till Alicante för en hotellnatt innan de åkte tillbaka till Tokholm.
Familjen Garrards ovanpå avvecklade sin vistelse under dagen. Det är något visst med att vara kvar när de andra "måste" lämna. Det är sannerligen ingen som lämnar det här stället frivilligt. Garrards skulle hem till ett regnigt Storbritannien.
Jag pratade en stund med en stor beige katt utanför på min uteplats på morgonen. Skygg. På sin vakt och ville inte komma till mig trots att jag satte mig på huk och pratade kattspråk.
Började på en ny e-bok - "Den vidunderliga kärlekens historia" av Carl-Johan Vallgren.
Fick för mig att lyssna på Deep Purples album "Stormbringer" på morgonen. Det var det sista albumet med Purple som jag lyssnade på. Men inte köpte. Jag tyckte inte om det. Det var inte Deep Purple. När sedan "Come taste the band" kom var de inte intressanta alls för mig längre. Efter albumet "Who do we think we are" fanns de inte längre för mig. Deep Purple Mark II-eran var över i och med det albumet. Så fort jag sätter på det albumet färdas jag tillbaka till ungdomens Vagnstorp. Där jag stod och metade småabborrar i det kristallklara vattnet. Året var 1973 och jag var nio år och hade cyklat från Stenstaliden till Vagnstorp med min vän Tony.
Tog en tur på morgonen till min lilla kinesiska närbutik och kollade om kinesen hade fänkålsfrön. Jag köpte nötkött igår och tänkte göra en indisk curry som är så god. "Beef Hyderabadi".
"Bar Patricia", min närmaste sunkkrog ska till att nyöppna igen idag. Jag tror det är tredje ägaren som ska försöka under den korta tid jag bott här.
Jag tog scootern till Carrefour istället men jag gick bet även där.
De här är lite roliga. Här kan du ta med en äldre anhörig för att handla ihop. Jag köpte creme fraich. basmatiris och en pusselmatta så jag äntligen ska få börja lägga mitt Manhattanpussel.
Men jag fick jätteont i axeln av gåendet inne på Carrefour. Och av scooterkörningen.
Det var så skönt väder så när jag kom hem gick jag ut direkt igen för att samla fänkålsfrön på en närliggande ödetomt. Men de flesta frökapslarna var tomma. Jag plockade ändå med mig lite.
Detta är mina "hoods". "Tattarhood" om man läser om området i sociala medier men så illa är det inte.
Pratade med lite folk också nere vid saltsjön. Saltsjön var nästan inte rosa alls idag. Så har jag aldrig sett den förut. Två flamingos i alla fall.
Så här känner jag mig ibland i vissa sällskap.
Risig, gammal och ful.
Värmde långkorv från igår. Korvbröden är uppskurna även i Spanien när man köper dem.
Jag började med en indisk curry på eftermiddagen och Petra kom in med tysk julkaka till mig. God. Lite torr.
Lök och kryddor.
Brynt. Tillsatt riven ingefära och vitlök.
Grytbitar.
Brynt, Kryddat ytterligare. Därefter vatten och creme fraich.
Tryckkokas en kvart.
Jag är så speedad av cortison och mår så jättebra. En av de bättre dagarna i mitt liv tror jag. Allt går lätt. Jag skulle vilja dricka öl men jag gör det inte. Lyssnar på en fantastisk platta medan jag lagar maten. Made in Sweden - "Snakes in a hole". Helt underbar! Under kvällen lyssnade jag igenom hela "Made in Sweden"s repertoar. Allt som finns på Spotify och jäklar var bra de var. Han var otroligt duktig vår Jojje Wadenius. På albumet "Where do we begin" från 1976 är Tommy Körberg och Pekka Pojhola med också. Den basen du Sven Bornemark...
Jag eldar rökelse och dansar med mig själv. Det kanske inte ser så bra ut med bliztersförpackningarna i bakgrunden men det är helt enligt doktorns ordination.
En kryddblandning och två gröna chilifrukter ska stekas nån minut och slås över curryn.
Sedan smakade jag upp ytterligare lite och satte på riset. Mera creme fraich. Lite mer Garam masala.
Skuren färsk koriander (hacka inte).
Riset blev bra.
Men curryn blev lite för blöt. Jag hällde i en 3:a cremefraich till. Och en trea passerade tomater. Allt gick överstyr. Skulle behövt reda med majzena men det hade jag ingen.
Nåja. Gott blev det ändå men det var ingen bjudmat precis. Konsistensproblematik. Köttet blev bra men kryddningen blev något tunn. Det var för mycket vatten i grytan. Fettet i cremefraishen kunde inte jobba ihop sig med kryddorna.
Men tre portioner till senare tillfälle. Mer som soppa nästan men indiskt så det förslog.
Denna dag var ett oskrivet blad på morgonen men jag fyllde det med råge, Men 2024 är ett ännu större oskrivet blad. Jag ser fram emot det.
Tack alla därute för 2023!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar